Detta är inget som jag har valt ...

Efter mitt inlägg "Apan känner alla men ingen känner apan" så har jag fått 2 utsträckta händer och en rejäl käftsmäll.

Att få höra att inga vänner ha "är något jag själv har valt". Det gjorde rejält ont att höra det för jag har inte valt detta och jag tror faktiskt inte att det finns någon som väljer det heller.

Jag var på botten, så långt ner man kan komma i stort sett. Jag klarade inte av att sköta mig själv, jag klarade inte av att sköta mina barn. Jag MISSADE min sons första år för att jag var så sjuk. Hur kan jag då ens klara av att behålla vänner?

Att få skäll för att min sambo hade tagit mig till Ullared istället för att jag fikar med en vän var något jag mådde riktigt dåligt över. Barnen behövde kläder och min sambo ville få ut mig. Då gick jag bara utanför dörren om han var med. Jag gick aldrig själv! Jag var sjuk! Jag fick skäll och skällde tillbaka. Valde jag då bort en vän, som totalt vägrar förstå hur sjuk jag var?

Jag ville dö! Så fort jag gick ut så kunde jag tänka att kan inte något bara falla ner så jag kan dö. Kan inte den bilen köra över mig. Åh där är en bro, undra om jag ska hoppa därifrån? Så var det hela tiden, varje gång jag gick utanför dörren.

Jag överdoserade mina tabletter en gång och min sambo fick ut dom igen. Efter det fick jag hämta min medicin på psyk varje vecka. Och jag gick på terapi 2 gånger i veckan i några år.

Jag själv var viktigast då och mina barn. Att välja bort vänner har jag inte gjort. Jag var riktigt sjuk!

Nu får detta bära eller brista över att jag har skrivit detta men jag blev så sårad över att ha läst att jag "har valt det själv". Jag valde inte att må som jag har gjort. Jag valde inte ens bort min sons första år men det är något som tyvärr blev och jag mår riktigt dåligt över det.

Jag är inte ens samma person som jag en gång var, allt bara försvann och jag vet inte ens vem jag är nu.

Detta är det tuffaste inlägg jag skrivit tror jag för tårarna bara rinner på mig ...

Godmorgon Mamma!

Mitt förra inlägg var kanske inte det roligaste men det är så det är, jag har inga vänner, så enkelt är det.

MEN jag har min underbara sambo och mina underbara 3 barn och dom alla är mina bästa vänner. Men man behöver ju någon mer, en vän som är min vän. Barnen har ju sina vänner och dom vill ju inte umgås med mig jämt. Min sambo jobbar väldigt mycket så det är inte ofta vi får tid att umgås så mycket.

Sedan är ju det så att jag är hemma hela dagarna och går knappt utanför dörren så det är kanske inte konstigt att jag skriker efter att få ny energi av att få umgås med någon annan.

En sak är säker att när sommaren är över så ska jag ta mig i kragen och släpa mig till aktivitethuset då jag senast var där förra sommaren. För jag kan inte fortsätta så här för jag blir snart tokig.

Inlägget igår gav mig lite respons igår då en tjej från skoltiden kontaktade mig. Vi har aldrig varit kompisar, men vi har gått på samma skola, känt samma personer och framförallt, vi har spelat handboll ihop och varit på en del läger tillsammans. Så vi får väl se vad det bär iväg.

Min underbara son ringde mig igår och jag tänkte, jaha nu vill han redan hem. Men så var det inte utan han ville berätta att han vill ringa mig som idag på morgonen för att säga godmorgon. Jag bad honom att inte göra det för tidigt för nu ville jag sova länge. Men så idag ringde han vid 13.30 ungefär GODMORGON MAMMA! Sedan hade han brått med att göra något annat så jag hann inte prata med honom så mycket, men visst är han underbar?

Något prat med sambo blir det inte heller idag då han jobbar hela dagen och han jobbar som testförare för Volvo och han är i Tyskland för att köra en hel del på Autobahn och där går det fort. Men jag ser inte dessa 2 veckorna som att han jobbar utan för mig så har han semester. Dom åker kors och tvärs över hela Tyskland och åker till olika andra länder för att handla, se något, eller göra något kul.Och idag skulle dom åka riktigt långt så dom åkte tidigt och kommer sent till hotellet. Men imorgon är han ledig och allt i Tyskland är stort sett stängt. Dessa två veckorna så gör han i stort sett samma sak som han gör med familjen varje sommar, när vi åker till Italien så åker vi en vecka innan vi ska vara där för att vi vill göra utflykter på vägen dit. Så min gubbe har just nu två egna veckor semester just innan han ska ha 4 riktiga semesterveckor.

Fast i år blir det ingen Italien, men utflykter kan det bli. En utflykt som vi har velat göra väldigt länge är att åka till Auschwitz. När äldsta dottern gick i 9:an så åkte dom dit på klassresa, vilket var en tradition på skolan. Nu när mellandotter gick i 9:an så lades traditionen ner och innan dess fick vi inte åka för hon ville uppleva det hela med sin klass. Men nu kan vi äntligen åka dit.

Vi har redan varit på ett koncentrationsläger för flera år sedan i Tyskland, Dachau och det var tufft. Sonen var så liten så han förstod inget av det. Men mina flickor var lite chockade över det hela. Men detta är viktigt! Hemskt! Men viktigt!

Ja detta inlägg har ju ett litet blandat innehåll så bilden får bli en gammal semesterbild då solen inte verkar vilja skina idag.

Här har vi hyrt en lägenhet 2 år i rad och har nära till havet. Förra året så matade dom lite svanar medans jag satt på balkongen och fotade. Jag fick kasta ut lite fler brödskivor till dom då dom snabbt tog slut.

Apan känner alla men ingen känner apan ...

Ärligt talat! Vad är en vän? Är det dom som man har på facebook? Satt just och kollade min vänlista och varför skriver jag om strax.

Men när jag kollade den så ser jag INTE en enda vän .. Det är mina barn, deras vänner, pojkvänner och deras föräldrar.Barnens engelska släktingar. Det är mina släktingar som jag inte träffar, det är barndomskamrater som jag inte pratar med. Det är klasskompisar jag inte pratar med. En nyfunnen avlägsen släkting boendes i USA pratar jag med lite då och då visserligen.

Även några vänner från tiden i England men vi pratar inte direkt nu heller.

Sedan finns det 3st ... en jag träffar 1 - 2 gånger om året, mer än så är det inte. Och en som var min bästa vän för 10 år sedan som jag pratar lite med, men inget mer än så. Och min bror som jag inte träffar så mycket.

Så där har ni mina s.k vänner ...

Dagen innan midsommar så gjorde jag något som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag gick med i en facebookgrupp som går ut på att skaffa sig vänner. Fick genast en massa gensvar och blev vän med många, efter ett tag började jag undra vilka är dessa personer egentligen som nu plötsligt var mina vänner? En fick för sig att jag ville ha en sambo till och jag kände ganska snabbt osmak och insåg att jag hade blivit vän med flera stycken Gubbar med skägg. Japp allihop utan en kille var gubbar och alla hade dom skägg. Visst ålder och utseende spelar absolut ingen roll men när en av dom trodde att jag ville ha en sambo till så började man ju undra vad dom andra egentligen ville. Det var även kvinnliga vänner jag fick och några pratade jag lite med på direkten och det kändes lite kul.  På midsommarafton så insåg jag att han som ville bli min sambo nr 2 bor i samma förort som jag, VIPS var han borta ur min vänlista.

Nu när jag sitter här hemma ensam så kollade jag runt lite på facebook och inser att jag har inte pratat med dessa nya vänner sedan i midsommar och jag vet helt ärligt inte ens vad jag ska säga till dom. En del har jag inte ens pratat med alls. Så jag raderade dom alla just nu och jag satt och funderade på VARFÖR står det "Vänner" på alla för? Dom jag behåller som "vänner" är ju mina barn, mina släktingar, mina klasskompisar, barndomskramrater m.m Men ingen är mina vänner ...

Helt ärligt så känner jag mig som "Apan känner alla men ingen känner apan" för det är just så det är ...

När fy vad deprimerat det låter nu, men det är så det är, jag har ingen riktig vän.

4 Timmar har gått och jag dör ...

Ärligt talat vad är det med mig egentligen?

Idag blev jag barnfri och ska vara det förmodligen i en vecka om det fungerar med sonen hos farfar. Sambo är redan iväg då han åkte till Tyskland i söndags. Och döttrarna gick till sin pappa idag och ska strax åka till England för att träffa farmor och alla andra släktingar.

När tjejerna går så säger dom att dom kommer upp någon dag igen för att hämta fler saker. Jag mitt dumma nöt ansåg att måste dom det? Jag ska ju vara barnfri och det menas ju INGA BARN ALLS!!

Nu har det gått ca 4 timmar och jag .... gråter efter dom alla, även min sambo så klart. Jag har INGEN att prata med och vad ska jag göra helt ensam!?

Just nu så vill jag tröstäta, trodde verkligen inte att det skulle ske. Men det skulle ju då bli mitt enda sällskap. Sjukt att tänka så jag vet men det är så jag känner just. Men jag kommer inte förstöra det jag kämpat med nu under en tid även om jag skulle vilja. Ska strax ta dagens sista shake så det blir nog bra ändå.

Jag har börjat att släktforska nu lite under dessa 4 timmar som gått och det går bra. Jag hade kunnat fått heta Böngren då jag hittat en sådan soldat som är en av alla mina förfäder. Men jag hade turen att få namnet Seger istället ... Men lusten med att forska liksom försvann då jag började inse att så här ensam kan jag bli hela veckan ......

Så just nu vet jag inte alls vad jag ska syssla med. Tömma vår TIVO kanske? Den var ju uppe på 100% häromdagen .... TIVO är för er som inte vet är en tvbox som spelar in allt jag vill se ... (och lite av familjen... ;-) ) och den är nu full och kan inte spela in något mer.  Oj vilka problem man har ...

Så mina underbara barn ni får komma och hämta saker om ni behöver, varje timma om ni så vill. Jag ska inte skälla på er jag lovar.

Saknar er redan .....

Detta fotot är det foto jag vill göra en tavla av med pärlor.

Viktdag idag! Hurra för mig!

Ja då var det dags igen ...
Vägde mig idag och har gått ner 4,4kg och jag väger då alltså 111,3 kg nu, hade hoppats på att komma under 110 men det tar jag nästa gång.

Så jag har sedan 2014-05-09 gått ner 11,4kg och ingen kan bli mer nöjd än jag.

Härligt med lite skryt på en fredag.

Jag har ju bara ätit Modifast i 8 veckor av 12. Det blir en vecka längre då jag inte får en dietist förrän då så jag ska mumsa pulver i 13 veckor istället. Men en vecka till vad gör det? Detta går ju galant!