-2,9 kilo

Har idag vägt mig och jag fortsätter att gå ner i vikt trots att det har varit jul.

-2,9 kilo sedan innan jul.

-34,1 kilo under 8 månader.

Vill klargöra en sak.

Jag vill bara klargöra att det verkligen inte är fel på att barnen måste ärva varandras kläder och skor. Har man inget annat val så gör man som man måste.

Det blev lite stor vikt på skorna i förra inlägget men det är viktigt för fötterna att att man har rätt skor på barnen då det är lätt att dom trampar snett och skorna slits snett.  Skorna formas även efter fötterna i skorna vilket kan bli obekvämt för barnet som ärver.

Jag ser inget fel på att dom får ärva då jag vet att det finns dom som inte har något annat val. Jag ser hellre att dom ärver än att dom går med tygskor mitt i vintern. Det är något jag fått se ett barn ha när jag jobbade på daghem.

Så med mitt förra inlägg så ville jag bara säga hur glad och lycklig jag är trots andra tråkigheter som sker omkring mig.

Se bara all denna vikt jag har gått ner med hjälp och stöd från min underbara familj. När saker väl gäller står vi starkt enade allihop och kämpar tillsammans.

Så allt i mitt liv är inte så bedrövligt som man kan tro.

Nu ska jag göra klart min nya blogg så detta är mitt absolut sista inlägg.

Hör av mig igen nästa gång jag står på vågen.

Lycklig Familj!

Jag vet att det inget mer inlägg skulle bli här inne men jag har inte fått till min andra blogg än och jag kände så för att skiva ett inlägg.

Trots all skit som har varit under förra året så är jag faktiskt väldigt lycklig med min familj. Jag och min sambo har det hur bra som helst och älskar varandra. Vi har haft det betydligt tuffare än hur vi har haft det senaste tiden så vi står stadigt tillsammans vilket glädjer mig så. Inget knäckte oss under våra första år tillsammans och inget kommer att göra det nu heller. Att bli lite bortskämd lite då och då är ju ett extra plus då min sambo vet att jag är mycket ensam och köper gärna saker till mig för att göra mig glad.

Jag är självklart väldigt lycklig med mina 3 ögonstenar och ofta känner jag mig mer som deras kompis än som deras mamma. Men min mammaroll till dom är inte helt bortblåst så jag klarar av den biten med.

Jag bor i en stor underbar 5 rums lägenhet som jag älskar. Det skulle krävas maskiner för att få bort mig här ifrån. Stor och luftig lägenhet som jag älskar, tur är väl det när jag sitter i den 24/7. Hade den varit mindre hade jag nog haft det värre. Men i år har jag planer på att försöka ta mig ut lite mer.

Semester varje sommar som oftast leder till 2 veckor utomlands med första veckan på olika platser för olika utflykter. Och avslut med en veckas sol på en strand. Dock sker det mesta efter hur jag mår och vi har börjat lära oss vad jag klarar och inte klarar. Som trånga utrymmen och massor av folk fixar jag inte alls men då sitter jag utanför och väntar på dom andra. Vilket känns bäst för mig att dom får roa sig utan att jag förstör som jag gjort tidigare. Att resa allihop i bilen fungerar galant, barnen är införstådda med att det blir så bra som man gör det och därmed inga bråk. Ett år stannade den äldsta hemma och mellanbarnet tog med sig en kamrat vilket fungerade galant.

Mina barn är hela och rena och får det dom behöver, inga ärvda kläder alls, hur skulle det se ut om sonen fick sina systrars kläder? Dom två äldsta är ju i den åldern då man inte vill ha ärvda kläder. Genom åren kan det ha ärvts någon tröja eller byxor men skor är jag väldigt strikt med att dom måste vara nya. Har insett att kan man undvika ärvda skor ska man göra det då allas fötter är olika och skorna sliter på olika sätt vilket inte är bra alls. Mår fötterna bra mår hela kroppen lite bättre! Så vi har faktiskt lagt en hel del pengar på dyra men bra skor till barnen.
Jag vet att alla inte kan göra så då alla inte har dom pengarna, har ju sett en del under åren jag jobbade på daghem. Men detta är något jag är glad över att mina barns fötter har fått må bra.

Så allt är inte elände i mitt liv även om man kan tro så. Men det blir lätt att man skriver om det som är tufft och jobbigt för oftast tar det en stor plats.

Så med detta inlägg vill jag visa att jag har mina underbara stunder med mina underbara barn och underbara sambo och det är något ingen alls kan ta ifrån mig.

2015 Börja på ny kula!

Att älta mår ingen bra av och det har jag gjort tillräckligt under 2014 så nu är det dags för att börja på ny kula.

Och det innebär att det är dags att börja blogga anonymt igen då jag har fläkt ut mig totalt inför alla som vet vem jag är. Det blir då att jag kommer att blogga på en helt annan plats med ny adress. 

Men jag stänger inte ner denna helt ännu då jag vet att det finns dom som följer min viktnedgång så jag kommer uppdatera här dom gångerna jag har kvar att väga mig på sjukhuset. Men mer än så blir det inte här inne.

Skulle någon vilja fortsätta att följa mig på min nya blogg så kontakta mig här i kommentarerna, facebook eller om ni kan på annat sätt så kan man få den nya adressen. Men tyvärr inte alla då jag vill som sagt vara anonym igen.

Tack ni som har följt mig här inne och jag hoppas att ni får ett underbart 2015!

2014 ett händelserikt år ...

Julen är över och det nya året har just ringt in.

2014 har varit ett händelserikt år på många sätt.

Några dagar efter förra nyår fick vi veta att det var vår tur att få hemmet renoverat. Bor i en 5:a och nästan alla rum skulle göras. 3 sovrum, köket, lilla toan och vårt vardagsrum. Möbler  slängdes och resterande åkte in i ett sovrum. Julgran åkte ut illa kvickt. Vi tog oss igenom det hela och vi är hur nöjda som helst och det med nya möbler.

Jag blev antagen som patient på Obesitamottagningen på Sahlgrenska vilket gladde mig. Och jag har kämpat med att gå ner i vikt sedan i maj och jag är än så länge nöjd med resultatet.

Min moster gick bort i maj vilket var riktigt jobbigt, speciellt begravningen då jag grät mig igenom den. Att se kistan med hennes foto fick mig att inse att hon var borta på riktigt.

Min äldsta dotter tog studenten vilket var en glädjens dag för oss alla.

Semestern till Krakow var suverän och under den veckan försvann 7 kilo.

Hösten kom och helvetet för min son började och har fortsatt ända fram till jul. Vi hoppas på ett bra nytt år för honom då vi ska börja terminen med ett möte med en ny insatt rektor.

I november  dog en klasskompis och dessvärre dog ytterligare en dagen innan julafton. Dom blev 43 år och det får en att inse att det kan hända vem som helst när som helst.

Under hela 2014  trodde jag att jag skulle få en vän tillbaka. Vi pratade via messenger en hel del och jag bjöd in personen till olika applikationer som jag trodde personen gillade. Jag anförtrodde mig saker som jag inte skulle säga till någon annan. Jag sa förlåt om personen kände sig sårad av mig och jag skrev hur mycket som helst i ett inlägg som jag faktiskt inte fick någon respons på tyvärr. Men jag hoppades ändå på att personen ville ta upp vår vänskap igen. Men personen valde att inte träffa mig in real life. Det sårade mig.

Jag vet att jag har ältat denna person sedan i somras men det är svårt att släppa. Jag har gjort allt för att personen ska ska godta min ursäkt som jag inte ens förstår att jag behöver ge. Jag kunde inte göra något för personen när jag bröt ihop och personen mådde visst inte heller bra då.

Ska jag hysa agg över att personen inte fanns för mig?  Nä jag gör inte det men det som skedde i somras kommer jag aldrig att glömma. Snacka om att sparka på en som ligger  ...

Senast jag nämnde det hela för några inlägg sedan så fick jag ännu mer skit ifrån personen i dennes blogg.  Jag lever i självömkan. ..visst det är väl lite sant då jag har bölat över att inga vänner ha.

Jag lever i en bubbla. .. sant  det med.  Har man mått så dåligt som jag har gjort så är det lätt att vara där. Men att jag har bara min verklighet och sanning  .... där är vi  nog väldigt lika fast jag vet hur man kan säga förlåt medans denne inte ens vet hur man stavar till det.

Personen skrev mer än så och jag blev väldigt sårad så denne borde vara nöjd med det hela. Men det blev ett  resultat av det  hela, jag gjorde en storstädning. .. Personen blev blockerad av alla diverse appar och sidor så jag slipper personen. Dessvärre gick det inte att blockera personen från bloggen men det är ordnat på annat sätt. Mer om det i morgon.

Vi hade ett förflutet och definitivt ingen framtid. Vill personen inte så ska jag verkligen inte truga som jag nu fått gjort under 2014.

Så det har varit ett tufft år men jag ser det nya året med öppna ögon och mer om det kommer imorgon eller senare idag med tanke på vad klockan är.

Min bästa julklapp var från mina barn: .... och ja jag är en Trekkie!