Vi är vilsna ...

Inte nog med att min son fick utstå ett helvete pga en fritidsfröken som vägrade att lyssna på honom så mådde han redan riktigt dåligt.

Han är under utredning för sina svårigheter i skolan och på torsdag är det den medicinska utredningen som gäller. Men han grät i går kväll över det och idag har han mått dåligt i skolan över det, han ringde om det innan händelsen med fritidsfröken och han ville bara hem. Men jag fick pratat med läraren och trodde att det skulle bli bättre men så blev det som det blev med denna fritidsfröken istället läs här

Han vill inte ha en utredning, han kommer att klara sig ändå säger han. Jag vet inte vad det är som skrämmer honom men han är förmodligen rädd för hur det kan bli efter sommaren. Han har svårt med förändringar och jag börjar undra om det är det som spökar nu.

Han säger att han går hellre om 1 år till och att vi är dumma som tvingar honom till utredningen. Det gör så ont i mig att se honom lida och veta att det inget finns att oroa sig för. Men han verkar inte kunna se att det kan bli bra i slutändan. Detta är hur jobbigt som helst och jag önskar verkligen att vi slapp detta, men nu är det så att han behöver hjälp och stöd och detta är enda sättet. Men att som en 10-åring inse att man inte klarar allt själv är nog väldigt jobbigt. Han vill ju vara duktig och det är han, för han kämpar verkligen men det räcker inte till.

Vet snart inte vad jag ska säga till honom för just nu känns det som att allt blir fel vad vi än säger. Min sambo har åkt iväg med honom en stund och förhoppningsvis så mår han bättre när dom kommer tillbaka.

Han känner sig nog ganska vilsen just nu och det gör även jag och hans pappa ...

Fy Fan!

Nu är jag så arg så det blixtrar i ögonen på mig. Vad är det för en hemsk människa egentligen? Hur kan man anklaga någon för något och sedan vägra att lyssna på den personen som försöker berätta hur det egentligen var?

Blev ringd från en förtvivlad son idag, två gånger faktiskt, båda anledningarna var lika bedrövande och efter andra gången beslutade jag mig för att väcka min sambo (jobbar natt)  och vi åkte gemensamt till skolan. En fritids fröken har anklagat min son för att ha brutit sönder en stor tjock gren. Han nekade och skulle förklara sin version, men hon vägrade att lyssna. När vi kommer dit så fortsätter hon att vägra lyssna och vi ser att grenen knäcktes INTE idag utan det var ju länge sedan, men hon lyssnade inte på det. Min son försökte förklara men hon fortsatte att vägra lyssna. Jag och min sambo säger till henne att lyssna och vad säger hon?

-Jag litar på tjejerna! ...

Jag , min sambo och son blir riktigt arga på henne och hon försöker genast förklara bort det hon just sagt. Vi går in till sonens fritids (denna är inte hon på som tur är) för att säga att vi tar honom med oss hem. Hon kommer efter och drar ut 2 pojkar för att höra dom om vad som egentligen hände. Dom var vettskrämda stackarna och visste inte vad dom skulle säga, till slut säger en annan fröken till den ena killen att berätta sanningen då han ofta gör det. Dom hade också varit vid den grenen och hade INTE sett min son göra någon skada. Hon började sedan prata om att tjejerna hade sagt att det var min son, och dessa två killarna fattade inte ens vad hon pratade om.

Hon bad oss tre om ursäkt men ingen av oss sa något om det.

Hur kan man anklaga ett barn för en sak och vägra lyssna på det barnet? Han grät till och med över anklagan. Att sedan säga att hon bara litar på tjejerna, säger ju en hel del om henne.

Jag frågade henne varför hon inte redde ut det ordentligt från början? Hon hade inte tid!! Men hon hade tid att anklaga MIN SON!!

Min son har ALDRIG haft förtroende för henne och kommer ALDRIG att ha det heller!!

Jag tycker inte om min granne ...

Inte klokt detta men jag har nu ätit enbart pulver i lite mer än 3 veckor nu och jag är hungrig ... men jag kämpar på och på onsdag är det studenten för äldsta dottern. Vi har valt att fira det med ett restaurangbesök där jag enbart kommer att sitta och kolla på när dom andra äter. Inte riktigt vad jag vill denna dag men jag vill inte förstöra det jag redan har kämpat med. Har diskuterat detta med en sköterska på Sahlgrenska och hon tycker att det är dumt för då blir det att 3½ vecka har gått förlorat. Så jag kommer enbart dricka bubbelvatten under måltiden. Trist men ett måste.

Jag tänker väldigt mycket på mat nu för tiden och alla sötsaker har jag helt ärligt inte ägnat en enda tanke på, vilket jag är överlycklig över. Har fått höra att personer som bara har levt på sötsaker kan sitta och läsa kokböcker under behandlingen. Så långt går jag nog inte vill ju inte pina mig.

Tillräckligt pinad blir jag ändå .... Min Granne! En nyinflyttad granne ställer till det för mig en del och det varje dag. Plötsligt så börjar det lukta en massa god mat och igår såg jag min granne för första gången, hon är från Indien och lagar indisk mat varje dag som doftar hur ljuvligt som helst i mitt hem. Och jag står inte ut!! Indiskt som är så gott! Så jag blir numera pinad varje dag av min granne ...

Jag längtar efter en riktig Indisk måltid, den som görs här på restaurangerna är inte lika god som den som görs bla i England, där är den mycket godare då jag åt det en hel del när jag bodde där. Pratade med en tjej från indien för ett år sedan som hade växt upp i England även hon säger att den är godare i där. Men allra godast är den så klart i Indien och dit åker jag gärna bara jag får en riktig god Indisk middag ... helst nu ...

Jag känner inte min nya tillfälliga granne, det brukar bo folk  i andra hand där under olika perioder, och hon är säkert jätte trevlig, men jag tycker inte om henne just nu då hon får min mun att vattnas varje dag då jag svälter ... nästan i alla fall.

Tröjan Gudrun av Mia Edvardson

Såg denna länkad på Facebook just nu och jag lägger den här under Pyssel Jag Vill Göra så jag inte tappar bort den. Den borde man ju kunna göra snabbt!

Mönstret finns här på Ravelry

Vinterpälsen är kvar!

Så, ska det vara slut med självömkan nu?

Ja jag tror det, för igår så var det ju så synd om mig .... men min sambo släpade ut mig igår kväll med stavarna och vi gick i en timme hur skönt som helst.

Nu är jag just hemkommen från en ytterligare promenad med stavarna och nu var vi ute lite längre. Fast nu var det tufft då kroppen kände av gårdagen, samt att det är så varmt. Men det värsta är att jag hade jeans på mig. Japp! Jeans i sommarvärmen för att motionera, det är jag det. Sambo och son har shorts på sig men jag har ju inga sommarben ännu, vinterpälsen sitter ju kvar. Jag ska vaxa dom men vet inte riktigt när, skulle vilja ha mina döttrars hjälp men dom gick just till sin pappa. Får ta och kalla tillbaka dom för att få hjälp, för på Onsdag är det ju Studenten för min äldsta dotter och jag vill försöka se lite snygg ut den dagen utan min vinterpäls.

Borde få till en present till henne med och vad det kan bli kan jag tyvärr inte diskutera om här och nu då min dotter kollar in här ibland.

Apropå det så fick jag häromdagen veta av hennes pojkvän att han hade läst lite i bloggen och han gav mig mycket beröm för att jag hade lyckats gå ner 3,3kg på 2 veckor. Så tack Alex om du läser detta igen, det värmer att få även ditt stöd.

Men även om jag är uppgiven vissa dagar så ger jag inte riktigt upp då min familj stöttar mig och även ni som läser bloggen. Jag äter mitt pulver trots att jag just nu har börjat att avsky vaniljsmaken då den är hur trist som helst, men det är bara att äta och se glad ut för snart är det dags för att GÖRA EN NY BESTÄLLNING av allt pulver ... suck!