Torkade äpplechips med kanel!

OMG!  Hur goda som helst enligt mig själv! 

Jag har torkat dom så dom är riktigt torra och knapriga precis som jag vill ha det. 

Så här gjorde jag:

• Jag valde att behålla skalet på vilket är en smaksak. Fast när jag äter äpplen som vanligt så skalar jag dom.
• Jag tog bort kärnhuset så gott jag kunde med en potatisskalare. 
• Skivade sedan äpplet i så tunna skivor som möjligt
• Kollar skivorna om det finns kärnhus kvar och skär bort det. 
• Lägger skivorna på en plåt med ugnspapper på. 
• Kryddar med kanel på båda sidor av varje äpple skiva. 
• In i ugnen med ca 50 grader.  Hur länge man vill ha dom i ugnen är egentligen en smaksak.  Jag ville ha dom så knapriga som möjligt så dom var nog inne i 8 timmar.  

Två tips! 

• Vänd på äpplena lite då och då så dom torkar mer jämnt. 
• Att slippa få äpplena att bli bruna så kan man pensla varje äppleskiva med citron eller med en blandning av askorbinsyra och vatten.  1 tesked askorbinsyra och 2 dl vatten. 

Jag själv brydde mig inte om att pensla på citron då jag ingen hade hemma och jag lär nog inte göra det heller då jag inte tycker dom blev så farligt bruna. 

Men riktigt mumsiga blev dom och jag får svårt att sluta äta när jag väl har börjat så jag gör just nu lite mer för jag vet att barnen blir sura på mig om dom inget får. 

Kirurgi eller pulver?

Jag var på informationen på Obesitamottagningen i måndags.  Och det var givande man skulle bla bestämma sig för vilken behandling man vill ha kirurgi eller kostbehandling. Jag fyllde då i att jag ännu inte vet men efter ett par dagars tänkande så kommer jag nog inte välja kirurgi ännu i alla fall.  Det är ju en bestående operation och det medför en del risker med att man kan få en del komplikationer efteråt. 1 av 1000 riskerar även att dö.  Man måste efteråt äta en massa vitaminer varje dag för resten av livet.  Gör man inte det kan man få olika komplikationer.  Sedan måste man så klart ändå ändra sin kost och motionera vilket jag även innan mötet förstått. Det blir en hel del efterspel efter en operation och det vill jag undvika. Så jag kommer nog ge mig på pulver och medicin samt motion.  Men jag lämnar det lite öppet tills jag får träffa en läkare och diskutera det hela först.  Vill se vad läkaren anser när det gäller mig och pga mitt BMI som är på 43 vilket är högt nog för en operation.

Dags för Obesitamottagningen idag ...

Åh idag är jag nervös för jag ska till Obesitamottagningen för första gången i dag. Jag har ju alla mina andra problem som gör att jag lätt får stressmage och det vill jag undvika om det går.

Detta första besök är en gruppinformation vilket inte gör det bättre för mig då jag avskyr att vara med en massa okända människor. Men vi alla är i samma situation så dom är nog inte så farliga.

Men nackdelar med att det är idag är att jag kan komma att få gå därifrån tidigare och det känns tufft. . Det kan ta 2 timmar och jag hinner inte det för  min son ska ha uppspel på sin teater kl.17.  Och det vill jag inte missa något utav.  Han skulle bli så ledsen om vi kommer försent.

Han älskar sin teatergrupp och detta är tredje uppspelt för honom.  Ett vid varje terminslut.
Att han får syssla med teatern stärker honom och han älskar att stå på scen.  Detta är det som fungerar bäst för honom då han har en del svårigheter.

Åter till Obesitamottagningen ... så vet jag inte exakt vad som ska hända men det är nervöst. Antar att dom berättar om sina olika metoder för att kunna gå ner i vikt. Det finns pulver,  tabletter och magsäcksoperation men vilket som är det bästa för mig vet jag inte. Får se vad dom säger ..

Ja jag får väl berätta senare om hur det hela var.

Nu ska jag försöka lugna ner mig lite då jag känner av lite stress.

Moment 22!

Oj vad jag promenerar till och från sonens skola varje morgon. Jag blir hur svettig som helst då min kropp är helt ovan av detta. När jag kommer hem igen så kan jag i stort sett vrida ur tröja och bh. Det bevisar att jag rör på mig men hur kul är det att drypa av svett varje dag?  Jag hoppas att det går över snart då jag inte kan gå någonstans förutom direkt hem.

Jag har under veckan hamnat i moment 22 gällande förnyelse av recept på min medicin. I våras fick jag sluta på psykiatrin mot min vilja.  Det skickades en remiss till vårdcentralen som bad mig höra av mig om ca 8-9 veckor. Jag missade att höra av mig inom dom veckorna och ringde för sent. Jag ringde dom då för provtagningen till Obesitasmottagningen och nämnde tidigare remiss. Fick lite skäll för det men hon kunde lägga remissen ihop med provtagning remissen.  När jag sedan träffar läkare om provsvaren så är hela det besöket så konstigt så den andra remissen tänker ingen på.  Har bloggat om det besöket här.

Nu börjar det bli lite bråttom med att förnya mitt recept så jag kontaktar en ny vårdcentral i närheten där jag bor. Eftersom jag inte är listad där och dom inte har mina papper så kan dom ej hjälpa mig. Vänder mig då till psykiatrin men blir på vägen dit stoppad av kontaktpunkten som svarar i telefonen för psykiatrin. Dom vägrade släppa mig vidare eftersom jag inte är patient där längre. Inte klokt!  Jag vill inte tillbaka till den där läkaren som jag träffade sist så jag hoppades på en ny remiss till det nya stället. Men ack vad jag bedrog mig!  Min sambo körde mig till psykiatrin där jag lämnade ett meddelande till den person som jag har gått på terapi hos i 10 år.

Det har gått 1 vecka nu och personen har inte hört av sig. Skit i hjälpen med medicinen! Men hon kunde höra av sig och säga att det inte går osv. Det gör så ont i mig att veta att den personen som jag har vänt in och ut på mig inför i 10 år inte bryr sig om att hjälpa mig att skaffa en ny remiss. Det gör mig så jävla besviken och ledsen.

Igår bet jag i det sura äpplet och ringde upp den vårdcentralen som har remissen och försökte få en ny tid.  Hon hittade inte remissen men gav mig en ny tid. Även hon tyckte att jag borde ha fått hjälp med en ny remiss. Nu får jag visserligen vänta i en månad för besöket men det blir nog bra ändå.

Men jag kan ha rört till det ändå mer då jag listade mig på den nya vårdcentralen flera dagar tidigare innan jag fick en tid.

Ja jag kan ha rört till det för mig ändå mer fortsättning följer ..........

Obesitasmottagningen!

Nu måste jag sitta tyst och stilla här hemma då äldsta dottern har ett filmteam här. Hon läser film media på gymnasiet och dom har ett projekt. Det är andra gången dom är här och förmodligen den sista. Så jag får passa på att blogga lite om hur det går med allt.

Efter möte på skolan om sonen så är nu en fullständig utredning beställd.  Det känns väldigt bra då det ska bli skönt att få den hjälp som min son behöver. Tyvärr så kan det dröja ett helt år innan utredningen startar då det är en lång kö. Det känns lite jobbigt då min son ligger ca 1 1 / 2 år efter redan och jag vill inte att han ska förlora mer.

När det gäller mig själv och min vikt som bloggen borde handla om så har jag nu fått en första tid till Obesitasmottagningen. Första gången är en introduktion på 1 1/2 - 2 timmar och jag antar att jag inte kommer att vara ensam då jag ska till en aula på Sahlgrenska. Det känns lite nervöst men samtidigt skönt då jag äntligen kommer att få den hjälp jag behöver och framför allt stöd.

När det gäller stöd så stöttar jag och min sambo varandra så gott vi kan. Men jag är svagare än honom och behöver mer stöd.  Förr så kämpade vi aldrig samtidigt då vi inte hade orken på samma gång. Så med att jag nu får stöd från annat håll så kommer det underlätta för oss båda två. Jag är riktigt svag jämfört med honom.  Så det ska bli skönt att få ta tag i vikten igen även om det innebär 12 veckors pulver.

Vad har jag gjort nu medan jag väntade på att bli patient på Obesitasmottagningen. Ja jag får erkänna att jag inte har kämpat som jag borde ha gjort. Men jag har inte överdrivet intaget av kakor och glass.  Men jag har en kväll tryckt i mig en påse godis. Jag var otröstlig då och sket i allt det har ju varit en del nu på sista tiden som har fått mig på fall. Det var dumt att äta godiset men jag upptäckte att det smakade inte så gott egentligen. Och det lär nog dröja till nästa gång vilket jag är stolt över. I julas åt jag godis sist och då hade jag ätit godis i stort sett varje dag. Så jag är nöjd och glad över mig själv trots allt.

Men för ca 3 veckor sedan vägde jag mig när jag tog lite prover och jag har gått upp igen tyvärr och väger 120 kg igen. Jag deppar inte för det då jag vet att det kommer ske en förändring åt rätt håll.

Kan lägga till att jag rör mer på mig igen då jag börjat följa sonen till skolan varje morgon. Den vägen jag tar ger mig en väldigt tuff backe att gå upp för på vägen hem igen.