Detta var egentligen inte oväntat men det slår hårt mot en. Fällde så klart några tårar som jag även fick när jag insåg att en annan klasskompis nyligen avlidit.
Jag stod ingen av dem nära men det är ändå 2 stycken som man har vuxit upp med i många år. Så att bli ledsen för dom är inte konstigt alls.
A.J som nu lämnat oss var en person som inte umgicks med samma sort personer som jag gjorde. Jag var ju långt ifrån en tuffing som man kan säga att A.J var. Men trots det så pratade vi ibland och jag kände mig omtyckt. Jag tyckte självklart om A.J med trots våra olikheter.
För ca 8 år sedan så fanns A.J för mig. Min sambo var borta på jobb i närheten av där A.J bodde, alltså långt ifrån där jag bor. Vi pratade lite på Facebook, MSN messenger och mail. Jag hade själv nyss varit där med min sambo och vi pratade om hur det var där. Jag mådde dåligt av att klara mig själv under 2 veckor då jag mådde betydligt sämre än vad jag gör nu. A.J stöttade mig då och det betyder väldigt mycket för mig. Personen jag skulle trösta tidigare ikväll fanns faktiskt för mig också då vid den tiden och har funnits för mig fler gånger.
Jag har alltid tyckt att vår klass har haft en bra sammanhållning trots olika gruppindelningar. Men jag tror att jag är en av få som faktiskt fungerade med alla på något sätt. Och forfarande kan prata med dom flesta fortfarande. Men detta är min bild av det hela, andra kan ha en annan.
Men jag måste säga att jag trivdes i min klass och har många gånger känt saknaden av dom alla.
Men nu är det A.J som saknas och verkligen inte bara av mig utan av sina barn, familj och vänner.
Det är julafton och igår lämnade en klasskompis till mig jordelivet på tok för tidigt.
A.J har lämnat ett avtryck hos mig och jag hoppas att vi en dag kommer att ses igen i Nangijala.
Sov gott!
