Sonens utredning

Jag vet att jag sagt att jag inte ska göra för mycket reklam för bloggen på Facebook, håller jag vad jag lovar? Nää! MEN dom 2 senaste inläggen om Auschwitz och Schindlers fabrik är två saker man bara inte får glömma av. Jag har ett inlägg till om detta krig att dela med mig utav, men inte i detta.

Min son har ju väntat på att få slutföra sin utredning och igår fredag så var vi äntligen hos skolpsykologen dock utan sonen. Kändes bra att äntligen får komma igång med den sista delen. Sonen däremot är inte lika glad och det är förmodligen för att han är rädd för hur det ska bli efteråt. Men det kommer att lösa sig på något sätt.

Men jag oroar mig lite och det är inte så konstigt, men när det gäller mig så oroar jag mig mer än vad som behövs. Under läkarundersökningen så sa läkaren att han kan ha en slags autism och psykologen igår började prata lite om att han kanske har en utvecklingsstörning. Jag har bara haft ADHD i mitt huvud, och vem vet allt kanske hör ihop? Ja jag ska inte spekulera för då blir jag nog ganska knäpp.

Vi får se vad utredningen ger och att vi får ta det som är då. Men skönt i alla fall att vi snart har det överstökat, speciellt när vi har väntat i 3 år.