Japp då är jag tillbaka .... vimsigt värre ...

Jag är så trött på mig själv så jag kräks. Att fatta beslut för mig är helt omöjligt för det allra mesta och  så har det varit även denna gång.

Jag har under hela dagen kämpat med den andra bloggen men aldrig blivit nöjd. Inte nöjd med utseendet så jag har bytt miljoner gång er. Ju fler gånger jag har bytt desto värre har bloggen sett ut.

Samtidigt som jag  kämpar med den så tänker jag bara på denna. För en stund sedan fick jag nog och raderade alltihop och nu är jag tillbaka här och kommer att stanna. INGEN ska knuffa bort mig här ifrån ...

Ska genast se över mina inställningar på facbook så jag kan publicera inläggen där IBLAND, inte varje gång.

Jag hoppas att jag blir nöjd över detta beslut ... men när det gäller mig kan man ju undra .....

Kan tilllägga att fatta beslut ger mig ofta svår ångest och detta var inte så illa men inte långtifrån.

Jag mår inte bra ..

Jag har inte dött, bara rymt lite.  Men just nu mår jag skit då jag har ont i halsen, huvudet och hela kroppen.

Jag ska blogga om vad jag gjort den senaste veckan men inte nu för jag orkar inte. Jag ska se till att snygga till bloggen då den ser för bedrövlig ut just nu. Men även det får ske en annan dag.

Nu ska jag dricka en kopp te som ena dottern gjort åt mig.  Te är ok under dieten.  Ta min medicin surfa runt lite och sedan försöka sova lite och hoppas att jag är pigg som en lärka när jag vaknar.

Men först vill jag bara säga att på Tisdag nästa vecka så ska jag äntligen få träffa en dietist och jag ska efter det få börja äta riktig frukost.  Äntligen! Då är 12 1/2 vecka gjord med bara pulver.

Miniresa del 3

Vi lämnade Horsens och för att åka ner till Köpenhamn där vi hade ett mål och det var att äta på Hard Rock Café. Förra året var vi på Hard Rock Café i Venedig så varför inte Köpenhamn?

Men innan så stannade vi vid ett fängelse som låg i Horsens som öppnades 1853 och stängdes 2006. En svensk fånge har varit där, Clark Olofsson men jag vet inte om det stämmer riktigt. Men han har varit fängslad i Danmark. Fängelset kallades av fångarna för Slottet.

Danmarks sista avrättning var på en ung man, 21 år gammal. Han satt inne efter flera stölder men han våldförde sig på en vakt och fick sitt straff förlängt. Han gjorde några försök till att ta dö på en vakt så han blev sedan halshöggen.

En annan fånge försökte gräva sig ut men blev sedan infångad igen. Han hade lämnat en lapp med texten "Finns det en vilja så finns det också en väg"

På väggarna så hade dom skrivit lite olika citat efter några fångar och vi fick en favorit.

Något jag blev väldigt förvånad över var att i fängelset fanns en kyrka. Fångarna fick sitta på en balkong och om dom hade sin familj där fick dom sitta i ett bås med ett skynke fördraget. När fängelset byggdes så var dom flesta fångarna kristna.

På vägen ner till Köpenhamn så sysselsatte jag mig lite med att virka. Men det höll inte länge utan jag blev trött och tog mig min lunch shake och somnade gott.

Väl på Hard Rock Café så fick jag enbart i mig vatten medans dom andra åt gott. Väl tillbaka i bilen fick jag min middag.

Detta var vår lilla minisemester och jag tog betydligt fler bilder. Men lite ska man väl behålla för sig själv ....

Miniresa del 2

Som sagt vi gick upp tidigt efter vår dag på Fredriksborgs slott och åkte till Legoland. Och där finns väl inte så mycket att säga att vi hade en underbar dag och sonen fick uppleva en hel del.

Åh ett slott igen! Detta är i lego och en dag ska jag blogga om bara detta, fast om det riktiga så klart.

Jag var orolig att min ångest skulle ta över men jag klarade mig bra. Jag stod bara i två köer och en av dom var till det alldeles nya spökhuset. Där inne gick bra då dom bara släppte in några i taget men på slutet så hamnade man i en kö som man kunde lämna via exit. Jag mitt dumma nöt stod kvar ... framme i kön så skulle man sätta sig i stolar som "Grodorna" på Liseberg. Detta var fortfarande inomhus och alldeles mörkt men detta kan ju inte vara farligt tänkte jag och antog att det skulle vara som med grodorna. Och jag hade rätt den åkte upp och ner och upp och ner och till slut upp igen. MEN sedan åkte den NER hela vägen som fritt fall men lite högre än Grodorna. Jag skrek helt hysteriskt och när det var över så insåg jag att jag hade tårar i ögonen. FY VAD HEMSKT!!!

En sak oroade jag mig över hela dagen så orolig som jag lätt blir så var detta inget undantag. Legoland ligger granne med Danmarks andra stora flygplats. Planen lyfte självklart över Legoland och det bara med några minuter i emellan. Varje gång kollade jag om det skulle störta, detta var ju inga småplan direkt. När vi sedan kom tillbaka till hotellet fick vi veta om planet som hade skjutits ner i Ukraina. Fy vad hemskt!

Lego fanns det mycket av där och dom hade lyckats bygga en massa fina figurer där. Och en massa byggnader och många av dom är kända. Även Göta Kanal fick vara med på ett hörn.

Det fanns ett litet bord med rosa flicklego  som jag såg av en slump på ut ifrån parken. Tyckte det var väldigt lite jämnfört med alla flygplan, båtar, tåg, bilar och lastbilar som rörde sig i olika världar. Det finns ju en flicka i USA som har skrivit till Lego att hon vill att flicklegot ska innehålla lite mer pojkaktiga saker och att det bara inte ska vara gulligt. Hon fick ett svar tillbaka men den förklaringen hon fick varför det ska vara som det är kunde hon inte ens förstå då dom hade skrivit ganska obegripligt.

Får mig att tänka på att min son när han var 5-6 år så ville han ha en rosa sopbil men det fanns ju inte tyvärr.

En sak men denna dagen får mig att framstå som ganska korkad. Jag hade gått i linne hela dagen utan solskydd. Ja jag hade ont ...

Ser dock inte så illa ut på bilden men det var illa. Och jag som ofta skryter i familjen över att jag ALDRIG blir röd men det fick jag nu äta upp tyvärr. Sonen blir aldrig heller röd då det räcker att han sticker ut näsan så har han en fin solbrun färg. Just som min pappa, när han var ung och träffade min mamma så hade han ett stort svart krulligt hår och en alldeles brun hud. Mammas släktingar undrade vad det var för en utlänning hon hade släpat med hem. Och nej han är inte utländsk utan så svensk man kan bli, även han släktforskar och där har han ännu inte hittat något utländskt.  Ja ja nog om det!

Vi sov så klart en andra natt på hotellet men på morgonen var det dags att åka vidare ...

Miniresa del 1

I onsdags så åkte faktiskt min sambo, min son och jag till Danmark på en liten miniresa som jag kommer berätta om i 3 inlägg.

Tidigt på onsdagsmorgon så åkte vi ner till Fredriksborgs Slott som ligger utanför Helsingör. Jag älskar att besöka slott då jag älskar historia. Konstigt nog gjorde jag inte det när jag gick i skolan men det har ändrats en hel del. Så historiska filmer och serier älskar jag men jag älskar framtiden lita mycket. Så jag är ett lika stort fan av Sci-fi filmer och serier.

Men nu var det historia som gällde och detta slott ska vara nordens äldsta medeltida slott. Det var väldigt fint där och trädgården som fanns där var hur fin som helst i olika etapper med vattenfall.

Klicka på bildern om du vill se den större

Tavlor fanns det gott i på slottet och tavlor är det sista min sambo kollar på. Men denna gång så lyckades han titta på en och upptäckte något väldigt kul. En tavla föreställde Jörgen Marsvin och det var ju hur kul som helst. Detta fick honom att kolla in vartenda tavla och han hittade två till.

Jag i min tur kan inte låta bli att byta ut ansikterna lite till några av våra älsklingar Nogger, Tingeling och Sally.

klicka om du vill

Vi åkte sedan till Horsens och tog in på Scandic hotell. En gammal herrgård, bättre kunde det inte bli med lite mer historia.

Klicka

Det blev dags för middag och på menyn stod det grillbuffé. Jag i min tur valde vatten och tog sedan en shake på rummet. Vi gick sedan på en promenad då det fanns flera små sjöar där fulla med änder, vilket visade sig vara mest honor. Där fanns även gäss men bara ett fåtal.

klicka

Under promenaden så hittade vi en liten mus som bara skakade och vi insåg att den var skadad eftersom den aldrig sprang ifrån oss. Vi visste inte vad vi skulle göra, men ett rovdjur tog den säkert den natten.

Nästa morgon gick vi upp tidigt för att åka iväg ....

Säg något FB inte vet om mig just nu?

Ja nu börjar jag få till bloggen igen även om det just nu ser ut som hej och hå. Jag har väntat sedan igår natt att få hit mina gamla inlägg. Jag krånglade till det och fick inte göra en flytt förrän ett dygn senare. Men nu är det klart. Jag har inte bestämt mig än för om jag ska behålla detta utseende eller om jag ska byta så den lär väl se knas ut under ett tag. Ja ja det ordnar väl sig.

Jag blev så arg igår vilket ledde till en mardröm i natt, och jag mådde skit hela förmiddagen. Men jag fick prata av mig lite med lite olika person därav en person jag faktiskt inte trodde jag skulle kontakta, men det gjorde jag och jag överlevde.Men fick i min tur veta lite oroande saker. Mer om det en annan gång.

Att ha publicerat mina inlägg på facebook har gett mig både vinst och förlust vilket ni som följer mig redan vet. Att dela med sig om sig själv som jag har gjort där är stora risker och jag tog den och där fick jag veta att en person som jag hoppades skulle kunnat bli min vän igen gav mig en riktig käftsmäll eller en kniv i ryggen som personen sedan vred runt. Den personen förtjänar inte mig längre, jag blev ledsen på direkten men idag känner jag att det var bra det som skedde för vem vill ha en vän som inte finnas för en när man bryter ihop och sedan säga att inte ha några vänner är mitt egna fel. Så med denna flytt blev jag även av med den personen plus gårdagens person som vred till vad jag skrivit. Nog om dom nu dom är inte ens värda det jag redan skrivit om dom ...

Men efter att ha blockerat några personer på FB och bytt bloggadress så hoppas jag att dom håller sig borta. Att publicera på FB igen är något jag ska fundera över om jag ska göra igen eller inte. Men det kommer inte att göras på ett bra tag i alla fall. För nu så har jag vänt ut och in på mig alldeles på tok för mycket på FB och alla behöver ju inte veta allt om mig eller?

Kan säga att en del av er som läser detta så vill jag säga att det värmer att ni ville fortsätta att följa mig. Tack ni alla! :-D

Jag flyttar bloggen ...

Tack vare att en person har förvrängt en sak jag nyligen skrivit här i bloggen så har jag beslutat att skriva anonymt igen. Den personen vet inget om mig och min familj men har lyckats såra flera stycken.

Men det finns läsare som jag väldigt gärna vill ha kvar och vill även ni fortsätta att följa mig så lämna gärna en kommentar här på bloggen eller på Facebook så får ni en ny länk. Jag kommer inte att visa mina nyskrivna inlägg på Facebook på ett bra tag så vill man fortsätta följa mig så måste man be om den nya länken.  Jag är ledsen för att det blir så här.

Är på nya tankar nu ...

Systrarna Bronte, Jane Austen & Beatrice Potter

Nu kommer mina flickor hem på fredag men dock inte till mig. Dom ska hjälpa sin pappa att tömma lägenheten då han ska flytta och dom flyttar hem till mig på heltid. Det är flickorna som sagt detta till mig och inte deras pappa han tar det förgivet att jag ska ta dom. Visst jag skulle aldrig neka dom att bo hos mig för alltid,  verkligen inte.  Har önskat detta i 11 år så ingen är mer glad än jag men att inte prata med mig om det stör jag mig på.

Flickorna har skickat mig en snapchat som gör mig avundsjuk.  Dom har besökt systrarna Brontes hem.  Men jag  ska som straff så ska jag tvinga dom att att se lite filmer som är gjorda efter deras böcker. Jag har en box och en film är om dom själva.  M

Jane Austen ska ha bott i Bath  och där har jag varit (i Bath alltså) men visste inte så mycket om henne då.  Men någonstans har jag ett foto på en annan dörr i från Bath. Lord Nelson hade bott innanför den.

Men när jag var i The Lake District så besökte jag Beatrice Potter hem och museum.  Hon skrev ju barnböckerna Pelle Kanin (Peter Rabbit) och många andra figurer.  När jag var yngre så visades det en film med alla hennes figurer,  det var visserligen en balett som var riktigt fängslande. Blev lite sugen på att se den igen men det var nog väldigt länge sedan den var på tv. Minns inte ens vad den heter,  någon av er läsare kanske vet?

Vad fan är det med mig egentligen!

Som skrivs ovan vad fan är det med mig egentligen! Nu på förmiddagen satt sonen och kollade på tv, sambo sitter bredvid med sin laptop och jag sitter där med. Dom båda för oväsen och jag blir lätt uppstressad. Har ju levt med bara mina egna ljud under ett tag.

KAN SÄGA REDAN NU ATT VARA LJUDKÄNSLIG ÄR ETT AV MINA STÖRSTA PROBLEM JAG HAR OCH JAG LIDER VERKLIGEN AV DET. Först av ljudet och sedan för att jag ber dom att sänka m. m

Otåligt frågar jag min sambo vad han vill hitta på idag som han genast svarar på. Jag ogillar inte hans svar men på något sätt så händer det något mer med mig. Jag vill börja gråta då ångest och stress tar över min kropp. Jag vill göra dessa saker som föreslås men min kropp skriker STOPP!

Vad är det med mig egentligen? Kan jag inte bara få vara normal?

Min sambo äter just nu en macka brevid mig och jag sitter och håller för öronen och gråter. så illa är det visst idag. Jag gråter för att jag inte står ut men det jag gråter mest för är för att jag känner mig elak mot min sambo.

Denna dagen är inte min dag idag tyvärr och jag är så trött på mig själv.

Så fan vad jag är trött på mig själv!!

Stress kan öka ljudkänslighet - Läs gärna!

Här finns ett litet klipp om stress och ljudkänslighet ...

Om det nu vill synas

Hur går det för mig egentligen?

Dags att prata lite vikt tror jag. Det var ju ett tag sedan.

Jag äter mitt pulver fortfarande och jag tänker inte på mat längre. Visst det är enformigt och ska bli skönt när det är över. Inser nu att jag glömt vilken vecka jag är på nu men det är lite kvar så mycket vet jag.

Så efter att ha kommit så här långt så känns det hur lätt som helst.

Jag funderade tidigare idag över att göra detta under sommaren är ju hur tråkigt som helst, men sedan inser jag att tiden för detta är ju aldrig rätt. Julen vill man ju inte ägna sig åt modifastpulver så på något sätt känns det bäst nu på sommaren. Så man kan äta lite skinka på jul. Och som tur är ska jag inte göra detta varje sommar.

Min motion har ju stått still denna veckan får jag ju erkänna men det blev en del promenerande i stan idag. imorgon kommer vi se till att röra på oss igen på något sätt.

Men idag noterade jag faktiskt en sak och det var att efter mitt bad så fick jag runt min handduk utan att den glipade och fett trillade ut. Kändes hur bra som helst!

Jag borde planera in ett nytt foto på mig för att se hur min kropp ser ut nu och ta lite mått, men vet inte när det blir.

Sedan jag slutade med Coca Colan så dricker jag massor av bubbelvatten och nu med pulvret så dricker jag ännu mer. Och min sambo köpte hem en massa innan han åkte till Tyskland och jag fick så det räckte och blev över.

Ja lite blev det i alla fall kvar!

Min sambo är ju bara bäst!

Idag är en underbar härlig dag. Jag saknar visserligen mina döttrar men att få hem sin älskade efter att ha varit ifrån varandra i 2 veckor är ju en riktig härlig känsla!

Efter snart 12 år tillsammans och fortfarande vara som nykära är fantastiskt! Speciellt när dessa 12 år har varit riktigt tuffa. Han har skött allt och jag har jobbat väldigt hårt med mig själv. Och vi står kvar enade och är hur kära som helst. Inte konstigt att jag känner mig halv utan honom. Men han åker förmodligen inte iväg något mer i år. Och jag blir starkare för varje gång.

Och stark blir jag och denna gången har jag varit extremt stark trots lite bölande. En vecka totalt ensam med mitt Modifastpulver och bubbelvatten.  OCH INGET TRÖST'ÄTANDE! Bara det är hur starkt som helst för att vara mig.

Jag fick lite presenter i dag av gubben. Han är för snäll. En härligt röd högtalare med blåtand, elektrisk fotfil, likör och lite lakrits. Likören och lakritsen är inget jag ska mumsa i mig på väldigt länge. FotfiIen har jag nämnt en gång för honom att jag tänkt köpa, i Tyskland är den väldigt billig. Är han inte snäll?

Och snällare blev han .. . han körde mig in till Panduro i stan då min lokala Panduro hade slut på det garn jag behövde. 

Vi promenerade sedan nere vid hamnen och myste 

När vi sedan kom hem till vår instängda varma lägenhet så utan att han ens visste att jag bloggat om denna sak tidigare så säger han att ska vi inte ta och köpa den där fläkten.Vi rusar ner till vårt lokala shoppingcentra och in på Clas Ohlson Och det visar sig att den är slut i hela landet. Osis! Men tanken var god. Jaja vi överlever då vi klarat oss i 12 år med takfläkten. (Var det mitt fel att den var slut, eftersom jag bloggade om den? ... nä som många besökare har jag inte ..)

Denna veckan har jag virkat i massor och detta är 3 olika projekt. l morse kom jag på ett 4: de (och miljoner andra till) och vad det ska bli får ni se snart men inte idag men ett smakprov kan jag bjuda på.

Ha en trevlig Lördag för det har jag!

Min inre styrka!

Att aldrig säga ifrån och bara ta emot är något som jag levt med i hela mitt liv.  

För 11 år sedan hände det något och jag fick en styrka att äntligen kunna säga ifrån.  

Dessvärre betalade jag ett högt pris.  Men jag är ändå nöjd och glad med att kunna säga ifrån när jag blir orättvist behandlad.

Svag känner jag mig ofta men lyckas ändå hitta styrkan att kunna säga ifrån när det väl gäller och det är något jag är överlycklig över att kunna göra. 

Även om det ibland kan innebära att själv bli sårad. Men dessa 11 åren har jag lärt mig att repa mig snabbare vilket jag kan känna att jag kan göra nu.

Att vara på botten som jag  var behöver inte alltid vara något dåligt. Jag har under tiden lärt mig saker om mig själv och även hur andra fungerar. Jag har lärt mig att se på saker på ett helt annat sätt.

Även om jag inte riktigt än vet vem jag är så vill jag ändå inte vara den jag en gång var.

Sparrissoppa och Ishav

Ja här sitter man i värmen alldeles allena och virkar så det ryker. 

Hm! Undrar vad det ska bli ...?

Två veckor utan sambo är strax över då han imorgon ska köra till båten som ska ta honom hem till mig. ÄNTLIGEN! Så på Lördag förmiddag hoppas jag att han väcker mig. Och vad jag redan vet är att han har köpt 2 presenter till mig, vilket jag redan vet vad det är. Mer om det en annan gång.

Vi pratade lite igår via skype och han insåg hur ensamt jag har haft det så vi började fundera på om vi ska hitta på något direkt när han kommer hem. Vi brukar vara i Italien nu och i år la vi det åt sidan men vi båda inser att vi bara måste göra något, med eller utan barnen.

Sonen pratade jag med tidigare och han vill INTE hem på lördag. Jag förstår honom då han har det väldigt kul hos farfar där han får köra diverse olika maskiner, gräsklippare, grävskopa m.m Hans kusiner kom visst dit häromdagen och dom träffar han inte så ofta så han var glad över att dom kom. Varje gång vi pratar nämner han vildsvinen som springer i trädgården om nätterna och en morgon blev han väckt tidigt av farfar för att gå ut och kolla på dom. Sonen har ätit vildsvinskebab tidigare (hela familjen har) så han vill att farfar ska bli jägare så han kan få äta lite vildsvin igen. Jag förstår honom för det är väldigt gott.

Mina flickor är boende hos sin faster och två kusiner i Huddersfield, England och vi pratade lite på facbookmessenger igår. Äldsta dottern fyllde ju år och fick äta lite tårta.

Jag då? Jag sitter här under en takfläkt som jag så önskade att den inte fungerade så vi kunde köpa oss en annan fläkt på Clas Ohlsson som jag såg innan alla åkte från mig. Den långa svarta i varje hörn hade inte varit dumt just nu. Har ett vardagsrum med 5 fönster och 2 balkongdörrar med fönster så ja här inne är rena växthuset. Och denna fläkten blåser verkligen kallt.

http://www.clasohlson.com/se/view/content/search/?campaignname=co_2014_coolingfans&gclid=CjwKEAjw8_idBRCExfC15My3owwSJACSDX_WGuvUMDX5JKC5CLWEdt1Aptni4TdyqOa59B2ThU5ojhoCwDTw_wcB

Igår när det också var varmt så tog det emot att äta varm soppa så jag hoppade över det. Men idag så kände jag visserligen samma sak men värmde soppa till mig så jag känner att jag har ätit någon riktig mat. Till min varma soppa blev det så klart ett ishav att skölja ner med.

Ett ishav är ett stort glas med massor av is i och bubbelvatten som får plats då det är mycket is. Detta är något barnen började göra åt mig i Italien, då mina fötter svullnar till stora bollar i värmen. Fick även bada fötterna i ett ishav när vi hyrde lägenhet med trädgård. Mina fötter verkar klara sig bra än så länge i år men jag sitter med fötterna uppe i schäslongen samt att jag har ju börjat tappa vikt. Men sommaren är inte över än.

Jag hoppas ni andra njuter av sol och värme bättre an vad jag gör. Kram på er!

Grattis! Gumman!

Du är alltid utomlands när du fyller år. Denna gång är du i England och får fira med din farmor och andra släktingar. För första gången så är jag inte med när du fyller år, men jag hoppas verkligen att du får en bra födelsedag. Älskar dig!

Grattis på 19-årsdagen!

Den andra sidan vakar över mig!

Tror du på det andliga? Det gör jag och att den andra sidan finns vet jag då jag har bevis. Jag har varit med om lite olika saker som får mig att tro på det och jag ska berätta om dom två största bevisen jag har.

Som ni vet så släktforskar jag och har gjort det i väldigt många år. Jag har alltid varit nyfiken på mina mor och farföräldrar då jag växte upp utan mormor, morfar, farmor och farfar. Två av dog innan jag föddes och dom andra två träffade jag ca 1 gång när jag var liten och sedan fick jag det aldrig mer. Den sista av dom, min farmor dog för 1 år sedan. Men jag blev dessvärre avråd att träffa henne som jag tyvärr har ångrat.

Min morfar dog när jag var lite över 10 år och jag har aldrig fått veta hur han ser ut förutom på ett gruppfoto där man knappt ser hur han ser ut. Så när jag mådde som dåligast så tänkte jag på honom och min mormor och hoppades på något sätt att dom fanns för mig. En dag fick jag veta hur min morfar såg ut då jag frågat en avlägsen släkting om det fanns något foto. Men det räckte inte för mig så jag tog reda på var han var begravd någonstans. Min mormors grav kunde jag gå till i sömnen och där var han inte så mycket visste jag. Hittade tillslut hans grav och åkte dit vilket var riktigt mäktigt. Det ligger två andra Seger där, och det är ju en Seger jag är. Dagen efter besöket till graven kom beviset från andra sidan.

Min morfars brorson som jag ALDRIG har träffat innan ringer mig och ville träffas. Han hade hört talas om att jag släktforskade och var nyfiken på min morfar. Vi träffades och jag berättade att jag just hade besökt graven. Jag fick veta lite om honom men det som var mest spännande var att min morfar och hans bror var i USA när andra världskriget bröt ut. Min morfar åkte hem medans hans bror stannade och blev torpedad 3 gånger.

Tror min morfar fick sin brorson att kontakta mig. Okej detta är kanske inte är ett bra bevis men det finns mer. Ca 1 år efter vi hade träffats dog hans pappa och det sista han hade sagt var att min morfar var där för att hämta honom, och att det var dags för att lägga ut. Dom var båda sjömän.

Nu kommer det största beviset av alla, enligt mig.

Denna släktforskning ledde mig till en riktigt avlägsen släkting, boendes i Nora. Detta var för ca 10 år sedan. Hon blev det största stödet för mig förutom min sambo som jag har haft. Hon bjöd hem oss till henne i en vecka. Vi mailade jämt och mådde jag riktigt dåligt så ringde hon mig. För några år sedan avtog kontakten lite men en dag så tänkte jag att nä nu ska jag sticka en sjal till henne då hon ofta skickade stickade saker till min son när han var bebis. Hon fick sjalen och blev jätteglad, hon var sjuk men berättade aldrig hur sjuk hon var. Några månader senare så dog hon.

Jag blev hur förstörd som helst men var glad över att jag hade hunnit göra sjalen till henne. När hon hade varit död i ca 6 månader så fick jag en riktig dip och bara grät efter henne. Jag var helt förstörd över något och bara önskade att jag kunde få hennes tröst och stöd. Och det fick jag!

Morgonen efter så fanns ett stort handavtryck på min datastol och INGEN i familjen hade gjort det. Vi till och med försökte göra ett utan att lyckas. Jag hade suttit på stolen natten innan och var den som lade mig sist. Stolens tyg är lite plyshaktigt och det är omöjligt att göra ett handavtryck som skulle stanna som detta gjorde. Det försvann efter några timmars sittande på det. Men för att verkligen förstå att det verkligen inte var någon i familjen så önskade jag att jag kunde få ett nytt bevis på att det verkligen var hon. Nästa morgon var det två nya avtryck.

Både hon och jag älskar att jobba med händerna så jag tror att händer var ett sätt att visa mig att hon fortfarande finns för mig.

Ett tag senare såg vi dessvärre två handavtryck dragna neråt på ett fönster som fick sonen att bli riktigt rädd så dom tvättades snabbt bort.

Ni får vara skeptiska men jag tror på att det finns något efter detta och jag vet i alla fall att det finns 2 st som vakar över mig. Och vem vet en dag kanske jag får bevis från min kära moster som dog nyligen.

Handavtrycket gick inte bort när man gnuggade , men efter att ha suttit på den under flera timmar var det borta. 
Egna avtryck lyckades vi inte göra.

Upp i det blå!

Nu sitter mina flickor på planet till Manchester. Det har just börjat att åska men jag hoppas det går bra ändå. 

Och tjejer ...glöm inte mina Hot Cross Buns! !!

Livet är för kort ...

Jag borde sova nu, men efter dagens stress och framförallt gårdagens bravader så är det skönt att äntligen kunna känna att man kan slappna av. Jag hoppas innerligt att jag kan ha kvar denna känslan imorgon igen. Hittade just denna bilden som kan summera ihop mina senaste dagar och börja på nytt imorgon.

Godnatt och Kram!

Mamma skit i det + lite garn

Dagen idag (måndag) var inte så kul, och jag har inte kunnat slappna av på evigheter känns det som. Idag hade jag lovat äldsta dottern att sitta hemma tills en person skulle komma för att hämta en nyckelbricka. Personen dök aldrig upp ...

Så fort någon ska komma och jag inte vet när så blir jag knas.

• Sitter med jeans på mig hela dagen, måste ju vara beredd. 
• Kan inte gå på toa, för då ringer det på dörren.
• Göra min shaker går ju inte tänk om jag inte hör att dom ringer på när kranen är igång?
• Eller när jag ska värma min läskiga ärtsoppa i micron, då kanske jag inte hör att personen ringer på.

Sedan ville jag ju gå till torget och shoppa lite .... garn, älskar garn.

Men som sagt personen kom aldrig och jag kanske får en lika dan dag imorgon. Men dottern säger till mig mamma skit i det dom hade sin chans. Hon har rätt men jag vill ju inte öppna dörren utan byxor så jag lär väl sitta med dom på hela veckan.

Så jag sprang till torget strax efter 18.00 ikväll för att köpa mig lite garn. Som om jag inte redan har miljoner andra projekt? Nu har jag börjat på 2 till, möjligtvis 3 ...

Det turkosa garnet hittade jag här hemma igår och funderade på att testa en sak. Blir det bra kommer jag göra en ny i tunnare garn när jag blivit lite smalare.

Dom färgglada ska i alla fall bli glasunderlägg, men jag är osäker på om jag ska göra ett varv till eller inte. Det tredje projekten kan komma att bli en duk, men vi får se.

Men en sak är säker, garn får mig att slappna av, att släktforska just nu fungerar inte då tankarna faller på det som just varit.

Det är guld värt!

Igår så frågade jag mig själv varför jag hade skrivit detta inlägg som fick mig att fälla så många tårar? Mådde jag bättre av att göra det? Just då svarade jag "nähä verkligen inte, det är för jävligt nu". Men ju mer dagen fortsatte desto mer insåg jag att jag hade gjort rätt. Visst jag blev väldigt sårad och kommer att vara under en lång tid men jag upptäckte att även om jag inte direkt har en "Vän" så finns det flera personen som visade mig att dom faktiskt finns. Dom alla är från min uppväxt förutom en som har varit mitt personliga stöd. Jag känner mig inte lika ensam längre och det värmer oerhört mycket. 

Så TACK! alla ni som visade mig igår att ni bryr er om mig.

 Det är guld värt.

Igår avlutades dagen med lite prat på FB om tiden med vårt handbollslag och våra resor vi gjorde och vad som hände m.m Fast vi verkade minnas olika saker, men vad gör det? Jag hade trots allt en mysig stund.

Ny design!

Flyttar hit lite pyssel igen. Tapeterna är uppe sedan länge och jag ska visa hur det ser ut nu men en dag när det är ordning i den hörnan. Förhoppningsvis innan årets slut.

"Vi i familjen kommer att få nya tapeter någon gång nästa år och jag har börjat att förbereda mig för detta med att göra om redan nu. Nu är hemmet rena färglådan men det ska det bli ändring på.


Här har jag gjort om mina lådor som jag använder till min scrapbooking. Och jag blev riktigt nöjd om jag får säga det själv.  :-)

Jag älskar färgen röd men nu var det dags för en förändring.

Efter lite sandpapper så målade jag två lager hobbyfärg vit. När det hade torkat ordentligt så limmade jag med decopagelim fast lite scrapbooking papper. Gjorde likadant med lådorna.

Hade köpt en massa pappersblommor att sätta fast för lite dekoration. Men jag insåg att det inte blir bra så jag började testa att göra egna blommor med quilling. Och det var inte så svårt.

Dom visade sig att bli perfekta dekorationer. 

Jag blev riktigt nöjd med slutresultatet, nu får jag bara vänta på dom nya tapeterna :-)
Under tiden får jag hitta på något annat pyssel."

Mera pulver ... Mums! Eller?

Hade detta som just varit hänt innan jag började med pulverdieten så hade jag tröstätit tills jag hade kräkts.

Först tröstäta för att det varit något jag alltid gjort, sedan tröstäta för att vara ensam hemma, och sedan på det hade jag tröstätit för att "jag själv har valt att inga vänner ha". Jag hade bergis gått upp flera kilon dessa 2 veckorna.

Men min tröst igår och idag är detta vatten. Mums! Kall med flera isbitar ...

Jag har hittat en inre styrka som får mig att fortsätta med mitt pulver, jag vill gå ner och det ska INGEN förstöra för mig.

Så i fredags innan ena dottern gick till sin pappa så gick vi och hämtade ut ett nytt stort paket med Modifast. Dessvärre är ju den den gröna ärtsoppan med igen, men det är bara att bita ihop. Fick så klart med en ny shaker så nu har jag fem st tror jag ....

Fick just ett peppande meddelande från mitt personliga stöd jag har haft. Hon hjälpte mig att ta mig ut och vi gjorde en del roliga saker, så det var kul att få mer positiv energi idag.

Så tack ni 3 som har gett mig positiv energi idag då det har behövts för att jag ska hitta styrkan att gå vidare.

Min karriär som handbollsmålvakt .....

Jag har gråtit både igår kväll och tidigare idag. Men nu har jag bestämt mig för att negativa personer inte ska få dra ner mig. Nu vill jag bara ha positiv energi vilket jag faktiskt har fått från 2 personer idag och det väger mer än det som är negativt.

En tjej är en gammal klasskompis från lågstadiet som sedan blev brevvän. Och den andra skrev jag lite om i ett annat inlägg. Vi har spelat handboll tillsammans.

Ja jag har sprungit, jag som hatar att springa har sprungit efter en vit boll. Något duktig var jag inte heller men jag gillade tjejerna i laget. Flera stycken gick på samma skola, andra gick i min klass. Sedan var en del grannbarn med i laget med. Tror nog att det var mer mamma som ville att jag skulle spela men efter några år fick jag nog. Men innan jag slutade så fick jag en knäpp idé att testa på att vara målvakt ...

Ha ha vad knäpp jag var! :-D Under en träning och förmodligen min sista så fick jag testa på att vara målvakt. JAG VAR LIVRÄDD! Tyckte det var jätteläskigt med alla hårda bollar som kom flygande, det var ju ingen vanlig passning direkt. Så min karriär som handbollsmålvakt tog slut innan den ens hann börja.

När jag ser bilden på mig själv så ser jag min son och min bror. Och se vad tanig jag var ....