Blev ringd från en förtvivlad son idag, två gånger faktiskt, båda anledningarna var lika bedrövande och efter andra gången beslutade jag mig för att väcka min sambo (jobbar natt) och vi åkte gemensamt till skolan. En fritids fröken har anklagat min son för att ha brutit sönder en stor tjock gren. Han nekade och skulle förklara sin version, men hon vägrade att lyssna. När vi kommer dit så fortsätter hon att vägra lyssna och vi ser att grenen knäcktes INTE idag utan det var ju länge sedan, men hon lyssnade inte på det. Min son försökte förklara men hon fortsatte att vägra lyssna. Jag och min sambo säger till henne att lyssna och vad säger hon?
-Jag litar på tjejerna! ...
Jag , min sambo och son blir riktigt arga på henne och hon försöker genast förklara bort det hon just sagt. Vi går in till sonens fritids (denna är inte hon på som tur är) för att säga att vi tar honom med oss hem. Hon kommer efter och drar ut 2 pojkar för att höra dom om vad som egentligen hände. Dom var vettskrämda stackarna och visste inte vad dom skulle säga, till slut säger en annan fröken till den ena killen att berätta sanningen då han ofta gör det. Dom hade också varit vid den grenen och hade INTE sett min son göra någon skada. Hon började sedan prata om att tjejerna hade sagt att det var min son, och dessa två killarna fattade inte ens vad hon pratade om.
Hon bad oss tre om ursäkt men ingen av oss sa något om det.
Hur kan man anklaga ett barn för en sak och vägra lyssna på det barnet? Han grät till och med över anklagan. Att sedan säga att hon bara litar på tjejerna, säger ju en hel del om henne.
Jag frågade henne varför hon inte redde ut det ordentligt från början? Hon hade inte tid!! Men hon hade tid att anklaga MIN SON!!
Min son har ALDRIG haft förtroende för henne och kommer ALDRIG att ha det heller!!
Kontakta rektorn
SvaraRadera