Vikten och lite annat!

Ja här bloggas det ju inte alls ... har varken haft lusten eller orken till det. Men jag sköter min viktnedgång i alla fall och det är ju huvudsaken.

Den 17 oktober så vägde jag 96,3 så jag är äntligen under 100kg och lägre ska det bli.

Den dåliga motivationen till att röra på mig finns tyvärr kvar men jag sköter mig med vad jag får äta och inte. Jag följer dietisten råd fullt ut och har inte avvikit en enda gång.

Men nu på senare tid så har jag känt mer sug efter godsaker och det har varit tufft men jag har sysselsatt mig och gjort allt för att tänka på annat.

Min största sysselsättning har faktiskt varit att skapa kläder till spelet The Sims 4 som nyligen kom. Har inte sysslat med det tidigare men ville lära mig och jag fixade det så pass bra att jag har fått mig en titel på en väldigt stor sajt TSR, där man kan dela med sig av sina skapelser och folk laddar ner. Så jag är numera en "Select Artist" nästa steg är "Featured Artist" som får betalt för det dom gör. Men dit kommer jag förmodligen inte, inte än på länge i alla fall. Men det har hjälpt mig att tänka på annat än att tugga på en massa. Så jag är en av få som får sina verk på första sidan, SegerSims kallar jag mig.

Ja detta kanske inte var så spännande för er som inte spelar sims men jag har mer att berätta om.

Häromdagen träffade jag läkaren som håller på med överviktiga och han var riktigt imponerad av att jag har gått ner såpass mycket som jag har gjort, 26,4kg sedan 9 maj. Det får mig att undra om andra patienter inte tar det hela på allvar när dom väl får denna hjälp och stöd.

I måndags så fyllde jag år och det var ju mindre kul att ha kalas utan att kalasa själv. Barnen ville ju ha fika så vi köpte det, min bror och pappa kom över och jag satt och kollade på när dom mumsade i sig. Jag varken åt eller drack just då. Jag hade mitt bubbelvatten men jag drack inte ens det. Jag har mina bestämda mattider så jag ville hålla mig till dom.

Idag är det Halloween och då ska dom mumsa igen och det kan bli tufft då jag suktade efter godsaker i morse när vi handlade. Men blir det för tufft så får jag gå ifrån och sätta mig och skapa sims kläder istället.

Vi har tänkt att kolla på lite Halloween aktiga filmer ikväll och till min stora förtret så kom jag nyss på att Idol är ju idag. Jag har aldrig följt Idol som jag har gjort denna omgång och då har jag bara sett sedan livsändningarna startade. Ett litet tag innan dom började så träffade jag och min sambo på en gammal vän på ICA Maxi som berättade att hennes dotter Josefin Myrberg hade fått ett besök från Peter Swartling på skolan och som hade gett henne en guldbiljett till Sthlm. Så det var ju givet att jag skulle titta på programmet, och jag har inte sett Josefin sedan hon gick på dagis.

Jag och hennes mamma började umgås när min äldsta dotter och Josefins äldre syster gick på dagis tillsammans och blev kompisar. Sedan kom Josefin och jag fick min andra dotter och vi började gå på öppna förskolan tillsammans, så man har ju en del foton på henne i gömmorna, men där får dom dock stanna. Sonen vill se dom så klart då han nu tycker att Josefin är hur grym som helst. Veta att Josefin bor alldeles i närheten och att hon har gått på samma dagis och skola som honom. För honom är det ju nästan som att han känner henne. Han älskar själv musik och sjunger flera gånger om dagen och har gjort så sedan 3 års ålder, så vem vet, en dag kanske han är på tv.

Jag får hålla med sonen att Josefin är hur grym som helst och missa henne ikväll vill jag inte men jag får spela in det helt enkelt så får det bli Idol i morgon, men slänga iväg några sms på att rösta kan jag i alla fall göra.

Jag har en sak till jag vill skriva om men det får bli i ett annat inlägg.

Motivation till motion ... var?

Ja bloggandet har ju stannat av tyvärr och lika så min viktnedgång....

Jag har inte gått upp i vikt som tur är men mer än så är det väl inte. Jag kom nyss från dietisten och fick då väga mig.

Min vikt idag är 99,9kg ... hur löjligt är inte det? Visst det är mindre än för 3 veckor sedan, men jag hade inte ätit frukost förrän nu så nu väger jag väl 100kg och lite till ...  Jag längtar tills när jag är under 100 och det ordentligt.

Men jag har mig själv att skylla, jag har blivit en soffpotatis efter semestern och jag bara måste få igång min motivation till motion igen.

Idag ska jag äntligen få börja med att äta middag och börjar jag inte med motionen nu så lär jag nog nästan gå upp  till nästa gång.

Har gått ner lite till ...

Suget över att blogga är inte stort just nu. Känner mig lite nere och det är inte oväntat för att vara mig.

Men det går bra med vikten då jag fortfarande går ner men problemet är att jag går inte ut och rör på mig som jag borde göra. Men jag hoppas att jag kommer igång med det igen så småningom.

Jag var hos dietisten den 21/8 och vägde då 101,3 så jag har gått ner 2,4 trots att jag hade börjat att äta frukost. Sedan vägningen har jag nu även börjat att äta lunch och det är hur gott som helst.

Men jag har en liten oro och det är för att jag tror att jag vill börja med godsaker igen. Jag har inte gjort det, men jag är rysligt sugen igen och det är jättetufft.

Så håll tummar och tår för mig att jag ska klara detta.

Han bad om ursäkt!

Igår var det upprop i skolan för sonen. Han börjar nu 4:an och det ser han fram emot. Alltid på uppropsdagen så bjuds det sedan på fika på skolgården med kulmus som spelar instrument.

Under fikat igår så kom läraren för att prata lite, sonen bad då läraren om ursäkt för att han hade varit i Auschwitz i sommar och att det fanns en massa hår och glasögon. Läraren sa att det är inget att be om ursäkt för för han vill själv åka dit och att det är bra att man gör det för att man får inte glömma vad som hände.

Varför sonen bad om ursäkt vill han inte säga men jag har en känsla av att han trodde att det inte är okej då det inte var okej med hakkorset i skolan. Men nu har han i alla fall bestämt sig för att ta med sig bitar av Berlinmuren som han köpte och visa dom för klassen. Själv ville jag inte ha en bit av muren hemma då den för mig inte är något bra. Men att sonen ville ha lät vi honom då det betydde något för honom. Han förstår ju inte allt detta ännu men att neka honom kan få honom att tappa intresset för det som har hänt. Det är ju bra att han har intresset uppe för vad som verkligen har hänt och kan sprida det bland kompisarna. Sedan har vi märkt att han är väldigt historieintresserad och det lilla som fångar hans intresse vill vi hålla vid liv.

Berlinmuren och lite God Jul!

Vi var en hel dag i Berlin och där gjorde vi en del  och även träffade en riktig galning. Vi gick till Hard Rock Cafe och dom andra åt så klart och jag fotade, foton på maten finns här. Vi alla var i alla fall överens om en sak och det var att denna Hard Rock Cafe var den som såg tristast ut. Bara en massa kakel som visserligen var snyggt men som inte passade in enligt oss.

Efter maten kom så klart dagens stora överraskning .... Innan vi ens lämnade Sverige så hade jag sagt till min sambo att vi inte behöver åka till Rothenburg med en viss butik. När vi går runt hörnet från Hard Rock Cafe så ser vi min favorit butik som bara var ett måste att gå in i  .... och shoppa lite ....
Käthe Wohlfahrt Har shoppat julprydnader i flera år nu fast i Rothenburg i år blev det i Berlin.

Så en julprydnad till granen blev det.

Vet inte vad denna kyrkan heter men att dom inte har satt dit ett nytt torn efter andra världskriget gillar jag då man behöver påminnas om vad som skedde då, och det på många olika sätt. Vi gick aldrig in då jag inte kändes för att trängas bland en massa folk då jag inte alltid fixar det och får panikattacker. Dom andra är inte så noga med kyrkor som jag annars kan vara.

Ja berlinmuren var ju ett måste att se och jag mitt dumma nöt har hela mitt liv trott att den gick rakt igenom Berlin men så var inte fallet utan den gick lite krokigt igenom. Här är del av den och vi står på den amerikanska sidan om den. Det fanns personer med amerikanska uniformer som man kunde fota och på ryska sidan kunde man köpa ryska vinterpälsmössor. Detta med muren var hemskt först under kriget var offren ljudar, homosexuella, handikappade, m.m Men när kriget var över var det tyskarnas tur då familjer splittrades och dom många blev fast på den dåliga sidan hos ryssarna. Folk gjorde allt för att ta sig över som att bygga sig en linbana och åka över. Dom grävde tunnlar och dom till och med tryckte ner barn i dramaten väskor för att få över sina barn.

Man kan tycka att dom förtjänade efter vad som skedde under kriget men det var inte alla som gillade vad nazisterna gjorde.Dom vågade inte säga emot då nazisterna lätt kunde död dom om dom inte gjorde som dom blev tillsagda. Och hur många som helst hjärntvättades i stort sett och många av dom var barn.

Det fanns ett museum till detta och vi gick in även jag då det såg tomt ut. Efter en stund förstod vi varför, det fanns ingen som helst luft där inne och det var som en bastu. Dom hade ställt upp fläktar men dom flesta var hur kassa som helst. vi sprang igen allt i stort sett.

Utanför vissa portar så finns dessa skyltar i kullerstenarna. Jag antar att det är för att visa att just där bodde det judar en gång.

När vi skulle lämna Berlin så var det lite svårt då det var en hel del bilar och rödljus. När vi står stilla för rött ljus så åker plötsligt en skoter upp på en trottoar för att sedan svänga till höger ner på gatan igen. Vi tänker "vilken galning". Just då tutar en bil som en galning för det som skedde ... vad händer jo skotern vänder tillbaka och ställer sig mitt framför oss och killen på skotern tittar på min sambo och skriker saker samtidigt som han ser väldigt hotfull ut. Vi blir chockade och försöker teckna att det inte var vi, som tur var så tutade den där andra bilen igen så killen på skotern tecknar om ett slags ursäkta och åker till bilen som är andra bilen bakom oss. Killen på skotern drämmer till sin näve på motorhuven och bara skriker. Vi åker lugnt där ifrån .... plötsligt blir vi omkörda av den andra bilen och efter honom kommer skotern som ställer sig framför. Folk på trottoaren börjar att reagera och en kille springer efter för nu kändes det som att nu är det allvar. Så vi antar att killen som sprang efter gjorde det för att hjälpa mannen i bilen. Nu såg vi inte så mycket men det gick snabbt över och dom körde åt varsitt håll. Men vi var lite uppskakade för hade inte bilen tutat igen så hade vi nog fått bilen bucklad. Och mina barn, speciellt sonen hade varit riktigt rädd. Så det kändes skönt att lämna Berlin denna gång.