Suget över att blogga är inte stort just nu. Känner mig lite nere och det är inte oväntat för att vara mig.
Men det går bra med vikten då jag fortfarande går ner men problemet är att jag går inte ut och rör på mig som jag borde göra. Men jag hoppas att jag kommer igång med det igen så småningom.
Jag var hos dietisten den 21/8 och vägde då 101,3 så jag har gått ner 2,4 trots att jag hade börjat att äta frukost. Sedan vägningen har jag nu även börjat att äta lunch och det är hur gott som helst.
Men jag har en liten oro och det är för att jag tror att jag vill börja med godsaker igen. Jag har inte gjort det, men jag är rysligt sugen igen och det är jättetufft.
Så håll tummar och tår för mig att jag ska klara detta.
Visar inlägg med etikett Ångest. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ångest. Visa alla inlägg
onsdag 27 augusti 2014
tisdag 19 augusti 2014
Berlinmuren och lite God Jul!
Vi var en hel dag i Berlin och där gjorde vi en del och även träffade en riktig galning. Vi gick till Hard Rock Cafe och dom andra åt så klart och jag fotade, foton på maten finns här. Vi alla var i alla fall överens om en sak och det var att denna Hard Rock Cafe var den som såg tristast ut. Bara en massa kakel som visserligen var snyggt men som inte passade in enligt oss.
Efter maten kom så klart dagens stora överraskning .... Innan vi ens lämnade Sverige så hade jag sagt till min sambo att vi inte behöver åka till Rothenburg med en viss butik. När vi går runt hörnet från Hard Rock Cafe så ser vi min favorit butik som bara var ett måste att gå in i .... och shoppa lite ....
Käthe Wohlfahrt Har shoppat julprydnader i flera år nu fast i Rothenburg i år blev det i Berlin.
Vet inte vad denna kyrkan heter men att dom inte har satt dit ett nytt torn efter andra världskriget gillar jag då man behöver påminnas om vad som skedde då, och det på många olika sätt. Vi gick aldrig in då jag inte kändes för att trängas bland en massa folk då jag inte alltid fixar det och får panikattacker. Dom andra är inte så noga med kyrkor som jag annars kan vara.
Ja berlinmuren var ju ett måste att se och jag mitt dumma nöt har hela mitt liv trott att den gick rakt igenom Berlin men så var inte fallet utan den gick lite krokigt igenom. Här är del av den och vi står på den amerikanska sidan om den. Det fanns personer med amerikanska uniformer som man kunde fota och på ryska sidan kunde man köpa ryska vinterpälsmössor. Detta med muren var hemskt först under kriget var offren ljudar, homosexuella, handikappade, m.m Men när kriget var över var det tyskarnas tur då familjer splittrades och dom många blev fast på den dåliga sidan hos ryssarna. Folk gjorde allt för att ta sig över som att bygga sig en linbana och åka över. Dom grävde tunnlar och dom till och med tryckte ner barn i dramaten väskor för att få över sina barn.
Man kan tycka att dom förtjänade efter vad som skedde under kriget men det var inte alla som gillade vad nazisterna gjorde.Dom vågade inte säga emot då nazisterna lätt kunde död dom om dom inte gjorde som dom blev tillsagda. Och hur många som helst hjärntvättades i stort sett och många av dom var barn.
Det fanns ett museum till detta och vi gick in även jag då det såg tomt ut. Efter en stund förstod vi varför, det fanns ingen som helst luft där inne och det var som en bastu. Dom hade ställt upp fläktar men dom flesta var hur kassa som helst. vi sprang igen allt i stort sett.
När vi skulle lämna Berlin så var det lite svårt då det var en hel del bilar och rödljus. När vi står stilla för rött ljus så åker plötsligt en skoter upp på en trottoar för att sedan svänga till höger ner på gatan igen. Vi tänker "vilken galning". Just då tutar en bil som en galning för det som skedde ... vad händer jo skotern vänder tillbaka och ställer sig mitt framför oss och killen på skotern tittar på min sambo och skriker saker samtidigt som han ser väldigt hotfull ut. Vi blir chockade och försöker teckna att det inte var vi, som tur var så tutade den där andra bilen igen så killen på skotern tecknar om ett slags ursäkta och åker till bilen som är andra bilen bakom oss. Killen på skotern drämmer till sin näve på motorhuven och bara skriker. Vi åker lugnt där ifrån .... plötsligt blir vi omkörda av den andra bilen och efter honom kommer skotern som ställer sig framför. Folk på trottoaren börjar att reagera och en kille springer efter för nu kändes det som att nu är det allvar. Så vi antar att killen som sprang efter gjorde det för att hjälpa mannen i bilen. Nu såg vi inte så mycket men det gick snabbt över och dom körde åt varsitt håll. Men vi var lite uppskakade för hade inte bilen tutat igen så hade vi nog fått bilen bucklad. Och mina barn, speciellt sonen hade varit riktigt rädd. Så det kändes skönt att lämna Berlin denna gång.
Efter maten kom så klart dagens stora överraskning .... Innan vi ens lämnade Sverige så hade jag sagt till min sambo att vi inte behöver åka till Rothenburg med en viss butik. När vi går runt hörnet från Hard Rock Cafe så ser vi min favorit butik som bara var ett måste att gå in i .... och shoppa lite ....
Käthe Wohlfahrt Har shoppat julprydnader i flera år nu fast i Rothenburg i år blev det i Berlin.
Så en julprydnad till granen blev det.
Vet inte vad denna kyrkan heter men att dom inte har satt dit ett nytt torn efter andra världskriget gillar jag då man behöver påminnas om vad som skedde då, och det på många olika sätt. Vi gick aldrig in då jag inte kändes för att trängas bland en massa folk då jag inte alltid fixar det och får panikattacker. Dom andra är inte så noga med kyrkor som jag annars kan vara.
Ja berlinmuren var ju ett måste att se och jag mitt dumma nöt har hela mitt liv trott att den gick rakt igenom Berlin men så var inte fallet utan den gick lite krokigt igenom. Här är del av den och vi står på den amerikanska sidan om den. Det fanns personer med amerikanska uniformer som man kunde fota och på ryska sidan kunde man köpa ryska vinterpälsmössor. Detta med muren var hemskt först under kriget var offren ljudar, homosexuella, handikappade, m.m Men när kriget var över var det tyskarnas tur då familjer splittrades och dom många blev fast på den dåliga sidan hos ryssarna. Folk gjorde allt för att ta sig över som att bygga sig en linbana och åka över. Dom grävde tunnlar och dom till och med tryckte ner barn i dramaten väskor för att få över sina barn.
Man kan tycka att dom förtjänade efter vad som skedde under kriget men det var inte alla som gillade vad nazisterna gjorde.Dom vågade inte säga emot då nazisterna lätt kunde död dom om dom inte gjorde som dom blev tillsagda. Och hur många som helst hjärntvättades i stort sett och många av dom var barn.
Det fanns ett museum till detta och vi gick in även jag då det såg tomt ut. Efter en stund förstod vi varför, det fanns ingen som helst luft där inne och det var som en bastu. Dom hade ställt upp fläktar men dom flesta var hur kassa som helst. vi sprang igen allt i stort sett.
Utanför vissa portar så finns dessa skyltar i kullerstenarna. Jag antar att det är för att visa att just där bodde det judar en gång.
När vi skulle lämna Berlin så var det lite svårt då det var en hel del bilar och rödljus. När vi står stilla för rött ljus så åker plötsligt en skoter upp på en trottoar för att sedan svänga till höger ner på gatan igen. Vi tänker "vilken galning". Just då tutar en bil som en galning för det som skedde ... vad händer jo skotern vänder tillbaka och ställer sig mitt framför oss och killen på skotern tittar på min sambo och skriker saker samtidigt som han ser väldigt hotfull ut. Vi blir chockade och försöker teckna att det inte var vi, som tur var så tutade den där andra bilen igen så killen på skotern tecknar om ett slags ursäkta och åker till bilen som är andra bilen bakom oss. Killen på skotern drämmer till sin näve på motorhuven och bara skriker. Vi åker lugnt där ifrån .... plötsligt blir vi omkörda av den andra bilen och efter honom kommer skotern som ställer sig framför. Folk på trottoaren börjar att reagera och en kille springer efter för nu kändes det som att nu är det allvar. Så vi antar att killen som sprang efter gjorde det för att hjälpa mannen i bilen. Nu såg vi inte så mycket men det gick snabbt över och dom körde åt varsitt håll. Men vi var lite uppskakade för hade inte bilen tutat igen så hade vi nog fått bilen bucklad. Och mina barn, speciellt sonen hade varit riktigt rädd. Så det kändes skönt att lämna Berlin denna gång.
Etiketter:
Allmänt,
Barn-Familj,
Hard Rock Cafe,
Käthe Wohlfahrt,
Resor,
Semester,
Ångest
torsdag 31 juli 2014
Japp då är jag tillbaka .... vimsigt värre ...
Jag är så trött på mig själv så jag kräks. Att fatta beslut för mig är helt omöjligt för det allra mesta och så har det varit även denna gång.
Jag har under hela dagen kämpat med den andra bloggen men aldrig blivit nöjd. Inte nöjd med utseendet så jag har bytt miljoner gång er. Ju fler gånger jag har bytt desto värre har bloggen sett ut.
Samtidigt som jag kämpar med den så tänker jag bara på denna. För en stund sedan fick jag nog och raderade alltihop och nu är jag tillbaka här och kommer att stanna. INGEN ska knuffa bort mig här ifrån ...
Ska genast se över mina inställningar på facbook så jag kan publicera inläggen där IBLAND, inte varje gång.
Jag hoppas att jag blir nöjd över detta beslut ... men när det gäller mig kan man ju undra .....
Kan tilllägga att fatta beslut ger mig ofta svår ångest och detta var inte så illa men inte långtifrån.
Jag har under hela dagen kämpat med den andra bloggen men aldrig blivit nöjd. Inte nöjd med utseendet så jag har bytt miljoner gång er. Ju fler gånger jag har bytt desto värre har bloggen sett ut.
Samtidigt som jag kämpar med den så tänker jag bara på denna. För en stund sedan fick jag nog och raderade alltihop och nu är jag tillbaka här och kommer att stanna. INGEN ska knuffa bort mig här ifrån ...
Ska genast se över mina inställningar på facbook så jag kan publicera inläggen där IBLAND, inte varje gång.
Jag hoppas att jag blir nöjd över detta beslut ... men när det gäller mig kan man ju undra .....
Kan tilllägga att fatta beslut ger mig ofta svår ångest och detta var inte så illa men inte långtifrån.
Miniresa del 2
Som sagt vi gick upp tidigt efter vår dag på Fredriksborgs slott och åkte till Legoland. Och där finns väl inte så mycket att säga att vi hade en underbar dag och sonen fick uppleva en hel del.
Jag var orolig att min ångest skulle ta över men jag klarade mig bra. Jag stod bara i två köer och en av dom var till det alldeles nya spökhuset. Där inne gick bra då dom bara släppte in några i taget men på slutet så hamnade man i en kö som man kunde lämna via exit. Jag mitt dumma nöt stod kvar ... framme i kön så skulle man sätta sig i stolar som "Grodorna" på Liseberg. Detta var fortfarande inomhus och alldeles mörkt men detta kan ju inte vara farligt tänkte jag och antog att det skulle vara som med grodorna. Och jag hade rätt den åkte upp och ner och upp och ner och till slut upp igen. MEN sedan åkte den NER hela vägen som fritt fall men lite högre än Grodorna. Jag skrek helt hysteriskt och när det var över så insåg jag att jag hade tårar i ögonen. FY VAD HEMSKT!!!
En sak oroade jag mig över hela dagen så orolig som jag lätt blir så var detta inget undantag. Legoland ligger granne med Danmarks andra stora flygplats. Planen lyfte självklart över Legoland och det bara med några minuter i emellan. Varje gång kollade jag om det skulle störta, detta var ju inga småplan direkt. När vi sedan kom tillbaka till hotellet fick vi veta om planet som hade skjutits ner i Ukraina. Fy vad hemskt!
Lego fanns det mycket av där och dom hade lyckats bygga en massa fina figurer där. Och en massa byggnader och många av dom är kända. Även Göta Kanal fick vara med på ett hörn.
Det fanns ett litet bord med rosa flicklego som jag såg av en slump på ut ifrån parken. Tyckte det var väldigt lite jämnfört med alla flygplan, båtar, tåg, bilar och lastbilar som rörde sig i olika världar. Det finns ju en flicka i USA som har skrivit till Lego att hon vill att flicklegot ska innehålla lite mer pojkaktiga saker och att det bara inte ska vara gulligt. Hon fick ett svar tillbaka men den förklaringen hon fick varför det ska vara som det är kunde hon inte ens förstå då dom hade skrivit ganska obegripligt.
Får mig att tänka på att min son när han var 5-6 år så ville han ha en rosa sopbil men det fanns ju inte tyvärr.
Åh ett slott igen! Detta är i lego och en dag ska jag blogga om bara detta, fast om det riktiga så klart.
Lego fanns det mycket av där och dom hade lyckats bygga en massa fina figurer där. Och en massa byggnader och många av dom är kända. Även Göta Kanal fick vara med på ett hörn.
Får mig att tänka på att min son när han var 5-6 år så ville han ha en rosa sopbil men det fanns ju inte tyvärr.
En sak men denna dagen får mig att framstå som ganska korkad. Jag hade gått i linne hela dagen utan solskydd. Ja jag hade ont ...
Ser dock inte så illa ut på bilden men det var illa. Och jag som ofta skryter i familjen över att jag ALDRIG blir röd men det fick jag nu äta upp tyvärr. Sonen blir aldrig heller röd då det räcker att han sticker ut näsan så har han en fin solbrun färg. Just som min pappa, när han var ung och träffade min mamma så hade han ett stort svart krulligt hår och en alldeles brun hud. Mammas släktingar undrade vad det var för en utlänning hon hade släpat med hem. Och nej han är inte utländsk utan så svensk man kan bli, även han släktforskar och där har han ännu inte hittat något utländskt. Ja ja nog om det!
Vi sov så klart en andra natt på hotellet men på morgonen var det dags att åka vidare ...
Etiketter:
Allmänt,
Barn-Familj,
Obesita-Modifastdiet,
Resor,
Semester,
ViktBlogg,
Ångest
söndag 13 juli 2014
Vad fan är det med mig egentligen!
Som skrivs ovan vad fan är det med mig egentligen! Nu på förmiddagen satt sonen och kollade på tv, sambo sitter bredvid med sin laptop och jag sitter där med. Dom båda för oväsen och jag blir lätt uppstressad. Har ju levt med bara mina egna ljud under ett tag.
KAN SÄGA REDAN NU ATT VARA LJUDKÄNSLIG ÄR ETT AV MINA STÖRSTA PROBLEM JAG HAR OCH JAG LIDER VERKLIGEN AV DET. Först av ljudet och sedan för att jag ber dom att sänka m. m
Otåligt frågar jag min sambo vad han vill hitta på idag som han genast svarar på. Jag ogillar inte hans svar men på något sätt så händer det något mer med mig. Jag vill börja gråta då ångest och stress tar över min kropp. Jag vill göra dessa saker som föreslås men min kropp skriker STOPP!
Vad är det med mig egentligen? Kan jag inte bara få vara normal?
Min sambo äter just nu en macka brevid mig och jag sitter och håller för öronen och gråter. så illa är det visst idag. Jag gråter för att jag inte står ut men det jag gråter mest för är för att jag känner mig elak mot min sambo.
Denna dagen är inte min dag idag tyvärr och jag är så trött på mig själv.
Så fan vad jag är trött på mig själv!!
Stress kan öka ljudkänslighet - Läs gärna!
Här finns ett litet klipp om stress och ljudkänslighet ...
Om det nu vill synas
KAN SÄGA REDAN NU ATT VARA LJUDKÄNSLIG ÄR ETT AV MINA STÖRSTA PROBLEM JAG HAR OCH JAG LIDER VERKLIGEN AV DET. Först av ljudet och sedan för att jag ber dom att sänka m. m
Otåligt frågar jag min sambo vad han vill hitta på idag som han genast svarar på. Jag ogillar inte hans svar men på något sätt så händer det något mer med mig. Jag vill börja gråta då ångest och stress tar över min kropp. Jag vill göra dessa saker som föreslås men min kropp skriker STOPP!
Vad är det med mig egentligen? Kan jag inte bara få vara normal?
Min sambo äter just nu en macka brevid mig och jag sitter och håller för öronen och gråter. så illa är det visst idag. Jag gråter för att jag inte står ut men det jag gråter mest för är för att jag känner mig elak mot min sambo.
Denna dagen är inte min dag idag tyvärr och jag är så trött på mig själv.
Så fan vad jag är trött på mig själv!!
Stress kan öka ljudkänslighet - Läs gärna!
Här finns ett litet klipp om stress och ljudkänslighet ...
Om det nu vill synas
Etiketter:
Barn-Familj,
Depression,
Ljudkänslig,
Om Mig,
Stress,
Ångest
måndag 23 juni 2014
Bli ensam ....
Inte så kul kanske att läsa men jag känner mig lite nere och kommer förmodligen känna så under flera veckor nu. Jag brukar göra det när det ska bli så här ...
Bli vad?
Ja jag kommer att bli ensam under 2 veckor vilket blir tufft för mig. Min sambo ska iväg till Tyskland för att jobba i två veckor och han åker på söndag. Det kommer att gå bra och så vilket det alltid gör, men jag stressar upp mig mer än vad jag behöver och tror att jag inte kommer att klara det. Det har väl varit så i 9 år nu och jag vänjer mig men det går långsamt. Förra året mådde jag inte bra av det och det på ett väldigt konstigt sätt. Jag spände mig så i 2 veckor så jag hade ont i hela kroppen och värst av allt jag spände käkarna så hårt att jag fick ilningar, och dom ilningarna har jag mer eller mindre just blivit av med. Så jag hoppas inte att det blir så igen och detta var ca 10-11 månader sedan.
Denna gången blir annorlunda då jag är ensam med barnen första veckan, sedan åker förmodligen flickorna till England och hälsar på farmor, faster och kusinerna. Förmodligen sina farbröder med. Och lille James så klart, minstingen i släkten som inte ens är 1 år ännu. Ett kusin barn till flickorna.
När flickorna är borta så kommer antagligen sonen åka till farfar i en vecka och så här ensam har jag aldrig varit sedan .... aldrig tror jag... känns nytt och konstigt.
Vad ska jag hitta på då? Jag har lite planer på att ägna mig åt min släktforskning som nu var ett bra tag sedan. Ja jag släktforskar och har gjort det i ca .... åh herregud nu är det som bortblåst. Men säkerligen i 17-18 år kan jag tro att det blir nu. Och jag har hittat mycket kul på vägen.
Insåg just nu att jag hade en blogg och släktträd ute på nätet, men trädet försvann då den låg hos Comhem men bloggen finns kvar här. Finns knappt något i den då jag mer eller mindre bara hann börja med den. Hm! Kanske skulle ta och väcka den till liv igen? Fast då flyttar jag den nog tror jag ... något att tänka på!
Har lekt lite med en bild på min ena dotter :-)
Bli vad?
Ja jag kommer att bli ensam under 2 veckor vilket blir tufft för mig. Min sambo ska iväg till Tyskland för att jobba i två veckor och han åker på söndag. Det kommer att gå bra och så vilket det alltid gör, men jag stressar upp mig mer än vad jag behöver och tror att jag inte kommer att klara det. Det har väl varit så i 9 år nu och jag vänjer mig men det går långsamt. Förra året mådde jag inte bra av det och det på ett väldigt konstigt sätt. Jag spände mig så i 2 veckor så jag hade ont i hela kroppen och värst av allt jag spände käkarna så hårt att jag fick ilningar, och dom ilningarna har jag mer eller mindre just blivit av med. Så jag hoppas inte att det blir så igen och detta var ca 10-11 månader sedan.
Denna gången blir annorlunda då jag är ensam med barnen första veckan, sedan åker förmodligen flickorna till England och hälsar på farmor, faster och kusinerna. Förmodligen sina farbröder med. Och lille James så klart, minstingen i släkten som inte ens är 1 år ännu. Ett kusin barn till flickorna.
När flickorna är borta så kommer antagligen sonen åka till farfar i en vecka och så här ensam har jag aldrig varit sedan .... aldrig tror jag... känns nytt och konstigt.
Vad ska jag hitta på då? Jag har lite planer på att ägna mig åt min släktforskning som nu var ett bra tag sedan. Ja jag släktforskar och har gjort det i ca .... åh herregud nu är det som bortblåst. Men säkerligen i 17-18 år kan jag tro att det blir nu. Och jag har hittat mycket kul på vägen.
Insåg just nu att jag hade en blogg och släktträd ute på nätet, men trädet försvann då den låg hos Comhem men bloggen finns kvar här. Finns knappt något i den då jag mer eller mindre bara hann börja med den. Hm! Kanske skulle ta och väcka den till liv igen? Fast då flyttar jag den nog tror jag ... något att tänka på!
Har lekt lite med en bild på min ena dotter :-)
Etiketter:
Allmänt,
Barn-Familj,
Depression,
Släktforskning,
Ångest
tisdag 10 september 2013
Operation!
Jag mår illa och känner mig knäsvag. Händerna darrar och magen vänds ut och in på mig. Mina tankar fladdrar och flackar omkring och jag kan inte koncentrera mig alls. Att få ihop detta inlägg blir ett under.I söndags ringde min pappa och berättade för mig att min mamma skulle opereras på måndag alltså igår. Ingen direkt förvarning här inte men jag fick bara ta det. Det var ingen liten operation heller en bit av ena lungan ska ut och under operationen skulle dom även se om det behövdes ta mer än så.
Så igår dagen var jobbig då det verkade ta en himla tid tills det blev klart.
En snabb uppdatering så har jag ingen bra relation till min mamma och detta har ju ställt till med kaos i mitt huvud vilket inte är konstigt.
Jag har nu beslutat mig för att besöka henne idag ihop med min pappa och jag vet inte ännu hur mycket av lungan som togs bort så det oroar mig. Att träffa min mamma oroar mig. Att se slangar och skit oroar mig, har svimmat för mindre .... Trodde vi skulle åka nu men jag får vänta ett litet tag till då det inte är besökstid ännu. Pratade just med min pappa om det som samtidigt kläckte ur sig att vi får skynda oss dit då kärringarna snart står på kö....
Hjälp! Jag är inte redo för att träffa hennes väninnor eller andra släktingar heller. Det blir för mycket för mig just nu....
Jag som får stressmage hur lätt som helst fixar inte allt detta och jag vill bara smälla igen dörren och låsa alla lås och dra ner i fönsterna och stänga av mobilen och lägga mig i sängen med kudde och täcke över huvudet ...
Men pappa har säkert redan berättat att jag ska komma så jag kan inte dra mig ur för då kommer ju skuldkänslorna in och dom kan jag inte leva med heller.
Sedan tror jag att jag skulle ångra mig om jag inte åkte för hennes sjukdomshistoria verkar bara bli värre och värre då dom ännu inte vet vad som är fel. Men det är förmodligen cancer ...
Vi har varit ifrån varandra i 10 år nu och det har varit tufft och jag har nyss slutat att älta allt och att hata henne. Ja jag har hatat henne, hemskt men sant men för ca 1 år sedan började hatet långsamt att släppa men jag är inte redo för en relation med henne och kommer kanske aldrig att bli. Men att undvika att möta henne nu när hon är så sjuk kan jag få ångra resten av mitt liv.
Så jag ska snart dit om jag så ska skita på mig av stressen. Men alla andra håller er undan för en stund är ni snälla ....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
-
-

















