Har gått ner lite till ...

Suget över att blogga är inte stort just nu. Känner mig lite nere och det är inte oväntat för att vara mig.

Men det går bra med vikten då jag fortfarande går ner men problemet är att jag går inte ut och rör på mig som jag borde göra. Men jag hoppas att jag kommer igång med det igen så småningom.

Jag var hos dietisten den 21/8 och vägde då 101,3 så jag har gått ner 2,4 trots att jag hade börjat att äta frukost. Sedan vägningen har jag nu även börjat att äta lunch och det är hur gott som helst.

Men jag har en liten oro och det är för att jag tror att jag vill börja med godsaker igen. Jag har inte gjort det, men jag är rysligt sugen igen och det är jättetufft.

Så håll tummar och tår för mig att jag ska klara detta.

Han bad om ursäkt!

Igår var det upprop i skolan för sonen. Han börjar nu 4:an och det ser han fram emot. Alltid på uppropsdagen så bjuds det sedan på fika på skolgården med kulmus som spelar instrument.

Under fikat igår så kom läraren för att prata lite, sonen bad då läraren om ursäkt för att han hade varit i Auschwitz i sommar och att det fanns en massa hår och glasögon. Läraren sa att det är inget att be om ursäkt för för han vill själv åka dit och att det är bra att man gör det för att man får inte glömma vad som hände.

Varför sonen bad om ursäkt vill han inte säga men jag har en känsla av att han trodde att det inte är okej då det inte var okej med hakkorset i skolan. Men nu har han i alla fall bestämt sig för att ta med sig bitar av Berlinmuren som han köpte och visa dom för klassen. Själv ville jag inte ha en bit av muren hemma då den för mig inte är något bra. Men att sonen ville ha lät vi honom då det betydde något för honom. Han förstår ju inte allt detta ännu men att neka honom kan få honom att tappa intresset för det som har hänt. Det är ju bra att han har intresset uppe för vad som verkligen har hänt och kan sprida det bland kompisarna. Sedan har vi märkt att han är väldigt historieintresserad och det lilla som fångar hans intresse vill vi hålla vid liv.

Berlinmuren och lite God Jul!

Vi var en hel dag i Berlin och där gjorde vi en del  och även träffade en riktig galning. Vi gick till Hard Rock Cafe och dom andra åt så klart och jag fotade, foton på maten finns här. Vi alla var i alla fall överens om en sak och det var att denna Hard Rock Cafe var den som såg tristast ut. Bara en massa kakel som visserligen var snyggt men som inte passade in enligt oss.

Efter maten kom så klart dagens stora överraskning .... Innan vi ens lämnade Sverige så hade jag sagt till min sambo att vi inte behöver åka till Rothenburg med en viss butik. När vi går runt hörnet från Hard Rock Cafe så ser vi min favorit butik som bara var ett måste att gå in i  .... och shoppa lite ....
Käthe Wohlfahrt Har shoppat julprydnader i flera år nu fast i Rothenburg i år blev det i Berlin.

Så en julprydnad till granen blev det.

Vet inte vad denna kyrkan heter men att dom inte har satt dit ett nytt torn efter andra världskriget gillar jag då man behöver påminnas om vad som skedde då, och det på många olika sätt. Vi gick aldrig in då jag inte kändes för att trängas bland en massa folk då jag inte alltid fixar det och får panikattacker. Dom andra är inte så noga med kyrkor som jag annars kan vara.

Ja berlinmuren var ju ett måste att se och jag mitt dumma nöt har hela mitt liv trott att den gick rakt igenom Berlin men så var inte fallet utan den gick lite krokigt igenom. Här är del av den och vi står på den amerikanska sidan om den. Det fanns personer med amerikanska uniformer som man kunde fota och på ryska sidan kunde man köpa ryska vinterpälsmössor. Detta med muren var hemskt först under kriget var offren ljudar, homosexuella, handikappade, m.m Men när kriget var över var det tyskarnas tur då familjer splittrades och dom många blev fast på den dåliga sidan hos ryssarna. Folk gjorde allt för att ta sig över som att bygga sig en linbana och åka över. Dom grävde tunnlar och dom till och med tryckte ner barn i dramaten väskor för att få över sina barn.

Man kan tycka att dom förtjänade efter vad som skedde under kriget men det var inte alla som gillade vad nazisterna gjorde.Dom vågade inte säga emot då nazisterna lätt kunde död dom om dom inte gjorde som dom blev tillsagda. Och hur många som helst hjärntvättades i stort sett och många av dom var barn.

Det fanns ett museum till detta och vi gick in även jag då det såg tomt ut. Efter en stund förstod vi varför, det fanns ingen som helst luft där inne och det var som en bastu. Dom hade ställt upp fläktar men dom flesta var hur kassa som helst. vi sprang igen allt i stort sett.

Utanför vissa portar så finns dessa skyltar i kullerstenarna. Jag antar att det är för att visa att just där bodde det judar en gång.

När vi skulle lämna Berlin så var det lite svårt då det var en hel del bilar och rödljus. När vi står stilla för rött ljus så åker plötsligt en skoter upp på en trottoar för att sedan svänga till höger ner på gatan igen. Vi tänker "vilken galning". Just då tutar en bil som en galning för det som skedde ... vad händer jo skotern vänder tillbaka och ställer sig mitt framför oss och killen på skotern tittar på min sambo och skriker saker samtidigt som han ser väldigt hotfull ut. Vi blir chockade och försöker teckna att det inte var vi, som tur var så tutade den där andra bilen igen så killen på skotern tecknar om ett slags ursäkta och åker till bilen som är andra bilen bakom oss. Killen på skotern drämmer till sin näve på motorhuven och bara skriker. Vi åker lugnt där ifrån .... plötsligt blir vi omkörda av den andra bilen och efter honom kommer skotern som ställer sig framför. Folk på trottoaren börjar att reagera och en kille springer efter för nu kändes det som att nu är det allvar. Så vi antar att killen som sprang efter gjorde det för att hjälpa mannen i bilen. Nu såg vi inte så mycket men det gick snabbt över och dom körde åt varsitt håll. Men vi var lite uppskakade för hade inte bilen tutat igen så hade vi nog fått bilen bucklad. Och mina barn, speciellt sonen hade varit riktigt rädd. Så det kändes skönt att lämna Berlin denna gång.

NANO! NANO! på dig Robin Williams! King of Comedy!

Jag är väl den enda i blogg världen som inte har bloggat om Robin Williams död.

Jag har alltid gillat honom men man har inte suttit och tänkt på honom varje dag. Men när man väl har sett honom på film så har han ju alltid fått mig att le. Nu när man fått veta att han inte längre finns bland oss så har man insett hur stor han egentligen var. Man kan ju undra om han ens visste det själv?

Han var ju komedins Michael Jacksson, alltså the King of Comedy! I alla fall i mina ögon.

Han har gett oss alla i familjen stora minnen, sonen älskar RV (Familj på väg), döttrarna älskar Mrs Doubtfire och hos mig så älskar jag allt med honom. Min mitt bästa minne är ju så klart Mork & Mindy och det antagligen för att det var där man fick uppleva honom först. Jag älskade den serien, Nano Nano!. Den hade jag gärna sett igen då jag älskade alla hans upptåg och konstigheter som att sitta fel i en soffa.

I filmen RV som sonen älskar när den kom så hyrde vi den och nästa gång vi skulle hyra film så vägrade han gå därifrån utan att hyra den igen. Nu har vi den i hyllan och den har blivit väldigt tittad på av sonen. Han kallade filmen för bajskorvfilmen då Robin Williams ska tömma husbilen på avföring och får allt över sig. Sedan så kallade väl barnen i filmen husbilen för bajskorven. Så dess riktiga namn kan vi knappt här hemma.

Jag läste idag att Robin Williams tog inte sitt liv utan han dog av depression. Och det stämmer, det var hans depression som ställde till det och inte han själv. Man väljer inte att ha en depression utan det är en sjukdom som är tuff att leva med, jag om någon vet.

Men hur det än är så kommer han bli saknad och det finns några filmer kvar med honom i som ännu inte är släppta, men förhoppningsvis så gjorde han klart dom så man får chansen att se dom då vi kommer att sakna honom och hans filmer.

NANO! NANO! på dig Robin Williams!

Både saknad och älskad!

R.I.P

1951-2014

Min älskade lilla son!

Mina inlägg kommer inte så ofta nu,  jag vet. Men jag är trött och till en viss del självförvållat och en del för att jag är psykiskt trött, samt min förkylning som inte vill ge sig. Jag är alltid trött vid den här tiden på året då jag inte bara har flängt runt utan det blir så när alla är hemma och jag inte får det lugnet jag behöver. Nu är det inte så att min  familj är jobbiga utan jag blir lätt trött av alla ljud bla. Så därför blir jag en nattuggla så jag får en lugn stund när alla sover. Men nu i två dagar har jag även fått gå upp tidigt.

Sonen har nu fått träffat skolpsykologen och det går bra med testerna. Dock blir det en hel del pauser då han lätt tappar koncentrationen. Inte för att jag gillar att det är så för honom så är jag glad för att psykologen ser det så det blir rätt i utredningen. Som vi har väntat på detta,och då pratar jag om flera år.  Jag har sedan han var 6 år förstått att det var något med honom. I vinter blir han 11 år och har missat alldeles för mycket. Förra utredningen som gjordes när han var 7 1/2 var inte den utredningen som jag trodde att vi gjorde. Då fick vi veta att han var omogen för att gå upp i 2: an och fick gå om. Att han fick gå om förstod vi själva utan utredningen. Hans sk. lärare brydde sig inte om honom mer än att när hon kunde ringa hem och gnälla på honom. Hans klasskamrater utnyttjade honom för att få honom till att göra dumheter.

Han fick sedan börja om 1:an med en lärare som brydde sig om honom. MEN! En annan elevs förälder vägrade att inse att hens barn behövde extra stöd och ev. gå om en klass. så hen ställde till med ett helvete så det slutade med att läraren bröt ihop. Föräldern gjorde bort sig totalt med att mejla allt om anmälan hit och dit till alla föräldrar. Ingen höll med hen i det vi fick ta del av. Föräldern var hotfull inför hela klassen och många barn blev riktigt rädda och började att gråta.

Så min son förlorade en lärare som var bra för honom och det kom vikarier efter vikarier. En vikarie utmärkte sig väldigt väl. Hen såg min son som en bråkig kille. Han hade en dag råkat stöta till ett barn som då blev ledset. Så föräldrar ringde och klagade. Det hade aldrig hänt innan och aldrig efter heller. Men vi har fått kontakta flera andra barns föräldrar. efter allt deras barn har utsatt han för.

Denna vikarie som han hade då var det värsta jag varit med om. Vikarien från helvetet. En dag ringer hen och klagar på att han inget gör och kommer få hem allt som skulle göras den veckan. Sedan var det då att han hade slagit det andra barnet. Inget mer sa vikarien. Det är nu det värsta av allt sker.

Vikarien ber sonen att gå ut på skolgården och vänta på att pappa ska komma. Han stod där helt ensam i över 1 timma och ingen pappa kom. Vikarien sa aldrig något om att han skulle hämtas hem. När bamba (Matbespisningen) kom så lät hon sonen vara med i klassen igen. Sonen var upprörd när han kom hem och berättade om det. Jag slängde mig på telefonen och kontaktade rektorn. Vikarien fick gå på direkten samt blev svartlistad. Det var skönt att höra men skadan var redan skedd och min son insåg återigen att vuxna var svåra att lita på. Och det har han än idag speciellt med vikarier.

Han har idag fått världens bästa manliga lärare som finns för min son på alla plan. Han skulle aldrig anklaga honom för något utan att ta reda på hur det egentligen ligger till. Men trots att sonen känner sig trygg med sin lärare så finns det barn som fortfarande utnyttjar honom för att anklaga honom och vissa andra vuxna som vägrar att lyssna på honom. Ett bra exempel på detta finns att läsa här.

Jag älskar min son så det gör ont! Ondare gör det när vuxna på skolan inte kan se ALLA BARN, ÄVEN MIN SON!

Jag har jobbat inom barnomsorgen över 10 år innan jag blev sjuk. Jag har sett alla dess olika barn och dom alla har jag sett med samma ögon. Och då har jag jobbat med barn i alla åldrar från småbarn till fritidshem och INGEN SKILLNAD HAR GJORTS! Men jag har sett personal som inte ser barnen men med min tystnadsplikt jag hade då så säger jag inget mer om det!

Frukost med en blivande flintskalle ...

Bara en liten kortis idag!

Jag har bara en enda nackdel med min pulverdiet och det är att jag snart blir flint, ja nästintill i alla fall. Dom 2 sista veckorna har jag tappat kopiöst med hår. Så efter vår biltur i europa har jag tappat och spridit en hel del DNA omkring mig. Så jag är lätt att spåra....

Men det ska ändras tillbaka förhoppningsvis nu medans jag har börjat med frukost. Detta är ingen ovanlig bieffekt som tur är.

Här är en variant av min frukost. Inte så stor skillnad från den förra jag visat.

Sonens utredning

Jag vet att jag sagt att jag inte ska göra för mycket reklam för bloggen på Facebook, håller jag vad jag lovar? Nää! MEN dom 2 senaste inläggen om Auschwitz och Schindlers fabrik är två saker man bara inte får glömma av. Jag har ett inlägg till om detta krig att dela med mig utav, men inte i detta.

Min son har ju väntat på att få slutföra sin utredning och igår fredag så var vi äntligen hos skolpsykologen dock utan sonen. Kändes bra att äntligen får komma igång med den sista delen. Sonen däremot är inte lika glad och det är förmodligen för att han är rädd för hur det ska bli efteråt. Men det kommer att lösa sig på något sätt.

Men jag oroar mig lite och det är inte så konstigt, men när det gäller mig så oroar jag mig mer än vad som behövs. Under läkarundersökningen så sa läkaren att han kan ha en slags autism och psykologen igår började prata lite om att han kanske har en utvecklingsstörning. Jag har bara haft ADHD i mitt huvud, och vem vet allt kanske hör ihop? Ja jag ska inte spekulera för då blir jag nog ganska knäpp.

Vi får se vad utredningen ger och att vi får ta det som är då. Men skönt i alla fall att vi snart har det överstökat, speciellt när vi har väntat i 3 år.

Schindlers fabrik

När vi var i Krakow så blev vi glatt överraskade över att få veta att Schindlers fabrik faktiskt låg i Krakow och byggnaden fanns kvar. Min kära sambo fick för sig att det inte var långt att gå och jag tror nog att jag miste 5 kilo minst den dagen för vi fick verkligen gå och regnet öste ner.Vi fick snabbt köpa oss regnskydd och vi såg verkligen inte kloka ut. Äldsta dotter var ju så redig då hon minsann hade ett eget paraply med sig i väskan. Mellandottern var faktiskt den som gnällde en hel del och vi andra bara skrattade åt henne. Stackarn men hon såg verkligen ut som en dränkt katt trots sitt regnskydd. Att vi sedan hade gått igenom gettot från kriget visste vi inte när vi gjorde det. Men sedan när vi förstod att vi gjort det så förstod vi varför det såg ut som det gjorde där. Ja det såg fortfarande bedrövligt ut med slitna fasader som rasar och fönster så ruttna så att dom såg ut att trilla ut. Men jag önskar att jag visste det då att det var gettot för då hade jag nog sett det hela med andra ögon. Efter museet så tog vi inte ett steg till utan åkte en slags tuk tuk för turisterna.

Väl vid museet blev jag lite orolig för hur det skulle gå med att vistas där inne bland folk då jag har fått panikångest innan av liknande. Men det var inte alls så farligt och det var på eftermiddagen så det var inte så mycket folk så det gick bra. Men vi blev väldigt paffa när vi kom in då man inte kunde få se något av själva fabriken utan det var mer ett museum med mycket foton. Men man kunde se en film där överlevande från kriget och som hade jobbat för Schindler berättade sina historier m.m och där fick man veta att fabriken tömdes helt ganska snabbt efter kriget. Men lite kastruller som gjordes då fanns kvar.

För er som inte vet vem Oscar Schindler var kan läsa här. Och om filmen Schindlers list här.

Auschwitz

Ett av våra stopp på vår lilla tripp var i Auschwitz, Polen. Jag hade kunnat fotat fler saker än detta. Men det var tufft att se vissa saker som hår, glasögon, skor m.m Bakom varje pryl vi såg fanns en person som hade fått genomlida något riktigt förfärligt. Att se dessa saker fick en att verkligen förstå att det har verkligen hänt. Min son tog det hårt men det var viktigt för honom att veta då ett annat barn på skolan fick honom att rita hakkorset och sedan skvallrade detta barn om det. Min son visste inte vad det stod för då. Nu vet han och när han fick se håret så sprang han ut men kom tillbaka efter en stund. Kan låta hemskt att göra detta mot honom och vi hade gärna väntat men när han visste om hakkorset så var det lika bra att fortsätta att visa honom.

Jag tycker att fotona talar sitt egna språk så jag skriver inget mer om det. Men klicka gärna på dom för förstorning.

Min nya vikt är nu .....

I tisdags så var det dags att åka till Sahlgrenska för vägning och träff med dietist som nu skulle låta mig få äta frukost. Det var riktigt nervöst men ändå kul.

Vågen stannade denna gång på 103,7 kilo. och det innebär att jag har under 3 månader gått ner 19 kilo exakt. En del av mig hoppades dock på att jag skulle ligga under 100 men med 103,7 så vet jag att snart är jag där och det gladde mig. Så jag är riktigt nöjd.

Och min första frukost på väldigt länge bestod av basmusli, naturell lättyoghurt, wasa knäckebröd, en skiva kalkon, två gurkskivor och en nektarin. Mumsigt värre var det. Men första gången var tuff då mina tänder fick jobba ganska mycket som dom inte var vana vid. Så käkarna var trötta efteråt. :-D

Jag har lite andra variationer på frukosten som  jag ska försöka blogga om.

                                      

Här är mina gamla foton på min kropp, dessvärre syns det inte så mycket skillnad, men den kommer förmodligen snart

                                     .

 Dagen efter vägningen firade vi med att åka ner till Malmö för att vara med under inspelningen av dagens sommarlovsmorgon. Vi satt inte jättenära så vi syns nästan inte i tv, bara vi kan hitta oss och ser suddiga ut .. Men det var inte det viktiga utan det var för sonen som ville detta och se hur det går till under en livesändning var intressant. Under filmerna som visas på tv:n så roas publiken, med en publik uppvärmare.

Då man fick sätta sig var man ville så var det skönt att sitta på en kulle som vi gjorde och slippa att trängas och lättare för mig om paniken i mig skulle uppstå.

Här på bilden så spelas det in ett reklamklipp för reprisen som skulle gå senare på kvällen.

Mat, massor utav mat!

Ja jag har varit lite tyst i ett tag och jag har fått en förkylning men det är inte därför jag har hållit mig undan. Jag har och är så himla trött och det är mer psykiskt. Varje sommar så blir jag så trött på detta sätt då jag har det ganska lugnt under resten av året. På sommaren så är jag inte ensam speciellt mycket och alla vill göra en massa olika saker. Och det slutar med att jag helt enkelt blir totalt hjärntrött.

I år har det varit extremt mycket, min moster dog, begravning och träffa släkt man inte har sett på 10-11 år. Träffat mamma på begravning och student. Stress inför studenten. Sambo åker iväg och jobbar 2 veckor i Tyskland under sommaren vilket aldrig skett tidigare. Oro för sonen och hans diagnos. En jag hoppades på att personen ville bli min vän igen svek mig totalt med ett högg i ryggen samtidigt som person vred runt den. Äta bara pulver under 3 månader, bara det har varit tufft jag som älskar godsaker mer än mat.

Ja det har varit extremt mycket denna sommaren och jag har förmodligen glömt något av det. Sedan lite semester då på det. Min hjärna är så himla trött så jag vet ärligt inte vad jag ska ta mig till just nu. Men idag har det varit bara jag hemma äntligen så jag har fått andats och fixat med lite foton jag ska visa här bla.

Under vår 6 dagars tripp runt i Europa så blev det ett tema när det gäller mat. Vi prickade in 3 st. Hard Rock Cafe. Åt jag? Nä jag gjorde ju inte det, utan jag drack vatten medans dom andra åt och sedan i bilen tog jag min shake. Men medans jag går ner så verkar dom andra gå upp med tanke på vad dom har stoppat i sig.

Första stoppet blev Berlin ...

Andra stoppet blev Krakow, och där sov vi 2 nätter och varför berättar jag om i ett annat inlägg.

Lunch i Krakow

En hur mysig restaurang som helst, ska blogga mer om den.

Nästa stopp blev tillbaka in till Tyskland och i Munchen.

Här ville barnen ha drinkar och helst den blå, men dom två yngsta fick hålla sig till Alkoholfria men dom är nöjda än då då vi lät dom få behålla sina glas.
Som ni ser här har jag sedan skakat mig en drink i bilen ...

På en rastplats i Tyskland. Här flippade jag ut, var trött på att se dom äta en massa mumsigt. Det konstiga är att jag flippade ut när dom åt detta och inte när dom åt den andra maten ... knäppt värre ...

Sista speciella matstället blev i Frankfurt och Hooters. Och är flippade jag INTE ut igen ... knäppt? Absolut!

Ja man måste ju visa att man har varit här. Döttrarna ville absolut inte bli fotade, gubben gjorde det så klart. Sonen ville men kände sig dum och tog ett eget foto på bara dom istället.

Lite annat gott dom har mumsat i sig. Medans dom åt Kebab fick jag mitt vatten igen.

Kringlan har jag längtat så efter, då dom är hur goda som helst när dom är nybakade och varma. Dock tar jag bort dom stora saltkornen. Men i år blev det ingen.

Dottern skojar om att ta senap på sin kringla ...

Inte konstigt kanske att jag är trött! Jag har sett dom möla i sig  en massa mat medans jag har druckit ihjäl mig på vatten och pulver ... Jaja jag är väl den stora vinnaren denna sommaren trots allt och jag har nu vägt mig igen .... fast det kommer i nästa inlägg ....