GODISSUGET!!!

Herregud jag har klarat mig utan godis i 3 dagar nu och det börjar bli jobbigt. Jag kan inte släppa tanken riktigt på det och min sambo undrade tidigare om jag ville med till affären. NEJ fick jag säga, han är starkare än mig och har redan kommit längre med sitt sundare liv än mig så han fick gå själv.

Sist jag var i affären och vi stod i kön för att vi var klara och jag hade tagit mig en stor påse lösvikt godis. Så står vi och pratar  .. eller jag pratar om Coops egna chokladförpackningar, som snickersliknande innehåll. Jag säger att dom har vi kollat på länge men aldrig köpt. Samtidigt inser jag att jag redan har en stor påse godis och det får räcka. Vad händer!!? Jo min sambo står och drar i sina byxor och visar hur lösa dom sitter.  Och då blev jag ledsen för att han kan men inte jag, Vips! så låg en fempack med snickersliknande innehåll i korgen ...

Nä matbutiker eller godisaffärer är inget för mig ännu är jag rädd. :(

Men jag tror att jag poppar mig lite pocorn sedan .. fast det är jag inget vidare på , inte ens micropop. Ja jag får se vad det blir men inget godis i alla fall. :-)

Både virk och stickgarner har jag hemma så jag kan hålla fingrarna igång med annat framför tv:n

Mitt BMI

Räknade just ut mitt BMI och det såg inte bra ut alls tyvärr. Kan redan lägga mig i kistan känns det som... :(

Här räknade jag ut det 

Det står att jag omgående ska kontakta en läkare och det är jag redan på väg att göra.

Jag går på terapi varannan vecka och dessvärre ska jag sluta där i slutet av februari, men det är en annan historia. Men hon jag går till ska tillsammans med mig skriva en remiss till Sahlgrenska sjukhuset. Där ska det finnas ett läkarprogram, minns ej vad dom heter (någon kanske vet?), som hjälper folk med övervikt och dom har även dessa magsäcksoperationer. Någon operation är jag inte ute efter men jag behöver hjälpen.

123,5kg

Ja nu har jag gjort det, jag vägde mig igår och jag blev inte så upprörd som jag trodde att jag skulle bli.

Senast jag vägde mig var i höstas och då vägde jag 120kg  och igår så vägde jag .......

123,5kg

Ja jag är inte nöjd men jag var livrädd att jag hade gått upp betydligt mer under julen, så jag får vara nöjd.

Och nu ska jag bara neråt :)

Mitt midjemått är:132cm

Mitt höftmått är: 143 cm 

Gällande höftmåttet så är jag osäker på om vi mätte rätt, men ja min häck är stor ....

Imorgon gäller det!

Då ska jag och min sambo väga oss och mäta magar m.m så alla mina mått kommer jag att skriva upp här då. Det känns lite skrämmande men samtidigt som att jag kommer upp en bit på muren. Sedan gäller det att tag tag i min vikt mer på allvar.

Jag är livrädd för godissuget men som jag skrev tidigare så måste jag komma på något att hålla tankarna borta från det. Att hålla sig från affärer kommer inte bli några som helst problem då jag knappt besöker några, det är min sambo som handlar åt mig, och alltid på min order.

Min sambo är också överviktig, men vi kämpar aldrig tillsammans, så han har redan börjat så smått utan mig och jag märker förändring på honom, en förändring som har fått mig att vilja tugga mer. Han kan men inte jag, men jag börjar närma mig samma våglängd som honom och det känns bra, för det kommer bli lättare då hoppas jag i alla fall.

Dag 1 utan Godis!

Igår överlevde jag dagen utan att ha en stor påse godis som alltid. Men jag syndade lite kan man väl säga då jag åt den sista glassen igår, en Sandwich. Men annars så åt jag Cashewnötter och lite popcorn. Så jag känner mig nöjde med gårdagen.

Men oftast så är väl första dagen den lättaste så jag vet att jag kommer få problem längre fram. Men saken är väl att jag måste tänka på annat än godis. Får försöka byta ut den tanken på något sätt.

Godis & Cola Tabeller!

Jag har fått beröm idag (fredag) för hur duktig jag har varit med Coca Colan. Och jag blev glad och funderade en del på denna tabellen, är det pga den som det har gått bra eller är det enbart pga mig själv?

Självklart är det jag som har gjort jobbet, men jag vill tro att tabellen har en viss del i det hela. :)

Så nu ikväll när jag satt och kollade på film med min sambo och åt lite godis jag hade kvar sedan i förrgår, så bestämde jag mig för att imorgon Lördag så är det den första dagen av mitt godisfria liv. Så efter filmen skapade jag denna tabell för att ge mig stöd i det hela. Och nu får jag inte äta något mer för annars måste jag stoppa tabellen och det kan jag väl inte göra? Är den lika magisk som den förra? ;)

Man kan sedan följa dom båda tabellerna inne på Så duktig är jag eller längst ner på bloggen. Men den nyaste får ligga överst på bloggen nu ibörjan så jag ser den direkt och blir påmind om den.

Sallad till middag!

Idag gjorde vi något väldigt ovanligt, vi åt en sallad till middag. en kycklingsallad som jag aldrig ätit tidigare.

Och ja jag får erkänna den köptes färdig och klar och var inte ett dugg avancerad att göra själv egentligen, men vilken sallad är avancerad?

Den bestod av kyckling, isbergsallad, majs, gurka, tomat, ananas, en bit apelsin och en mangodressing jag aldrig tidigare hade ätit. Riktigt fräscht och gott var det! :)

Men gissa vem som redan är hungrig ......

Loka är inte lika grym som Coca Cola!

Denna hemska dryck, som jag har älskat och dyrkat.

Jag drack nästan i stort sett coca cola varje dag och jag klarade mig inte utan den. Var det kalas så var det tvunget att finnas coca cola och absolut ingen annan dryck. Andra drycker var inte alls goda. Coca cola var allt. Fanns det coca cola och någon annan i familjen tog ifrån den så var jag nästan tvungen att ha en ny. Inte för att någon tagit på flaskan utan för att nu fanns det alldeles för lite för mig, och det funkade ju inte. 

Jag var besatt av Coca Colan.

För 5 ½ månads sedan tog jag mitt förnuft till fånga efter många års cola drickande. 

Jag tog ut skilsmässa mot den dryck jag älskade mest. Och jag har inte tagit den tillbaka på 5 månader 2 veckor och 2 dagar.

Jag har inte ersatt den mot någon annan dryck förutom min andra förälskelse Lokan. Lokan är inte lika grym mot mig som Coca Colan var och med Lokan vill jag stanna.

I början var det självklart jobbigt men jag tog mig igenom det vilket jag är glad över. Men ibland ropar den på mig i butikerna, men låtsas inte höra.

Men jag kan lägga till att Julmusten kom på besök i julas och det fick den göra bara den lovade att inte komma tillbaka på ett bra tag igen.

Så ett delmål är urvägen vilket känns väldigt bra.

Bra Appar!

Någon dag innan jag fick för mig att skapa bloggen så laddade jag ner två appar till min mobil som har med hälsa att göra. Och jag har gjort det så många gånger förut men knappt titta på dom. Dom har funnits där för att en dag ska jag använda dom..

Samma känsla har jag väl nästan nu med egentligen, men jag tvingar mig mer nu.

Den första appen jag hämtade var Shape Up Club. Med den så skriver man in vad man stoppar i sig och får framräknat kalorier. Det bästa av allt är att den läser av streckkoder, vilket underlättar en del.

Det som blev inskrivet den dagen gjorde jag för att testa, så jag skrev 120kg vilket antagligen är mer än så. Så antagligen stämmer inte antalet kalorier för mig att få äta. Och jag skrev aldrig in middagen då den dagen blev det Mc Donalds ... och ja jag vet, det var dumt.

                           

Den andra appen är Smart Runner och den testade jag redan dagen efter, min sambo körde mig till min terapi och jag hade då igång min app. Jag kunde även ställa in att jag åkte bil, och hade jag åkt flygplan så hade jag kunnat ha det inställt. Men den ska jag ju inte ha till det även om det kan var lite småkul att se vart man åkt. Men när terapin var slut så fick jag allt traska för egen maskin och hade då appen igång.

Min plan är att jag ska komma igång ordentligt med dessa appar men jag vet inte riktigt när.

För mig så är detta redan stora steg åt rätt riktning.

En stor mur!

Jag har en stor tegelmur framför mig, och vart jag än vänder och vrider på mig så finns den där, ända sättet att komma ifrån den är att ta mig över den. Problemet är att det går inte. Jag har redskapen och vet hur men det går bara inte.

Att starta denna bloggen är ett av redskapen, att sluta med coca colan är en annan. Ha en crosstrainer som samlar damm gör ju ingen nytta. Stavar att gå med finns, men används sällan. 

Tid finns det massor utav, då jag är sjukpensionär.

Men ursäkter finns det betydligt mer av, flera tusen.

Idag är min ursäkt att det är 1 år sedan idag en väldigt betydande person för mig dog.

Jag vill så gärna över muren och jag hoppas att jag är på god väg nu med att ha skapat bloggen, och framför allt läser andra viktbloggar.

Det var ett tag sedan jag vägde mig och det var under hösten och då vägde jag 120kg så jag tror jag väger mer nu. Men jag vill inte väga mig, då det är jobbigt att se hur mycket jag har gått upp.

Men för att lyckas ta mig över muren så måste jag väga mig och inse fakta hur mycket jag egentligen väger.

Så det ska bli mitt nästa steg upp på muren, väga mig!

Viktbloggar

Att läsa viktbloggar är något jag alltid undvikit, då det har varit jobbigt att se andra ta tag i sina liv och gör en förändring.

Igår så googlade jag fram en sida med flera viktbloggar som jag hittade. Än så länge två bloggar jag ska försöka följa och få tips och inspiration från.

Jag funderar nu med på att lägga till min egna blogg på den sajten, www.viktbloggar.se

Ätstörning?

Man måste nog säga att jag har en slags ätstörning. Under mina första 30 år så var jag smal som en pinne och åt som en mygga. 167 cm lång och vägde 54 kg.
Då under hela mitt liv så fick jag jämnt höra att jag var så smal, vilket var jobbigt att höra så jag gjorde mitt bästa att äta mig tjock. Men det gick inte, och inte konstigt det, då jag aldrig åt frukost, lunchen syntes knappt på tallriken, och samma sak med middagen. Jag hade alltid minst mat på tallriken jämn fört med andra men lyckades alltid vara den som var färdig sist. I värsta fall så hade andra redan ätit en andra portion.

Jag var aldrig ett fan av mat och är egentligen inte det idag heller trots övervikt.

Skolsyster och min mamma försökte få mig att äta frukost och det utan resultat. Idag vet jag orsaken, vilket får bli ett annat inlägg.

För 10 år sedan rasade mitt liv samman och jag var gravid och jag sökte tröst med att äta socker och snabbmat. Tröstätandet gjorde mina kostvanor ännu värre. Godiset ersatte maten nästan helt, då jag aldrig var hungrig efter allt sött jag ätit. Vikten ändrades så klart både pga godiset och min graviditet. Efter graviditeten fortsatte jag på samma spår.

Tillslut fick jag psykologhjälp och efter några års terapi lyckades jag tillslut få i mig frukost och lunch och sedan middag. Men tröstätandet har inte slutat och när jag äter middag så är portionerna stora.

Godis och Coca Cola varje dag ökade självklart vikten, och i allt detta så rörde jag mig aldrig, satt stilla hela dagarna och tuggade. Mitt tröstätande har blivit ett sockerberoende ...

Jag inledde inlägget med att jag har en slags ätstörning, efter att ha läst igenom det jag skrivit inser jag att det inte stämmer, jag har en ätstörning.