Motivation till motion ... var?

Ja bloggandet har ju stannat av tyvärr och lika så min viktnedgång....

Jag har inte gått upp i vikt som tur är men mer än så är det väl inte. Jag kom nyss från dietisten och fick då väga mig.

Min vikt idag är 99,9kg ... hur löjligt är inte det? Visst det är mindre än för 3 veckor sedan, men jag hade inte ätit frukost förrän nu så nu väger jag väl 100kg och lite till ...  Jag längtar tills när jag är under 100 och det ordentligt.

Men jag har mig själv att skylla, jag har blivit en soffpotatis efter semestern och jag bara måste få igång min motivation till motion igen.

Idag ska jag äntligen få börja med att äta middag och börjar jag inte med motionen nu så lär jag nog nästan gå upp  till nästa gång.

Har gått ner lite till ...

Suget över att blogga är inte stort just nu. Känner mig lite nere och det är inte oväntat för att vara mig.

Men det går bra med vikten då jag fortfarande går ner men problemet är att jag går inte ut och rör på mig som jag borde göra. Men jag hoppas att jag kommer igång med det igen så småningom.

Jag var hos dietisten den 21/8 och vägde då 101,3 så jag har gått ner 2,4 trots att jag hade börjat att äta frukost. Sedan vägningen har jag nu även börjat att äta lunch och det är hur gott som helst.

Men jag har en liten oro och det är för att jag tror att jag vill börja med godsaker igen. Jag har inte gjort det, men jag är rysligt sugen igen och det är jättetufft.

Så håll tummar och tår för mig att jag ska klara detta.

Han bad om ursäkt!

Igår var det upprop i skolan för sonen. Han börjar nu 4:an och det ser han fram emot. Alltid på uppropsdagen så bjuds det sedan på fika på skolgården med kulmus som spelar instrument.

Under fikat igår så kom läraren för att prata lite, sonen bad då läraren om ursäkt för att han hade varit i Auschwitz i sommar och att det fanns en massa hår och glasögon. Läraren sa att det är inget att be om ursäkt för för han vill själv åka dit och att det är bra att man gör det för att man får inte glömma vad som hände.

Varför sonen bad om ursäkt vill han inte säga men jag har en känsla av att han trodde att det inte är okej då det inte var okej med hakkorset i skolan. Men nu har han i alla fall bestämt sig för att ta med sig bitar av Berlinmuren som han köpte och visa dom för klassen. Själv ville jag inte ha en bit av muren hemma då den för mig inte är något bra. Men att sonen ville ha lät vi honom då det betydde något för honom. Han förstår ju inte allt detta ännu men att neka honom kan få honom att tappa intresset för det som har hänt. Det är ju bra att han har intresset uppe för vad som verkligen har hänt och kan sprida det bland kompisarna. Sedan har vi märkt att han är väldigt historieintresserad och det lilla som fångar hans intresse vill vi hålla vid liv.

Berlinmuren och lite God Jul!

Vi var en hel dag i Berlin och där gjorde vi en del  och även träffade en riktig galning. Vi gick till Hard Rock Cafe och dom andra åt så klart och jag fotade, foton på maten finns här. Vi alla var i alla fall överens om en sak och det var att denna Hard Rock Cafe var den som såg tristast ut. Bara en massa kakel som visserligen var snyggt men som inte passade in enligt oss.

Efter maten kom så klart dagens stora överraskning .... Innan vi ens lämnade Sverige så hade jag sagt till min sambo att vi inte behöver åka till Rothenburg med en viss butik. När vi går runt hörnet från Hard Rock Cafe så ser vi min favorit butik som bara var ett måste att gå in i  .... och shoppa lite ....
Käthe Wohlfahrt Har shoppat julprydnader i flera år nu fast i Rothenburg i år blev det i Berlin.

Så en julprydnad till granen blev det.

Vet inte vad denna kyrkan heter men att dom inte har satt dit ett nytt torn efter andra världskriget gillar jag då man behöver påminnas om vad som skedde då, och det på många olika sätt. Vi gick aldrig in då jag inte kändes för att trängas bland en massa folk då jag inte alltid fixar det och får panikattacker. Dom andra är inte så noga med kyrkor som jag annars kan vara.

Ja berlinmuren var ju ett måste att se och jag mitt dumma nöt har hela mitt liv trott att den gick rakt igenom Berlin men så var inte fallet utan den gick lite krokigt igenom. Här är del av den och vi står på den amerikanska sidan om den. Det fanns personer med amerikanska uniformer som man kunde fota och på ryska sidan kunde man köpa ryska vinterpälsmössor. Detta med muren var hemskt först under kriget var offren ljudar, homosexuella, handikappade, m.m Men när kriget var över var det tyskarnas tur då familjer splittrades och dom många blev fast på den dåliga sidan hos ryssarna. Folk gjorde allt för att ta sig över som att bygga sig en linbana och åka över. Dom grävde tunnlar och dom till och med tryckte ner barn i dramaten väskor för att få över sina barn.

Man kan tycka att dom förtjänade efter vad som skedde under kriget men det var inte alla som gillade vad nazisterna gjorde.Dom vågade inte säga emot då nazisterna lätt kunde död dom om dom inte gjorde som dom blev tillsagda. Och hur många som helst hjärntvättades i stort sett och många av dom var barn.

Det fanns ett museum till detta och vi gick in även jag då det såg tomt ut. Efter en stund förstod vi varför, det fanns ingen som helst luft där inne och det var som en bastu. Dom hade ställt upp fläktar men dom flesta var hur kassa som helst. vi sprang igen allt i stort sett.

Utanför vissa portar så finns dessa skyltar i kullerstenarna. Jag antar att det är för att visa att just där bodde det judar en gång.

När vi skulle lämna Berlin så var det lite svårt då det var en hel del bilar och rödljus. När vi står stilla för rött ljus så åker plötsligt en skoter upp på en trottoar för att sedan svänga till höger ner på gatan igen. Vi tänker "vilken galning". Just då tutar en bil som en galning för det som skedde ... vad händer jo skotern vänder tillbaka och ställer sig mitt framför oss och killen på skotern tittar på min sambo och skriker saker samtidigt som han ser väldigt hotfull ut. Vi blir chockade och försöker teckna att det inte var vi, som tur var så tutade den där andra bilen igen så killen på skotern tecknar om ett slags ursäkta och åker till bilen som är andra bilen bakom oss. Killen på skotern drämmer till sin näve på motorhuven och bara skriker. Vi åker lugnt där ifrån .... plötsligt blir vi omkörda av den andra bilen och efter honom kommer skotern som ställer sig framför. Folk på trottoaren börjar att reagera och en kille springer efter för nu kändes det som att nu är det allvar. Så vi antar att killen som sprang efter gjorde det för att hjälpa mannen i bilen. Nu såg vi inte så mycket men det gick snabbt över och dom körde åt varsitt håll. Men vi var lite uppskakade för hade inte bilen tutat igen så hade vi nog fått bilen bucklad. Och mina barn, speciellt sonen hade varit riktigt rädd. Så det kändes skönt att lämna Berlin denna gång.

NANO! NANO! på dig Robin Williams! King of Comedy!

Jag är väl den enda i blogg världen som inte har bloggat om Robin Williams död.

Jag har alltid gillat honom men man har inte suttit och tänkt på honom varje dag. Men när man väl har sett honom på film så har han ju alltid fått mig att le. Nu när man fått veta att han inte längre finns bland oss så har man insett hur stor han egentligen var. Man kan ju undra om han ens visste det själv?

Han var ju komedins Michael Jacksson, alltså the King of Comedy! I alla fall i mina ögon.

Han har gett oss alla i familjen stora minnen, sonen älskar RV (Familj på väg), döttrarna älskar Mrs Doubtfire och hos mig så älskar jag allt med honom. Min mitt bästa minne är ju så klart Mork & Mindy och det antagligen för att det var där man fick uppleva honom först. Jag älskade den serien, Nano Nano!. Den hade jag gärna sett igen då jag älskade alla hans upptåg och konstigheter som att sitta fel i en soffa.

I filmen RV som sonen älskar när den kom så hyrde vi den och nästa gång vi skulle hyra film så vägrade han gå därifrån utan att hyra den igen. Nu har vi den i hyllan och den har blivit väldigt tittad på av sonen. Han kallade filmen för bajskorvfilmen då Robin Williams ska tömma husbilen på avföring och får allt över sig. Sedan så kallade väl barnen i filmen husbilen för bajskorven. Så dess riktiga namn kan vi knappt här hemma.

Jag läste idag att Robin Williams tog inte sitt liv utan han dog av depression. Och det stämmer, det var hans depression som ställde till det och inte han själv. Man väljer inte att ha en depression utan det är en sjukdom som är tuff att leva med, jag om någon vet.

Men hur det än är så kommer han bli saknad och det finns några filmer kvar med honom i som ännu inte är släppta, men förhoppningsvis så gjorde han klart dom så man får chansen att se dom då vi kommer att sakna honom och hans filmer.

NANO! NANO! på dig Robin Williams!

Både saknad och älskad!

R.I.P

1951-2014