Coca Cola och Socker!

Varje dag kämpar jag emot godissuget och det är hur jobbigt som helst. Men att blogga om det varje dag skulle nog bloggen bli ganska trist och enformig. Fast trist kanske den är ändå vad vet jag....


I helgen så längtade sonen efter en påse godis och en burk coca cola. Och så klart fick han, då han knappt äter godis nu heller pga av mig. Kunde inte neka honom men det var jobbigt att se honom dricka sin läsk och prassla med sin påse. Det var tufft, riktigt tufft.

När vi firade ena dotter på påskafton så sa hon:

- Förlåt mamma men jag längtar efter Coca cola och vill ha det till fikat.
- Bara om jag får en egen loka då svarade jag och det gick bra.

Så mina barn står emot en hel del för min skull och när dom längtar så kan jag inte säga nej.

Mina barn är normalviktiga, mellanbarnet är nästintill underviktig även om hon äter som en häst.

Idag så kommer en dokumentär på svt om att förbjuda sockret, och man kommer blandannat få se en mamma som ger sina barn coca cola till frukost. Ett program jag bara måste se. Att förbjuda sockret tycker jag låter väldigt bra.

Detta med coca cola till barn ger mig minnen på min äldsta dotter när hon snart skulle fylla 1 år. Vi var på ett kalas med andra 1 åringar och där fick flera av dom Coca Cola i sina nappflaskor, med påfyllning. Men min dotter fick väldigt lite saft och sedan vatten. Jag fick då höra att det var synd om mitt barn som inte fick kalasa nu när det var kalas.

Det var inte synd om mitt barn, det var synd om deras, nu vet jag inte hur deras barns tänder är men min dotter som fyller 18 år i sommar har inte haft ett enda hål och lika så är det med hennes syskon.

Jag själv har hela munnen full med lagningar och alltid haft och tagit lärdom av det. jag har även sett barn med röttna tänder och tagit lärdom utav det. Därför är jag nu stolt över att säga att mina barn på 17, 15 och 9 år har aldrig haft hål. Men en överviktig mamma ....

Inga mer frysta bär!

Min tanke på att göra mer hemmagjord glass har nu gått åt stöpet då det nu larmas en massa om att risken att få Hepati A av frysta bär. Och det är just frysta bär jag använder.

Jag har visserligen för mig att jag är vaccinerad för Hepatit, dock vilken variant minns jag ej, får fråga min sambo. Vi vaccinerade oss hela familjen under två omgångar när vi åkte till Tunisen en massa.

Men även om jag nu är immun så känns det ändå inte lockande direkt att köpa frysta bär när det står om avföring m.m i artiklarna....

Aftonbladet

Kan inte äta som jag vill!

Ja det har varit några dagar utan att blogga igen jag vet. Men jag har varit fullt upptagen med att släktforska då jag fått lite ny kontakt med levande släktingar i USA.

Men äta kan jag knappt då jag har en ficka mellan två tänder som det alltid samlar sig mat när jag ätit och nu har jag fått en hemsk tandköttsinflammation som bara värker och blöder. Speciellt när jag
borstar mina tänder så blöder det hemsk mycket. Har idag fått hem Hexadin som är en bakteriedödande munskölj. Så det ska nog bli bra, då jag använt det tidigare. Ska snart till tandläkaren som tur är och se till att dom kollar tandköttet just där.

Men detta får mig att inte vilja tugga så mycket vilket är bra för vikten. Men jag tog just fram hemmagjord glass från frysen som jag ska sätt i mig när den nästan har smält. Kan vara skönt för tandköttet att bli bedövat av kylan lite :)

Glassen består av Yoggimini med blåbär, frysta jordgubbar och en skvätt kakaopulver.

Nytt delmål!

Nu är det dags för lite sunt viktprat.

Jag har bättrat mig med sötsakerna men är inte helt fri. Men jag har lovat mig själv nu att jag ska bli hårdare mot mig själv och försöka dra ner på intaget av onyttigheter ytterligare. Mina största bovar är ju nu kakor och glass även om jag gör egen glass, vilket i och för sig var någon vecka sedan. Men nu ska jag skärpa till mig ännu mer.

Jag ska försöka att komma igång och röra på mig mer då jag knappt rör mig alls. Vi har Wii så jag skulle kunna dansa, har Zumba på dvd så jag
kan dansa där med. Sedan har jag ju vår crosstrainer som samlar damm i vardagsrummet. Sedan har jag mina stavar som längtar efter att få komma ut.

Men jag bestämmer inte när eller hur det blir av för jag vet själv att jag kommer att bryta det direkt. Så det får ta den tid det tar.

Jag har lärt mig att detta sätt är det bästa för mig. Andra gånger jag försökt att gå ner så har jag slutat med allt på direkten och börjat röra mig och det har inte hållit och PANG så var man tillbaka på ruta ett igen.

Där jag gick på min terapi så var vi några patienter som fick chansen att börja i en grupp som skulle ge oss ett sundare liv. Vi träffades 10 gånger där vi tipsade och peppade varandra och jag lyckades gå ner 5 kg men gruppen tog slut och vi fick inget mer stöd och vikten rusade upp igen. Vi var några som klagade på detta men det lyssnades inte på direkt utan dom startade en ny grupp med andra patienter, sedan rann det nog ut ur sanden. Vi behövde mer stöd än så då alla inte klarar det själv. Just nu är jag rysligt förvånad över vad jag klarar, att hålla mig fri från godiset så länge trodde jag aldrig att jag skulle kunna.

Igår på terapin så vägde jag mig då det skrivits en remiss till Obesita-kliniken och med kläder och skor vägde jag 121kg. Så jag funderar på att vänta lite till så ska jag väga mig på vågen här hemma fast utan kläder, som jag gjorde när jag skriv in min vikt här första gången. Mitt första delmål är ju 120kg, och sist jag vägde mig så ville jag inte tro på resultatet då den visade 120.3 med kläder.

Och en annan sak jag lärt genom åren är att inte väga mig hela tiden då man lätt stirrar sig blind på den och tröstäter för att inget händer. Så jag väger mig när jag känner att det kan vara dags.

Påsken utan påsk!

Jag har egentligen massor att blogga om men jag inte så stor lust just nu. Kan vara för att jag har massor att säga så jag börjar lite smått i alla fall.

Påsken kom och påsken gick.  I år hoppade vi över påsken i stort sett. Barnen önskade annat än godis som påskpresent och min nu 15 åring fyllde förra veckan men var då hos sin pappa så vi bestämde oss för att fira henne på påskafton. Så då valde hon Texas Longhorn till middag som köptes hem och efter det lite tårta och kakor. På påskdagen så tog min sambo med sig barnen till fredrikshamn och badade på badhotellet.

Tanken var att dom egentligen skulle sova där men det var fullbokat så dom kom hem igen senare på kvällen. Jag ägnade mig med min släktforskning.

Jag ska erkänna att jag smakade lite påskmust under helgen och fy vad äckligt! Dagen efter tog jag en sandwichglass som glömts kvar i frysen och den var inte heller lika god som tidigare.

Men jag är inte ledsen för det snarare tvärtom :-)

Det hela betyder ju att jag har börjat tappa lusten för socker vilket jag aldrig trott att det skulle ske, så jag är väldigt glad. :)

Men livet har sina baksidor med och det är att imorgon kommer den dagen som jag har befarat i 9 år. Jag ska sluta med min terapi och jag är livrädd. För några månader sedan hade jag tömt en hel butik på socker för att trösta mig med för det men inte nu. Imorgon är min plan att köpa mig en stor smothie på naked jucie bar och den får vara min tröst.