onsdag 7 maj 2014

Moster

Det finns en sak som jag inte räknade upp i förra inlägget. en sak som får mig att tröstäta. Det är egentligen med tunga steg jag går för att börja med min pulverdiet.

Imorgon Torsdag så är det 1 vecka sedan min underbara moster somnade in ...

Saknar dig

Moster




Det är snart dags igen ...

Att ha cirka 3 besökare i veckan på en blogg som står väldigt still är ju väldigt intressant. Så undrar hur många det blir när bloggen är igång igen?

Ja bloggen kommer nu att väckas till liv igen då det kommer att hända saker med mig som jag kommer att blogga om. Men först vill jag berätta vad som skett sedan jag bloggade sist.

Min motivation och lust till att gå ner i vikt har legat på botten helt och hållet. Att sedan ha haft renovering i lägenheten har ju inte ökat lusten direkt. Att oroa sig för sin son som ska utredas för att se om han har ADHD eller liknande har gjort så att svaga jag hellre har tröstätit än att kämpa med vikten.

Att familjen har förlorat marsvin efter marsvin har inte heller underlättat.

Att hela tiden bli påmind om min mammas hälsa, när man inte längre pratar med henne gör inte saken bättre.

Så jag har helt enkelt inte orkat ta tag i vikten igen och verkligen inte orkat blogga om det, då hade jag fått döpa om bloggen HUR MAN GÅR UPP I VIKT och det var ju inte tanken med denna blogg.

Men bakom allt skit som händer så har jag faktiskt oxå blivit patient på Obesitasmottagningen på Sahlgrenska. Första rundan dit var bara en massa information och så skulle jag ta ställning till vad jag ville söka för. Magsäcksoperation? Eller Kostbehandling? Jag var så tveksam när jag kom dit men när jag kom hem och tänkt igenom det hela så insåg jag att en magsäcksoperation är inte den lätta vägen ut.

Operationen: Kan man inte ändra tillbaka, det finns risker med operationen, man får äta en massa vitaminer resten av livet och missar man det kan man få hjärnskador. Man måste gå igenom en kostbehandling och lära sig äta rätt.
Kostbehandling: Lära sig äta rätt

Vilket har jag valt tro? Så klart kostbehandlingen för den kommer jag ändå inte undan ifrån. Skulle jag inte fixa det så skulle jag nog fundera över operationen.

Så på fredag är min första dag med kostbehandling och jag ska göra en rivstart med att äta pulver, massor utav pulver, i 12 veckor om jag kan men jag har köpt hem för ca 1 månad sedan får jag se om jag fortsätter med det, man måste inte göra 12 veckor.

Varför fredag då? Jo eftersom jag nu är deras patient så vill dom bestämma när jag ska börja. Så jag ska dit på fredag för vägning och så och sedan börja med mitt pulver som ska ersätta alla måltider. Sedan ska jag dit varannan vecka för kontroll av det hela. För man kan må psykiskt dåligt när man gör detta så därför vill dom ha kontrollen över det. Och inte mig emot! Vet en person som innan pulver mådde psykiskt dåligt och började med bara pulver själv utan kontroll och läkare. Personen blev tillslut sämre och lades in på psyket för ett tag. Så jag är rädd för att må sämre då jag har depression men så länge jag inte har självmordstankar så får jag nu börja på fredag.

Men detta pulver! Motivationen då!? Ja jag har sagt till familjen att dom får äta middag utan mig nu i början då jag inte vill se dom mumsa på massa gott och det godtar dom som väl är. Min motivation, ja den känns inte som den är här, men som läkaren sa till mig sist så hade jag visst motivation då jag faktiskt var där hos henne. Och idag har jag gått med i Tappa.se för här ska det räknas steg ... men det gäller ju då att ta sig ut genom den där dörren först vilket inte händer så ofta.

Ja vi får väl se hur det blir med det hela, jag är i alla fall tillbaka och ska nu ge mig på ett nytt försök från och med fredag.

Innan jag fick min bestämda pulverdag 
så fick jag gå igenom en 
sömnapnétest och jag har en svag
 sådan fick jag veta och den
 kan försvinna om jag går ner i vikt igen.
Här ska jag sova och göra testet ...

torsdag 5 december 2013

Torkade äpplechips med kanel!


OMG!  Hur goda som helst enligt mig själv! 
Jag har torkat dom så dom är riktigt torra och knapriga precis som jag vill ha det. 

Så här gjorde jag:

  • Jag valde att behålla skalet på vilket är en smaksak. Fast när jag äter äpplen som vanligt så skalar jag dom.
  • Jag tog bort kärnhuset så gott jag kunde med en potatisskalare. 
  • Skivade sedan äpplet i så tunna skivor som möjligt
  • Kollar skivorna om det finns kärnhus kvar och skär bort det. 
  • Lägger skivorna på en plåt med ugnspapper på. 
  • Kryddar med kanel på båda sidor av varje äpple skiva. 
  • In i ugnen med ca 50 grader.  Hur länge man vill ha dom i ugnen är egentligen en smaksak.  Jag ville ha dom så knapriga som möjligt så dom var nog inne i 8 timmar.  
Två tips! 
  • Vänd på äpplena lite då och då så dom torkar mer jämnt. 
  • Att slippa få äpplena att bli bruna så kan man pensla varje äppleskiva med citron eller med en blandning av askorbinsyra och vatten.  1 tesked askorbinsyra och 2 dl vatten. 
Jag själv brydde mig inte om att pensla på citron då jag ingen hade hemma och jag lär nog inte göra det heller då jag inte tycker dom blev så farligt bruna. 

Men riktigt mumsiga blev dom och jag får svårt att sluta äta när jag väl har börjat så jag gör just nu lite mer för jag vet att barnen blir sura på mig om dom inget får. 

Kirurgi eller pulver?

Jag var på informationen på Obesitamottagningen i måndags.  Och det var givande man skulle bla bestämma sig för vilken behandling man vill ha kirurgi eller kostbehandling. Jag fyllde då i att jag ännu inte vet men efter ett par dagars tänkande så kommer jag nog inte välja kirurgi ännu i alla fall.  Det är ju en bestående operation och det medför en del risker med att man kan få en del komplikationer efteråt. 1 av 1000 riskerar även att dö.  Man måste efteråt äta en massa vitaminer varje dag för resten av livet.  Gör man inte det kan man få olika komplikationer.  Sedan måste man så klart ändå ändra sin kost och motionera vilket jag även innan mötet förstått. Det blir en hel del efterspel efter en operation och det vill jag undvika. Så jag kommer nog ge mig på pulver och medicin samt motion.  Men jag lämnar det lite öppet tills jag får träffa en läkare och diskutera det hela först.  Vill se vad läkaren anser när det gäller mig och pga mitt BMI som är på 43 vilket är högt nog för en operation.

måndag 2 december 2013

Dags för Obesitamottagningen idag ...

Åh idag är jag nervös för jag ska till Obesitamottagningen för första gången i dag. Jag har ju alla mina andra problem som gör att jag lätt får stressmage och det vill jag undvika om det går.

Detta första besök är en gruppinformation vilket inte gör det bättre för mig då jag avskyr att vara med en massa okända människor. Men vi alla är i samma situation så dom är nog inte så farliga.

Men nackdelar med att det är idag är att jag kan komma att få gå därifrån tidigare och det känns tufft. . Det kan ta 2 timmar och jag hinner inte det för  min son ska ha uppspel på sin teater kl.17.  Och det vill jag inte missa något utav.  Han skulle bli så ledsen om vi kommer försent.

Han älskar sin teatergrupp och detta är tredje uppspelt för honom.  Ett vid varje terminslut.
Att han får syssla med teatern stärker honom och han älskar att stå på scen.  Detta är det som fungerar bäst för honom då han har en del svårigheter.

Åter till Obesitamottagningen ... så vet jag inte exakt vad som ska hända men det är nervöst. Antar att dom berättar om sina olika metoder för att kunna gå ner i vikt. Det finns pulver,  tabletter och magsäcksoperation men vilket som är det bästa för mig vet jag inte. Får se vad dom säger ..

Ja jag får väl berätta senare om hur det hela var.

Nu ska jag försöka lugna ner mig lite då jag känner av lite stress.

-

-