fredag 15 augusti 2014

Min älskade lilla son!

Mina inlägg kommer inte så ofta nu,  jag vet. Men jag är trött och till en viss del självförvållat och en del för att jag är psykiskt trött, samt min förkylning som inte vill ge sig. Jag är alltid trött vid den här tiden på året då jag inte bara har flängt runt utan det blir så när alla är hemma och jag inte får det lugnet jag behöver. Nu är det inte så att min  familj är jobbiga utan jag blir lätt trött av alla ljud bla. Så därför blir jag en nattuggla så jag får en lugn stund när alla sover. Men nu i två dagar har jag även fått gå upp tidigt.

Sonen har nu fått träffat skolpsykologen och det går bra med testerna. Dock blir det en hel del pauser då han lätt tappar koncentrationen. Inte för att jag gillar att det är så för honom så är jag glad för att psykologen ser det så det blir rätt i utredningen. Som vi har väntat på detta,och då pratar jag om flera år.  Jag har sedan han var 6 år förstått att det var något med honom. I vinter blir han 11 år och har missat alldeles för mycket. Förra utredningen som gjordes när han var 7 1/2 var inte den utredningen som jag trodde att vi gjorde. Då fick vi veta att han var omogen för att gå upp i 2: an och fick gå om. Att han fick gå om förstod vi själva utan utredningen. Hans sk. lärare brydde sig inte om honom mer än att när hon kunde ringa hem och gnälla på honom. Hans klasskamrater utnyttjade honom för att få honom till att göra dumheter.

Han fick sedan börja om 1:an med en lärare som brydde sig om honom. MEN! En annan elevs förälder vägrade att inse att hens barn behövde extra stöd och ev. gå om en klass. så hen ställde till med ett helvete så det slutade med att läraren bröt ihop. Föräldern gjorde bort sig totalt med att mejla allt om anmälan hit och dit till alla föräldrar. Ingen höll med hen i det vi fick ta del av. Föräldern var hotfull inför hela klassen och många barn blev riktigt rädda och började att gråta.

Så min son förlorade en lärare som var bra för honom och det kom vikarier efter vikarier. En vikarie utmärkte sig väldigt väl. Hen såg min son som en bråkig kille. Han hade en dag råkat stöta till ett barn som då blev ledset. Så föräldrar ringde och klagade. Det hade aldrig hänt innan och aldrig efter heller. Men vi har fått kontakta flera andra barns föräldrar. efter allt deras barn har utsatt han för.

Denna vikarie som han hade då var det värsta jag varit med om. Vikarien från helvetet. En dag ringer hen och klagar på att han inget gör och kommer få hem allt som skulle göras den veckan. Sedan var det då att han hade slagit det andra barnet. Inget mer sa vikarien. Det är nu det värsta av allt sker.

Vikarien ber sonen att gå ut på skolgården och vänta på att pappa ska komma. Han stod där helt ensam i över 1 timma och ingen pappa kom. Vikarien sa aldrig något om att han skulle hämtas hem. När bamba (Matbespisningen) kom så lät hon sonen vara med i klassen igen. Sonen var upprörd när han kom hem och berättade om det. Jag slängde mig på telefonen och kontaktade rektorn. Vikarien fick gå på direkten samt blev svartlistad. Det var skönt att höra men skadan var redan skedd och min son insåg återigen att vuxna var svåra att lita på. Och det har han än idag speciellt med vikarier.

Han har idag fått världens bästa manliga lärare som finns för min son på alla plan. Han skulle aldrig anklaga honom för något utan att ta reda på hur det egentligen ligger till. Men trots att sonen känner sig trygg med sin lärare så finns det barn som fortfarande utnyttjar honom för att anklaga honom och vissa andra vuxna som vägrar att lyssna på honom. Ett bra exempel på detta finns att läsa här.

Jag älskar min son så det gör ont! Ondare gör det när vuxna på skolan inte kan se ALLA BARN, ÄVEN MIN SON!

Jag har jobbat inom barnomsorgen över 10 år innan jag blev sjuk. Jag har sett alla dess olika barn och dom alla har jag sett med samma ögon. Och då har jag jobbat med barn i alla åldrar från småbarn till fritidshem och INGEN SKILLNAD HAR GJORTS! Men jag har sett personal som inte ser barnen men med min tystnadsplikt jag hade då så säger jag inget mer om det!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

-

-