Mina underbara grisar

Jag har haft 3 döttrar till Sally, Tindra och Lilla Tingeling.. Åh vad jag saknar dom, speciellt när jag är nedstämd. Dom gjorde mig hela tiden glad med sitt ropande efter något gott. Eller alla tokiga saker som dom lyckades att göra. 

Men när man är ledsen så var det Sally och Tindra som var bäst på att trösta mig. 

Sally låg jämt uppe på min vänstra axel och bara myste, och mysa kunde hon för hon lät som en stor spinnande katt. 

Tindra däremot låg gärna på mitt bröst och slickade på min haka och det tog jag som stora pussar.

Tingeling, hon ville aldrig mysa, inte speciellt, och helst inte med mig utan med min sambo. Och yngst som hon var så skulle hon bara knuffa undan dom andra två och lämna en hel drös med päls i min mun .... 

Ingen av dom finns längre Tingeling dog tidigt av en mystisk sjukdom. Vi gjorde allt för att hjälpa henne, och matade henne dygnet runt. Tillslut fick vi inse att det inget fanns att göra då hon inte kunde resa sig och inget åt. Hon var väldigt saknad då det plötsligt blev väldigt tyst i buren.

Sally och Tindra fick skabb och vi gjorde allt för dom båda men även dom lämnade oss.

Mina barn hade två egna grisar Pigge och Nogge och dom finns inte heller kvar hos oss, tyvärr.

Jag saknar marsvinen och Sally och Tindra som var våra första hjälpte mig faktiskt en hel del med depressionen. Dom fick mig ju alltid att le. Så ibland när jag ser marsvin så blir jag alldeles galen av längtan. Men för tok för många dödsfall på kort tid fick mig att tänka om lite. Mina barn som längre inte hinner med dom pga plugg och så, kände att det fick räcka. I alla fall för nu, men en dag igen kanske?

Så jag saknar min små flickor och självklart killarna med, Pigge var ju Sallys son som jag själv såg födas fram.

Behöver man tröst så skaffa dig ett Marsvin eller annat djur för dom ger dig verkligen den trösten du vill ha.

Jag hittade just dessa bilderna som jag har haft på en gammal blogg så jag kunde inte låta bli att visa upp dom :D