Han går nu i 3:an men han fick gå om första klass så han skulle ha gått i 4:an. Han har gått genom en utredning med skolpsykologen som sa att inget var fel utan att han var omogen då han är född i december. Han fick gå om och det blev bättre för honom under ett tag. Men nu när 2:an är över så har han inte klarat dom målen som man ska klara då. Det har varit lite rörigt med lärare tyvärr förra året men nu denna terminen så verkar det hela löst.
Han har fått extra hjälp sedan han har fått gå om och igår hade vi samtal med läraren. Både lärare och vi i familjen anser att han behöver en ny utredning då han inte riktigt minns hur han tex räknade förra gången. Han verkar ha inlärningssvårigheter och det även med läsning och skrivning. Ja jag ska inte spekulera om det hela om vad det är men något är det. Så läraren ska be om en ny utredning vilket känns bra då min son redan har förlorat en del och behöver all hjälp han kan få.
Min son har dessvärre dåligt självförtroende och är lite annorlunda på olika sätt och tyvärr så märker andra barn det och kan ibland vara elaka mot honom. Sonen är väldigt känslig och har väldigt svårt att lita på vuxna i skolan pga olika vuxna som funnits där. Han ses ofta som ett problembarn av många istället för ett barn som behöver mer stöd. Han är väldigt rastlös och har svårt med koncentrationen även när vi pratar med honom här hemma. Jag har misstänkt ADHD men jag är inte så säker ändå.
Han väljer ibland att leka själv på skolgården vilket oroar mig. Häromdagen när han och hans pappa gick till sonens teatergrupp så passerade dom en skolkamrat som gapade elaka saker efter sonen som blev ledsen. Min sambo skällde självklart ut det barnet. Vi tog det med skolan dagen efter.
Min oro är för hur han egentligen mår när han är i skolan. Ofta kommer han hem och berättar om barn som varit dumma. Han verkar ändå inte vara mobbad men det är inte så långt borta.
Vi har flera saker som är tufft för oss alla som när sonen går ut. Vi får alltid leta efter honom och vi vet aldrig var. Går han ut med soporna så sticker han iväg. Han är inte som andra barn då jag vet och kan jämföra med hans två äldre systrar samt att jag har jobbat på dagis tidigare i ca 10 år. Vi har försökt att ge honom en aktivitet på eftermiddagen och han älskar skogen men att börja på scouterna blev inget bra alls. Han gjorde aldrig som ledarna sa.
Men det kom en räddning i hans teatergrupp. Första gången så gjorde han allt annat än det han skulle göra. Även läraren fråga satte om han skulle gå där. Han fick en chans till och det går hur bra som helst då han älskar det. Teater och sång har han älskat sedan han var 3 år. Teatern verkar vara det som fungerar bäst för honom.
Lika mycket som jag älskar honom lika mycket är jag orolig för honom. Hur går det i skolan? Är någon dum? Har han stuckit från skolan? Vilket har hänt. Varför minns han inte hur han räknade förra gången? Ska han bli mer efter skolan? Kommer han få det stöd han behöver?
Framför allt hur blir hans framtid? Brukar inte oroa mig för det annars men nu är jag orolig.
Min älskade lilla grodprins mamma älskar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar