Obesitasmottagningen!

Nu måste jag sitta tyst och stilla här hemma då äldsta dottern har ett filmteam här. Hon läser film media på gymnasiet och dom har ett projekt. Det är andra gången dom är här och förmodligen den sista. Så jag får passa på att blogga lite om hur det går med allt.

Efter möte på skolan om sonen så är nu en fullständig utredning beställd.  Det känns väldigt bra då det ska bli skönt att få den hjälp som min son behöver. Tyvärr så kan det dröja ett helt år innan utredningen startar då det är en lång kö. Det känns lite jobbigt då min son ligger ca 1 1 / 2 år efter redan och jag vill inte att han ska förlora mer.

När det gäller mig själv och min vikt som bloggen borde handla om så har jag nu fått en första tid till Obesitasmottagningen. Första gången är en introduktion på 1 1/2 - 2 timmar och jag antar att jag inte kommer att vara ensam då jag ska till en aula på Sahlgrenska. Det känns lite nervöst men samtidigt skönt då jag äntligen kommer att få den hjälp jag behöver och framför allt stöd.

När det gäller stöd så stöttar jag och min sambo varandra så gott vi kan. Men jag är svagare än honom och behöver mer stöd.  Förr så kämpade vi aldrig samtidigt då vi inte hade orken på samma gång. Så med att jag nu får stöd från annat håll så kommer det underlätta för oss båda två. Jag är riktigt svag jämfört med honom.  Så det ska bli skönt att få ta tag i vikten igen även om det innebär 12 veckors pulver.

Vad har jag gjort nu medan jag väntade på att bli patient på Obesitasmottagningen. Ja jag får erkänna att jag inte har kämpat som jag borde ha gjort. Men jag har inte överdrivet intaget av kakor och glass.  Men jag har en kväll tryckt i mig en påse godis. Jag var otröstlig då och sket i allt det har ju varit en del nu på sista tiden som har fått mig på fall. Det var dumt att äta godiset men jag upptäckte att det smakade inte så gott egentligen. Och det lär nog dröja till nästa gång vilket jag är stolt över. I julas åt jag godis sist och då hade jag ätit godis i stort sett varje dag. Så jag är nöjd och glad över mig själv trots allt.

Men för ca 3 veckor sedan vägde jag mig när jag tog lite prover och jag har gått upp igen tyvärr och väger 120 kg igen. Jag deppar inte för det då jag vet att det kommer ske en förändring åt rätt håll.

Kan lägga till att jag rör mer på mig igen då jag börjat följa sonen till skolan varje morgon. Den vägen jag tar ger mig en väldigt tuff backe att gå upp för på vägen hem igen.

Ska det bli allvar nu?

Skötandet av Tingeling har tagit mycket kraft och energi ifrån mig och jag har helt ärligt inte brytt mig alls om att äta nyttigt. Det är synd men det visar hur svag jag är, att jag snabbt använde detta till en ursäkt för att få tugga.

Men en sak, eller två saker har jag ändå inte brutit, jag har inte ätit något som helst godis och i det räknas såklart chokladen. Och jag har fortfarande inte druckit en enda droppe coca cola.

Socker har jag fått i mig ändå i chokladbolllar/kokosbollar och i glass, speciellt Sandwich.

Nu har jag bestämt mig för att ta nya tag igen och jag hoppas att det denna gång ska gå vägen.

Jag har idag sett att jag redan har fått 18 besökare utan att skriva ett enda inlägg, så intresset finns för mig så jag ska härmed nu skärpa mig med att äta nyttigare och blogga mer.

Syndat ...

Jag har syndat men inte som man kan tro. Jag har fortfarande inte ätit godis på 1 vecka och 2 dagar. :)

MEN ... jag har ätit semlor ..... uhäm 3 st .... :-/ och lite glass .... Men hade jag fortfarande ätit godis så hade jag gjort det med, glass, semla OCH godis. Så jag har varit duktig ändå. Nästa gång jag äter semla får bli på semledagen och sedan ingen mer.

Mitt psyke var inte på topp i lördags och jag bara grät hela dagen av olika skäl så min sambo köpte semla och glass till mig .. Men inget godis och fortfarande ingen läsk.

Det blir lite trögt med bloggandet, tyvärr, ska försöka ändra på det. Men jag har en liten marsvinsflicka som inte heller mår så bra så jag ägnar en del tid till henne nu.