Torkade äpplechips med kanel!

OMG!  Hur goda som helst enligt mig själv! 

Jag har torkat dom så dom är riktigt torra och knapriga precis som jag vill ha det. 

Så här gjorde jag:

• Jag valde att behålla skalet på vilket är en smaksak. Fast när jag äter äpplen som vanligt så skalar jag dom.
• Jag tog bort kärnhuset så gott jag kunde med en potatisskalare. 
• Skivade sedan äpplet i så tunna skivor som möjligt
• Kollar skivorna om det finns kärnhus kvar och skär bort det. 
• Lägger skivorna på en plåt med ugnspapper på. 
• Kryddar med kanel på båda sidor av varje äpple skiva. 
• In i ugnen med ca 50 grader.  Hur länge man vill ha dom i ugnen är egentligen en smaksak.  Jag ville ha dom så knapriga som möjligt så dom var nog inne i 8 timmar.  

Två tips! 

• Vänd på äpplena lite då och då så dom torkar mer jämnt. 
• Att slippa få äpplena att bli bruna så kan man pensla varje äppleskiva med citron eller med en blandning av askorbinsyra och vatten.  1 tesked askorbinsyra och 2 dl vatten. 

Jag själv brydde mig inte om att pensla på citron då jag ingen hade hemma och jag lär nog inte göra det heller då jag inte tycker dom blev så farligt bruna. 

Men riktigt mumsiga blev dom och jag får svårt att sluta äta när jag väl har börjat så jag gör just nu lite mer för jag vet att barnen blir sura på mig om dom inget får. 

Kirurgi eller pulver?

Jag var på informationen på Obesitamottagningen i måndags.  Och det var givande man skulle bla bestämma sig för vilken behandling man vill ha kirurgi eller kostbehandling. Jag fyllde då i att jag ännu inte vet men efter ett par dagars tänkande så kommer jag nog inte välja kirurgi ännu i alla fall.  Det är ju en bestående operation och det medför en del risker med att man kan få en del komplikationer efteråt. 1 av 1000 riskerar även att dö.  Man måste efteråt äta en massa vitaminer varje dag för resten av livet.  Gör man inte det kan man få olika komplikationer.  Sedan måste man så klart ändå ändra sin kost och motionera vilket jag även innan mötet förstått. Det blir en hel del efterspel efter en operation och det vill jag undvika. Så jag kommer nog ge mig på pulver och medicin samt motion.  Men jag lämnar det lite öppet tills jag får träffa en läkare och diskutera det hela först.  Vill se vad läkaren anser när det gäller mig och pga mitt BMI som är på 43 vilket är högt nog för en operation.

Dags för Obesitamottagningen idag ...

Åh idag är jag nervös för jag ska till Obesitamottagningen för första gången i dag. Jag har ju alla mina andra problem som gör att jag lätt får stressmage och det vill jag undvika om det går.

Detta första besök är en gruppinformation vilket inte gör det bättre för mig då jag avskyr att vara med en massa okända människor. Men vi alla är i samma situation så dom är nog inte så farliga.

Men nackdelar med att det är idag är att jag kan komma att få gå därifrån tidigare och det känns tufft. . Det kan ta 2 timmar och jag hinner inte det för  min son ska ha uppspel på sin teater kl.17.  Och det vill jag inte missa något utav.  Han skulle bli så ledsen om vi kommer försent.

Han älskar sin teatergrupp och detta är tredje uppspelt för honom.  Ett vid varje terminslut.
Att han får syssla med teatern stärker honom och han älskar att stå på scen.  Detta är det som fungerar bäst för honom då han har en del svårigheter.

Åter till Obesitamottagningen ... så vet jag inte exakt vad som ska hända men det är nervöst. Antar att dom berättar om sina olika metoder för att kunna gå ner i vikt. Det finns pulver,  tabletter och magsäcksoperation men vilket som är det bästa för mig vet jag inte. Får se vad dom säger ..

Ja jag får väl berätta senare om hur det hela var.

Nu ska jag försöka lugna ner mig lite då jag känner av lite stress.

Moment 22!

Oj vad jag promenerar till och från sonens skola varje morgon. Jag blir hur svettig som helst då min kropp är helt ovan av detta. När jag kommer hem igen så kan jag i stort sett vrida ur tröja och bh. Det bevisar att jag rör på mig men hur kul är det att drypa av svett varje dag?  Jag hoppas att det går över snart då jag inte kan gå någonstans förutom direkt hem.

Jag har under veckan hamnat i moment 22 gällande förnyelse av recept på min medicin. I våras fick jag sluta på psykiatrin mot min vilja.  Det skickades en remiss till vårdcentralen som bad mig höra av mig om ca 8-9 veckor. Jag missade att höra av mig inom dom veckorna och ringde för sent. Jag ringde dom då för provtagningen till Obesitasmottagningen och nämnde tidigare remiss. Fick lite skäll för det men hon kunde lägga remissen ihop med provtagning remissen.  När jag sedan träffar läkare om provsvaren så är hela det besöket så konstigt så den andra remissen tänker ingen på.  Har bloggat om det besöket här.

Nu börjar det bli lite bråttom med att förnya mitt recept så jag kontaktar en ny vårdcentral i närheten där jag bor. Eftersom jag inte är listad där och dom inte har mina papper så kan dom ej hjälpa mig. Vänder mig då till psykiatrin men blir på vägen dit stoppad av kontaktpunkten som svarar i telefonen för psykiatrin. Dom vägrade släppa mig vidare eftersom jag inte är patient där längre. Inte klokt!  Jag vill inte tillbaka till den där läkaren som jag träffade sist så jag hoppades på en ny remiss till det nya stället. Men ack vad jag bedrog mig!  Min sambo körde mig till psykiatrin där jag lämnade ett meddelande till den person som jag har gått på terapi hos i 10 år.

Det har gått 1 vecka nu och personen har inte hört av sig. Skit i hjälpen med medicinen! Men hon kunde höra av sig och säga att det inte går osv. Det gör så ont i mig att veta att den personen som jag har vänt in och ut på mig inför i 10 år inte bryr sig om att hjälpa mig att skaffa en ny remiss. Det gör mig så jävla besviken och ledsen.

Igår bet jag i det sura äpplet och ringde upp den vårdcentralen som har remissen och försökte få en ny tid.  Hon hittade inte remissen men gav mig en ny tid. Även hon tyckte att jag borde ha fått hjälp med en ny remiss. Nu får jag visserligen vänta i en månad för besöket men det blir nog bra ändå.

Men jag kan ha rört till det ändå mer då jag listade mig på den nya vårdcentralen flera dagar tidigare innan jag fick en tid.

Ja jag kan ha rört till det för mig ändå mer fortsättning följer ..........

Obesitasmottagningen!

Nu måste jag sitta tyst och stilla här hemma då äldsta dottern har ett filmteam här. Hon läser film media på gymnasiet och dom har ett projekt. Det är andra gången dom är här och förmodligen den sista. Så jag får passa på att blogga lite om hur det går med allt.

Efter möte på skolan om sonen så är nu en fullständig utredning beställd.  Det känns väldigt bra då det ska bli skönt att få den hjälp som min son behöver. Tyvärr så kan det dröja ett helt år innan utredningen startar då det är en lång kö. Det känns lite jobbigt då min son ligger ca 1 1 / 2 år efter redan och jag vill inte att han ska förlora mer.

När det gäller mig själv och min vikt som bloggen borde handla om så har jag nu fått en första tid till Obesitasmottagningen. Första gången är en introduktion på 1 1/2 - 2 timmar och jag antar att jag inte kommer att vara ensam då jag ska till en aula på Sahlgrenska. Det känns lite nervöst men samtidigt skönt då jag äntligen kommer att få den hjälp jag behöver och framför allt stöd.

När det gäller stöd så stöttar jag och min sambo varandra så gott vi kan. Men jag är svagare än honom och behöver mer stöd.  Förr så kämpade vi aldrig samtidigt då vi inte hade orken på samma gång. Så med att jag nu får stöd från annat håll så kommer det underlätta för oss båda två. Jag är riktigt svag jämfört med honom.  Så det ska bli skönt att få ta tag i vikten igen även om det innebär 12 veckors pulver.

Vad har jag gjort nu medan jag väntade på att bli patient på Obesitasmottagningen. Ja jag får erkänna att jag inte har kämpat som jag borde ha gjort. Men jag har inte överdrivet intaget av kakor och glass.  Men jag har en kväll tryckt i mig en påse godis. Jag var otröstlig då och sket i allt det har ju varit en del nu på sista tiden som har fått mig på fall. Det var dumt att äta godiset men jag upptäckte att det smakade inte så gott egentligen. Och det lär nog dröja till nästa gång vilket jag är stolt över. I julas åt jag godis sist och då hade jag ätit godis i stort sett varje dag. Så jag är nöjd och glad över mig själv trots allt.

Men för ca 3 veckor sedan vägde jag mig när jag tog lite prover och jag har gått upp igen tyvärr och väger 120 kg igen. Jag deppar inte för det då jag vet att det kommer ske en förändring åt rätt håll.

Kan lägga till att jag rör mer på mig igen då jag börjat följa sonen till skolan varje morgon. Den vägen jag tar ger mig en väldigt tuff backe att gå upp för på vägen hem igen.

Allt är upp och ner .....

Jag har fått en del stöttande kommentarer som jag inte har svarat på. Inte för att jag inte vill svara utan för att jag har helt enkelt inte orkat svara eller ens orkat blogga.  Så tack för ert stöd!  :-)

Men jag tänker att göra ett försök nu med att börja säga att jag mår riktigt dåligt.  Vikten är åt helvete och jag har ingen ork alls till något.

Saker bara bygger på min depression just nu och det var längesedan jag mådde som jag gör nu. Dessvärre mår min sambo inte heller så bra just nu och det är extra jobbigt. Men vi stöttar varandra så gott vi kan.

Situationen med min mamma är som den är och jag vet inte om hon har cancer eller inte eftersom vi inte pratar och min pappa verkar inte heller veta.  Han säger olika saker varje gång så jag förstår inte riktigt vad som händer. Han snurrar till allt när vi pratar och upprepar sig. Så jag är även orolig för honom nu.

Inte nog med det min underbara son ställde till det i skolan en dag så man får skämmas samt att man blir riktigt orolig för honom.

Jag har ju tagit en del tester med som oroade mig. Och förra veckan så gick jag dit igen för som jag trodde skulle få provsvaren. När jag kommer in till läkaren så säger han att vi ska fylla i formuläret till Obesitasmottagningen på Sahlgrenska. Blev lite förvånad över det då jag trodde det redan var gjort. Jag nämner provsvaren och han säger att vi ska gå igenom dom med sedan.  Han börjar fråga lite saker som jag svarar på och sedan undrar han om blodtrycket och jag svarar att det kan vara lite högt ibland. Han tar då och kollar det utan att berätta om resultatet sätter sig och skriver under 5 minuters tystnad.  Sedan så säger han att allt är klart och att han ska skicka det till Sahlgrenska.

Förvånad över dagens sk. Läkarbesök fick mig att fråga om blodtrycket medans han nästan skyfflar ut mig. -Ja det var lite högt fick jag till svar.  Provsvaren då? undrade jag snabbt. -Ja dom var bra säger han och läkarbesöket var över. .....

Jag var så förbannad när jag gick därifrån och började undra om han ens var en läkare. Kanske sekreterare .. Inte för att jag vill ha diabetes eller fel på njurarna så kan ju alla dessa tester inte visa bra när jag faktiskt är överviktig som med kolesterolet tex det kan ju inte ha visat sig vara bra?  Så jag är fortfarande ganska ovetande och orolig för mig själv.

Men igår så fick jag äntligen veta att Obesitasmottagningen mottagit min remiss och kommer att ge mig en besökstid om ca 90 dagar.  Så i all elände så finns det en liten ljusglimt framför mig.  Som jag sagt tidigare så är jag inte ute efter en nagsäcksoperation från allra början. Men blir det så blir det. Men jag fick lite mer info nu om att dom har olika hjälp att ge som tex 12 veckorspulverdiet. Inget jag ser fram emot men är det så det blir så . Jag är öppen för allt bara jag får hjälp och stöd.  Vilket det nu blir med läkare,  sjuksköterska och dietist.

Jag är svag och min depression gör mig svag.  Jag har perioder där jag är stark men dom är korta.  Så jag hoppas att jag kommer att lyckas med deras hjälp hur jag än väljer att göra det på.

Dom två senaste veckorna så tar jag mig en promenad till och från skolan med sonen så jag har kommit igång med lite motion.  Och jag vet att jag måste jobba för att lyckas med vikten men jag klarar det inte själv.  Att göra en magsäcksoperation är inte att få det hela gratis för man kan inte äta som tidigare och man måste ändå kämpa med att hålla sig igång med motion.

Jag det var min lilla uppdatering på hur det är just nu.

Det är en del nu ...

Att blogga är inget jag lägger tid på nu för tiden märker jag. Att lova ändring är inget jag kan lova just nu.

Idag var det droppen för mig när telefonen ringer och det är min terapeut som jag dessvärre har slutat hos i våras. Allt hon sa var att hon hade ringt fel och jag hann inte ens säga något förrän hon hade slängt på luren igen. Jag började stor gråta då jag kände mig snuvad på att få prata med henne. Jag fick sluta mot min vilja och jag känner ofta att jag har behov att få prata med henne. Så när hon ringde så blev det en chock och besvikelse.

Det är mycket nu mamma som opereras titt som tätt. Marsvin som blir sjuka och avlivas.  En son som har det kämpigt i skolan.

Så vikten är åt helvete då jag inte orkar att kämpa just nu.  Sedan har jag gjort mammografi så jag väntar på svar.  Med min otur så har jag väl cancer ... dumt att säga så jag vet men jag känner mig inte ett enda dugg positiv just nu. Jag har även tagit prover för att kolla njurarna,  blodsocker,  kolesterol m.m för att jag förhoppningsvis blir patient hos obesitas på Sahlgrenska.  Men jag är livrädd för provsvaren är rädd att jag har diabetes och att det är något med njurarna. Jag är inte löjligt rädd utan det är så att ofta att jag blir helt skakig och får svårt att prata ordentligt när jag är hungrig.
Njurarna oroar mig för att jag samlar på mig vätska,  speciellt i fötterna som ofta är svullna. Jag har fingrar som domnade bort för ca 1 1/2 år sedan och har inte blivit bra alls.  Två olika läkare anser att det är pga vätska jag samlat på mig. Får vätskedrivande tabletter för det men det hjälper inte direkt. Har en skena på handen just nu då det värkte som fan i lillfingret tidigare.  Förra året hade jag högt blodtryck enligt terapeuten men läkaren tyckte att den var okej just då. ..

Så jag har en hel del i huvudet just nu och mycket känns jobbigt. Men är glad att det tas prover äntligen på mig och håller tummarna på att obesitas tar emot mig och hjälper mig.  Även om det så innebär magoperation men är inget jag räknar med. Bara jag får ett riktigt bra stöd med min vikt så blir jag glad.

Min älskade lilla son ...

Förutom allt med min mamma så är min allra största oro just nu för min underbara son som har det kämpigt i skolan på många olika sätt.

Han går nu i 3:an men han fick gå om första klass så han skulle ha gått i 4:an. Han har gått genom en utredning med skolpsykologen som sa att inget var fel utan att han var omogen då han är född i december.  Han fick gå om och det blev bättre för honom under ett tag. Men nu när 2:an är över så har han inte klarat dom målen som man ska klara då. Det har varit lite rörigt med lärare tyvärr förra året men nu denna terminen så verkar det hela löst.
Han har fått extra hjälp sedan han har fått gå om och igår hade vi samtal med läraren.  Både lärare och vi i familjen anser att han behöver en ny utredning då han inte riktigt minns hur han tex räknade förra gången.  Han verkar ha inlärningssvårigheter och det även med läsning och skrivning. Ja jag ska inte spekulera om det hela om vad det är men något är det.  Så läraren ska be om en ny utredning vilket känns bra då min son redan har förlorat en del och behöver all hjälp han kan få.

Min son har dessvärre dåligt självförtroende och är lite annorlunda på olika sätt och tyvärr så märker andra barn det och kan ibland vara elaka mot honom. Sonen är väldigt känslig och har väldigt svårt att lita på vuxna i skolan pga olika vuxna som funnits där.  Han ses ofta som ett problembarn av många istället för ett barn som behöver mer stöd. Han är väldigt rastlös och har svårt med koncentrationen även när vi pratar med honom här hemma. Jag har misstänkt ADHD men jag är inte så säker ändå.

Han väljer ibland att leka själv på skolgården vilket oroar mig.  Häromdagen när han och hans pappa gick till sonens teatergrupp så passerade dom en skolkamrat som gapade elaka saker efter sonen som blev ledsen.  Min sambo skällde självklart ut det barnet. Vi tog det med skolan dagen efter.

Min oro är för hur han egentligen mår när han är i skolan. Ofta kommer han hem och berättar om barn som varit dumma.  Han verkar ändå inte vara mobbad men det är inte så långt borta.

Vi har flera saker som är tufft för oss alla som när sonen går ut.  Vi får alltid leta efter honom och vi vet aldrig var. Går han ut med soporna så sticker han iväg. Han är inte som andra barn då jag vet och kan jämföra med hans två äldre systrar samt att jag har jobbat på dagis tidigare i ca 10 år. Vi har försökt att ge honom en aktivitet på eftermiddagen och han älskar skogen men att börja på scouterna blev inget bra alls.  Han gjorde aldrig som ledarna sa.

Men det kom en räddning i hans teatergrupp.  Första gången så gjorde han allt annat än det han skulle göra. Även läraren fråga satte om han skulle gå där.  Han fick en chans till och det går hur bra som helst då han älskar det.  Teater och sång har han älskat sedan han var 3 år.  Teatern verkar vara det som fungerar bäst för honom.

Lika mycket som jag älskar honom lika mycket är jag orolig för honom.  Hur går det i skolan?  Är någon dum? Har han stuckit från skolan? Vilket har hänt.  Varför minns han inte hur han räknade förra gången?  Ska han bli mer efter skolan?  Kommer han få det stöd han behöver?

Framför allt hur blir hans framtid?  Brukar inte oroa mig för det annars men nu är jag orolig.

Min älskade lilla grodprins mamma älskar dig.

Mycket grubbel ...

Ja nu kommer jag väl med ursäkter för att inte kämpa bättre med vikten.  Jag vill men jag är svag just nu och fixar det inte fullt ut just nu då jag bara vill tröstäta igen.

Det är glass och dammsugare igen och jag är trots det nöjd över att jag inte har gått tillbaka till gamla vanor.  Så det hela hade kunnat vara betydligt värre. Det jag gör är inte bra men som sagt det hade kunnat vara litervis med coca cola och flera kilo godis.

Anledningen till det hela är att jag grubblar en del just nu på detta med mamma som nu vill låtsas som att allt är som vanligt och bra mellan oss. Jag fixar inte det och pappa försöker få mig att vara med henne med. Jag försöker reda ut känslorna men dom ringer och vill att allt ska vara bra som förr.  Men det var inte bra då heller det är ju därför jag mår som jag gör idag.

Mamma mår efter omständigheterna ganska bra nu efter sin operation.  Det oroar mig inte alls just nu inte så att jag grubblar över det.  Men något stör mig och det är att när jag var på sjukhuset så kläckte mamma ur sig om att vi kan väl träffas annars också och inte bara när hon är sjuk. Visste inte vad jag skulle säga då för jag ville inte såra henne då. Men jag tänkte att hon skulle vara glad att jag ens kom dit.  I påskas lurade pappa mig om att hon mer eller mindre höll på att dö.  Rusade till sjukhuset och det var ingen fara med henne.

Vill jag ha en relation till henne? Absolut men inte på hennes villkor.  Dom få gånger som jag träffat henne under dessa 10 år har hon inte ändrats ett enda dugg.  Dagen efter sin lungoperation så försökte hon att få mig att prata skit om min dotters bästa vän. Jag förstod genast vad hon försökte göra och pratade bara väl om henne.  Min mamma såg lite paff ut.  Hon har även sagt till dottern att hon ogillar kompisen....

Så mitt huvud är lite rörigt just nu och även pga något annat som får bli ett nytt inlägg.

Operation!

Jag mår illa och känner mig knäsvag. Händerna darrar och magen vänds ut och in på mig. Mina tankar fladdrar och flackar omkring och jag kan inte koncentrera mig alls. Att få ihop detta inlägg blir ett under.


I söndags ringde min pappa och berättade för mig att min mamma skulle opereras på måndag alltså igår. Ingen direkt förvarning här inte men jag fick bara ta det. Det var ingen liten operation heller en bit av ena lungan ska ut och under operationen skulle dom även se om det behövdes ta mer än så.

Så igår dagen var jobbig då det verkade ta en himla tid tills det blev klart.

En snabb uppdatering så har jag ingen bra relation till min mamma och detta har ju ställt till med kaos i mitt huvud vilket inte är konstigt.

Jag har nu beslutat mig för att besöka henne idag ihop med min pappa och jag vet inte ännu hur mycket av lungan som togs bort så det oroar mig. Att träffa min mamma oroar mig. Att se slangar och skit oroar mig, har svimmat för mindre .... Trodde vi skulle åka nu men jag får vänta ett litet tag till då det inte är besökstid ännu. Pratade just med min pappa om det som samtidigt kläckte ur sig att vi får skynda oss dit då kärringarna snart står på kö....

Hjälp! Jag är inte redo för att träffa hennes väninnor eller andra släktingar heller. Det blir för mycket för mig just nu....

Jag som får stressmage hur lätt som helst fixar inte allt detta och jag vill bara smälla igen dörren och låsa alla lås och dra ner i fönsterna och stänga av mobilen och lägga mig i sängen med kudde och täcke över huvudet ...
Men pappa har säkert redan berättat att jag ska komma så jag kan inte dra mig ur för då kommer ju skuldkänslorna in och dom kan jag inte leva med heller.

Sedan tror jag att jag skulle ångra mig om jag inte åkte för hennes sjukdomshistoria verkar bara bli värre och värre då dom ännu inte vet vad som är fel. Men det är förmodligen cancer ...

Vi har varit ifrån varandra i 10 år nu och det har varit tufft och jag har nyss slutat att älta allt och att hata henne. Ja jag har hatat henne, hemskt men sant men för ca 1 år sedan började hatet långsamt att släppa men jag är inte redo för en relation med henne och kommer kanske aldrig att bli. Men att undvika att möta henne nu när hon är så sjuk kan jag få ångra resten av mitt liv.

Så jag ska snart dit om jag så ska skita på mig av stressen. Men alla andra håller er undan för en stund är ni snälla ....

Vad göra?

5:2 metoden är mitt mål att ta upp igen men det fungerar inte och jag har förstått varför.

Förra gången så slutade jag med allt onyttigt först och åt 1200kcal om dagen under minst en vecka och sedan  upptäckte jag att 5:2 metoden fanns och la till den. Nu dök jag på 5:2 metoden direkt efter en helg  med en del glass och kakor. Så det gick ju inte så bra då jag frossade efter första fastedagen.

Så min tanke är att jag ska göra som sist och det är att dra ner på kalorierna till 1200 igen och sedan tänka på 5:2 metoden och inte bara dyka rätt in i något som ändå antagligen inte kommer att fungera för mig.

Tyvärr har jag ingen styrka med att räkna kalorier just nu då jag har andra saker att ta tag i som som är minst lika viktiga för för mig.

Jag är sjukpensionär och dom ända personerna jag träffar är min sambo och mina 3 barn. Det finns ett aktivitetshus för likasinnade som mig och jag är där ibland och tyvärr inte så ofta som jag borde. Senast jag var där var i maj/juni så jag borde ta mig dit och träffa folk. Så det är minst lika viktigt för mig att ta mig ut och träffa folk som att tänka på vad jag äter och försöka gå ner i vikt.

Med min stress problematik så fixar jag inte att ta tag i båda problemen samtidigt. Under hela förra veckan fajtades jag med mig själv om vikten och om att gå iväg till aktivitetshuset och det slutade med att jag stannade hemma och tuggade.

Men tänker jag på hur det såg ut för 1 år sedan så drack jag flera liter coca cola i veckan samt flera kilo godis. Nu har jag ersatt det med bubbelvatten, dammsugare och glass men i betydligt mindre mängd. Vi tänker mer på vad vi äter förövrigt och jag åt pizza i Italien nu under sommaren men här hemma var nog senaste gången någon gång i höstas. Vi äter desto mer sallader, speciellt jag och min sambo som även han har övervikt.

Så i det stora hela så har det hänt en hel del och jag vet att det kan bli bättre men denna veckan kommer jag lägga energi på att ta mig hemifrån och träffa folk. Det är viktigast just nu och med att jag tar mig ut så hjälper det delvis vikten en del då jag kommer ut och rör på mig.

5:2 och lite annat :-)

Borde sova nu egentligen men känner att jag behöver skriva om hur det går med 5:2 metoden.

I tisdags så gick det väl ganska bra även om jag inte räknade kalorier. Jag åt så lite som möjligt i alla fall.

På onsdagen var jag vrålhungrig och frossade i mig glass. Ben & Jerry half baked. Och det räckte inte utan det blev 2 st slamsugare, ja eller dammsugare som dom kallas men heter punschrullar. Kärt barn har många namn ... det är mina familjemedlemmar som kallar dom för slamsugare eller slammisar. Det är bara jag som äter dom.

Idag skulle det bli min andra fastadag denna veckan men så blev det inte ... Har varit hungrig hela dagen och jag får inte till det.

Min motivation är inte som innan semestern och jag vet inte hur jag ska hitta tillbaka.  Just nu så har jag en del annat att tänka på så det kanske inte är så konstigt att det inte går.

I både igår och idag så köpte sambon hem lite kycklingsallad med mangoraja vilket är väldigt gott.

Även om jag inte kämpar som jag borde så måste jag göra något rätt.  Imorse med stort motstånd så ställde jag mig på vågen.  Jag har inte vågat väga mig då jag känner att jag har gått upp igen.  Men ack vad jag bedrog mig.  Jag vägde i morse 117.9 kg och senast jag vägde mig var 2013 13/6 och jag vägde då 119,7 kg.

Så jag är nöjd och glad då det verkar som att jag gör något rätt.  Men tänk vad jag hade kunnat vägt om jag hade kämpat mer.... Men jag är väldigt nöjd ändå och jag kommer att sträva efter att kämpa hårdare.  Så länge jag går ner något så är jag nöjd.  :-)

5:2 metoden igen!

Ja jag vet här inne händer inte speciellt mycket och arbetet med att försöka gå ner i vikt händer inget med heller. Jag har säkerligen gått upp något sedan jag vägde mig innan semestern. Vad jag väger nu vet jag inte och jag vågar helt ärligt inte väga mig heller då jag är livrädd för att börja tröstäta.

Tröstätit har jag dessvärre gjort nu under 2 veckors tid då min sambo åkte till Tyskland för att jobba. Eftersom jag har en psykiskohälsa så blir jag helt knas varje gång han åker även om jag själv märker att jag är starkare efter varje gång. Så jag kommer att ta mig ur det och frågan är bara när?

Min sambo kom hem i lördags och han säger då att han ska börja med att fasta på söndag (igår) jag blev helt ställd och sa direkt nej då jag har mumsat glass och kakor i 2 veckor och kan bara inte sluta tvärt. Så det blev ingen fasta igår men jag har tänkt nu under dagen att imorgon tisdag ska jag börja med att dra ner på kcal så gott det går. Jag kommer nog inte lyckas med 500-600 kcal då men jag ska försöka hålla mig till under 1200 kcal vilket kommer att bli mitt dagliga intag när jag inte fastar. Jag har inte räknat en enda kcal sedan innan semestern så jag ska börja lite smått med det igen.

Idag är mitt mål att INTE äta varken glass eller kakor. Måste ju börja någonstans. Så denna veckan ska bli starten på att försöka gå ner i vikt igen och jag kommer förmodligen redan nästa vecka köra 5:2 metoden just som jag gjorde innan semestern.

Innan semestern så märkte jag att det hjälpte och nu när man läser i tidningarna hur folk rasar i vikt så är det bara dumt att släppa det utan att göra ett nytt försök.

So i´m on .....

Pysselblogg! & annat

Vilken dag!  Vilken vecka!

Varenda muskel i min kropp har varit på helspänn dygnet runt sedan i söndags.  Varför? Jag är inte helt säker men jag tror att det är för att min sambo har åkt iväg till Tyskland för att jobba.  Jag är mig inte lik alls just nu.  Jag brukar bli knas då men inte spänna mig så här.  Det gör hiskeligt ont, som tur är inte hela tiden men tillräckligt.

Efter dagens bravader så skulle jag behöva en stor stark och en stor påse godis. Men det får bli bubbelvatten och någon kaka eller en glass.

Dagens händelse är förjävlig ursäkta språket . . .

Min underbara son kom hem efter ca 2 timmar på fritids utan att någon visste detta.  Inte ens jag visste.  Ett annat barn hade tryckt in en pinne i ryggen på honom så han fick ett sår genom t-shirt och kofta.  Han blev så klart upprörd och i samma veva tappar han sina glasögon.  En vikarie tar dom och vägrade ge honom dom först. Han ber om dom 3 gånger innan han får dom. Tyvärr så var det bara vikarier idag då personalen hade planering.

Jag ringer fritids för att prata med dom.  Ingen svarar på 2 1/2 timmar och ingen ringer mig på hela den tiden och berättar att han hade stuckit.  Som tur var så var jag hemma och att det inte hände honom något på vägen.

Jag försökte nå rektorn utan resultat.  Men efter 2 1/2 timmar ringer fritids och berättade att dom inte kan hitta min son och visste inte vad dom skulle göra.  Då brast det för mig och jag skällde ut vikarien som sjutton. Berättade att jag tagit kontakt med rektorn och skulle fortsätta med det. 

Stund senare ringer rektorn och ber om ursäkt för det inträffade. Det visade sig att vikarierna hade ljugit för henne då dom sagt att dom såg sonen senast 10.40 vilket jag sa att det inte stämmer då han var hemma kl.10.15.

Jag är helt slutkörd efter den här dagen speciellt psykiskt.  Men jag fixade det bra ändå eftersom min sambo inte är hemma.  Hade han varit det så hade han tagit tag i det hela.  Det finns lite magisk styrka i denna kropp trots allt.

Under några dagar så har jag jobbat lite med en pysselblogg som jag vill göra lite reklam för.  Den är inte helt klar ännu och väldigt lite innehåll .. bara 1 inlägg .. men det kommer mer jag lovar :-)

Besök gärna http://miss-segers-pyssel.blogspot.se/

Gott men dumt!

Idag fick jag en glad liten överraskning av min dotter.  En påse brandbilar i lakrits med pepparfyllning. Jättegoda!

Men så dumt att dom nu finns här i Sverige.  Dom förra köpte jag i Tyskland. 

Jag ska tacksamt äta och som tur är så är påsen liten. Men ska undvika dom hädanefter. Måste ta tag i vikten och då är godis något jag måste undvika då jag älskar godis alldeles för mycket.

Hur går det?

Bloggen har ändrats flera inlägg har raderats och anledningen till det är att jag vill inte gömma mig med denna bloggen då jag gjort det med att bli mer privat med saker jag inte vill att vissa personer ska läsa. Dom sakerna som jag skriver om ibland får antingen hamna privat i lådan eller i en helt annan blogg.

Min vikt hur går det med den egentligen?




Ja du det undrar jag med men jag kan ärligt säga att jag åt godis när vi åkte till Italien då jag inte kunde hålla mig när jag upptäckte denna underbara godispåse som är på bilden. Saltlakrits med pepparfyllning hur gott som helst!

Men nu när jag varit hemma i ett tag igen så har jag hållit mig ifrån godiset igen. Men jag var nära väldigt nära att en dag köpa mig en stor påse med lösgodis bara för att få smaka på dom olika goda sorterna igen. Men jag gjorde inte det som tur var för hade jag gjort det så vet jag ganska så säkert att jag hade trillat dit och köpt fler påsar. Så jag är glad över att inte ha gjort det.

Jag insåg just nu att jag har lyckats att hålla mig från läsk och framförallt min stora bov Coca colan i 1 år och 3 dagar. :-D Jag drack lite must under julen och ännu mindre under påsken och det är allt. Jag har ersatt min dryck till mineralvatten så dricker jag men desto nyttigare, nackdelen är att magen sväller av all kolsyra så jag ska väl försöka att minska på detta med så småningom.

Men hur gör jag med det jag stoppar i mig nu då? Ja jag tröstäter tyvärr lite glass och kakor igen som tidigare men jag försöker att minska på det, men nu kommer jag med ursäkter jag vet. Men jag mår inte riktigt bra och mitt i allt så ska min sambo åka iväg under 2 veckor för att jobba utomlands och när han gör det så sjunker jag som en sten och tröstäter ännu mer än vad jag brukar göra. Men jag har lovat mig själv att jag ska kämpa hårdare nu när han är borta även om jag inte lyckas lika bra som innan semestern.

Innan semester så började jag att äta 1200kcal om dagen förutom 2 dagar i veckan så fastade jag med 500kcal. Jag tror inte jag bloggade om det då men det finns bilder på Instagram. Jag ska försöka ta mig dit igen men jag tror inte att jag fixar det under dessa 2 veckorna som kommer. Men dra ner på kakor och glass ska jag ändå dra ner på om jag kan.

Nu efter semestern så har jag faktiskt slutat med mackor till frukost och börjat med lätt Youghurt, kvarg och rispuffar igen så jag är på g även om det går långsamt.

Coca Cola och Socker!

Varje dag kämpar jag emot godissuget och det är hur jobbigt som helst. Men att blogga om det varje dag skulle nog bloggen bli ganska trist och enformig. Fast trist kanske den är ändå vad vet jag....


I helgen så längtade sonen efter en påse godis och en burk coca cola. Och så klart fick han, då han knappt äter godis nu heller pga av mig. Kunde inte neka honom men det var jobbigt att se honom dricka sin läsk och prassla med sin påse. Det var tufft, riktigt tufft.

När vi firade ena dotter på påskafton så sa hon:

- Förlåt mamma men jag längtar efter Coca cola och vill ha det till fikat.
- Bara om jag får en egen loka då svarade jag och det gick bra.

Så mina barn står emot en hel del för min skull och när dom längtar så kan jag inte säga nej.

Mina barn är normalviktiga, mellanbarnet är nästintill underviktig även om hon äter som en häst.

Idag så kommer en dokumentär på svt om att förbjuda sockret, och man kommer blandannat få se en mamma som ger sina barn coca cola till frukost. Ett program jag bara måste se. Att förbjuda sockret tycker jag låter väldigt bra.

Detta med coca cola till barn ger mig minnen på min äldsta dotter när hon snart skulle fylla 1 år. Vi var på ett kalas med andra 1 åringar och där fick flera av dom Coca Cola i sina nappflaskor, med påfyllning. Men min dotter fick väldigt lite saft och sedan vatten. Jag fick då höra att det var synd om mitt barn som inte fick kalasa nu när det var kalas.

Det var inte synd om mitt barn, det var synd om deras, nu vet jag inte hur deras barns tänder är men min dotter som fyller 18 år i sommar har inte haft ett enda hål och lika så är det med hennes syskon.

Jag själv har hela munnen full med lagningar och alltid haft och tagit lärdom av det. jag har även sett barn med röttna tänder och tagit lärdom utav det. Därför är jag nu stolt över att säga att mina barn på 17, 15 och 9 år har aldrig haft hål. Men en överviktig mamma ....

Inga mer frysta bär!

Min tanke på att göra mer hemmagjord glass har nu gått åt stöpet då det nu larmas en massa om att risken att få Hepati A av frysta bär. Och det är just frysta bär jag använder.

Jag har visserligen för mig att jag är vaccinerad för Hepatit, dock vilken variant minns jag ej, får fråga min sambo. Vi vaccinerade oss hela familjen under två omgångar när vi åkte till Tunisen en massa.

Men även om jag nu är immun så känns det ändå inte lockande direkt att köpa frysta bär när det står om avföring m.m i artiklarna....

Aftonbladet

Kan inte äta som jag vill!

Ja det har varit några dagar utan att blogga igen jag vet. Men jag har varit fullt upptagen med att släktforska då jag fått lite ny kontakt med levande släktingar i USA.

Men äta kan jag knappt då jag har en ficka mellan två tänder som det alltid samlar sig mat när jag ätit och nu har jag fått en hemsk tandköttsinflammation som bara värker och blöder. Speciellt när jag
borstar mina tänder så blöder det hemsk mycket. Har idag fått hem Hexadin som är en bakteriedödande munskölj. Så det ska nog bli bra, då jag använt det tidigare. Ska snart till tandläkaren som tur är och se till att dom kollar tandköttet just där.

Men detta får mig att inte vilja tugga så mycket vilket är bra för vikten. Men jag tog just fram hemmagjord glass från frysen som jag ska sätt i mig när den nästan har smält. Kan vara skönt för tandköttet att bli bedövat av kylan lite :)

Glassen består av Yoggimini med blåbär, frysta jordgubbar och en skvätt kakaopulver.

Nytt delmål!

Nu är det dags för lite sunt viktprat.

Jag har bättrat mig med sötsakerna men är inte helt fri. Men jag har lovat mig själv nu att jag ska bli hårdare mot mig själv och försöka dra ner på intaget av onyttigheter ytterligare. Mina största bovar är ju nu kakor och glass även om jag gör egen glass, vilket i och för sig var någon vecka sedan. Men nu ska jag skärpa till mig ännu mer.

Jag ska försöka att komma igång och röra på mig mer då jag knappt rör mig alls. Vi har Wii så jag skulle kunna dansa, har Zumba på dvd så jag
kan dansa där med. Sedan har jag ju vår crosstrainer som samlar damm i vardagsrummet. Sedan har jag mina stavar som längtar efter att få komma ut.

Men jag bestämmer inte när eller hur det blir av för jag vet själv att jag kommer att bryta det direkt. Så det får ta den tid det tar.

Jag har lärt mig att detta sätt är det bästa för mig. Andra gånger jag försökt att gå ner så har jag slutat med allt på direkten och börjat röra mig och det har inte hållit och PANG så var man tillbaka på ruta ett igen.

Där jag gick på min terapi så var vi några patienter som fick chansen att börja i en grupp som skulle ge oss ett sundare liv. Vi träffades 10 gånger där vi tipsade och peppade varandra och jag lyckades gå ner 5 kg men gruppen tog slut och vi fick inget mer stöd och vikten rusade upp igen. Vi var några som klagade på detta men det lyssnades inte på direkt utan dom startade en ny grupp med andra patienter, sedan rann det nog ut ur sanden. Vi behövde mer stöd än så då alla inte klarar det själv. Just nu är jag rysligt förvånad över vad jag klarar, att hålla mig fri från godiset så länge trodde jag aldrig att jag skulle kunna.

Igår på terapin så vägde jag mig då det skrivits en remiss till Obesita-kliniken och med kläder och skor vägde jag 121kg. Så jag funderar på att vänta lite till så ska jag väga mig på vågen här hemma fast utan kläder, som jag gjorde när jag skriv in min vikt här första gången. Mitt första delmål är ju 120kg, och sist jag vägde mig så ville jag inte tro på resultatet då den visade 120.3 med kläder.

Och en annan sak jag lärt genom åren är att inte väga mig hela tiden då man lätt stirrar sig blind på den och tröstäter för att inget händer. Så jag väger mig när jag känner att det kan vara dags.

Påsken utan påsk!

Jag har egentligen massor att blogga om men jag inte så stor lust just nu. Kan vara för att jag har massor att säga så jag börjar lite smått i alla fall.

Påsken kom och påsken gick.  I år hoppade vi över påsken i stort sett. Barnen önskade annat än godis som påskpresent och min nu 15 åring fyllde förra veckan men var då hos sin pappa så vi bestämde oss för att fira henne på påskafton. Så då valde hon Texas Longhorn till middag som köptes hem och efter det lite tårta och kakor. På påskdagen så tog min sambo med sig barnen till fredrikshamn och badade på badhotellet.

Tanken var att dom egentligen skulle sova där men det var fullbokat så dom kom hem igen senare på kvällen. Jag ägnade mig med min släktforskning.

Jag ska erkänna att jag smakade lite påskmust under helgen och fy vad äckligt! Dagen efter tog jag en sandwichglass som glömts kvar i frysen och den var inte heller lika god som tidigare.

Men jag är inte ledsen för det snarare tvärtom :-)

Det hela betyder ju att jag har börjat tappa lusten för socker vilket jag aldrig trott att det skulle ske, så jag är väldigt glad. :)

Men livet har sina baksidor med och det är att imorgon kommer den dagen som jag har befarat i 9 år. Jag ska sluta med min terapi och jag är livrädd. För några månader sedan hade jag tömt en hel butik på socker för att trösta mig med för det men inte nu. Imorgon är min plan att köpa mig en stor smothie på naked jucie bar och den får vara min tröst.

Maten!

Hur ser en matdag ut för mig?

Ja jag har mer eller mindre slutat med att äta smörgås till frukost så jag äter/dricker ett glas yoghurt, vilket jag gjort nu sedan jag började göra yoghurt glass. Så nu har vi jämt yoghurt hemma.

Sedan när det är lunch så värmer jag upp något från frysen eller något som blivit över från dagen innan.

Middagen består ofta av hemlagad mat som min sambo gör. Så jag äter vad som serveras, men han försöker med att tänka på vad vi stoppar i oss. Och jag har minskat mina portioner väldigt mycket med.

Sedan äter jag inte så mycket mer än att det kan slinka ner lite popcorn eller glass. Men jag får erkänna att jag äter bullar ibland och ibland blir det hämtmat, när min sambo inte orkar laga något.

Varför lagar inte jag maten då? Jo jag lagade mat jämt förr men när mitt liv rasade samman så försvann allt av den gamla jag. Nu när jag står vid spisen så blir jag helt hysterisk av stressen av alla moment och allt man ska hålla reda på. Så matlagningen har slutat i katastrof och många tårar. Men julskinkan gör jag varje jul och det händer att jag tar på mig att steka pannkakor lite då och då.

Hur såg det ut med maten tidigare? Ja vi åt oftare hämtmat och jag drack cola och åt godis varje dag. Jag åt vittbröd och kunde bli hysterisk för att jag inget gott hade hemma  på fredagarna och ville inte vänta tills lördag. Men barnen åt bara godis på lördag, usch vilken dubbelmoral ... Men så har jag nu tre barn 17, 15 och 9 år och ingen av dom har haft något hål någonsin och inte heller har dom kroppar som mig utan är smala och fina. Men dom hejar på mig nu och tycker att jag är duktig. :)

Mitt val av bild är lite kul då jag inte känner sug på pizza alls längre. Vi var visserligen på Pizza Hut efter vårt besök på sjukhuset men dit går man inte ofta. Så Pizza har jag dragit ner på, då min sambo fortfarande kan bli pizza sugen så har jag valt sallad istället. :)

Ensamhet!

Ensamhet är något jag kan känna väldigt ofta då jag ofta är ensam när barnen är i skolan och mina sambo sover, ja han jobbar natt så jag är även ensam på kvällarna. Barnen vill ju inte sitta i mammas knä längre direkt.

Men nu ska inte detta inlägg handla om mig utan om min äldsta dotter som fyller 18 i sommar. Hon läser media film på gymnasiet och får filma en hel del.

Hennes första egna gjorda film handlar om ensamhet. Hon har gjort filmen helt själv, skrivit manus, filmat och klippt själv. Som tur är har hon kompisar på teatergymnasiet som mer än gärna ställde upp att bli filmade.

Första gången jag fick se filmen så grät jag nästan hela tiden av stolthet och av filmens innehåll.

naked juice bar!

Idag på vägen hem från terapin så gick jag igenom mitt köpcentra och köpte mig en smarrig Smothie till frukost. Dyr men god. 52:- för en stor men är helt ok om man köper ibland. Man får tänka på att det är färsk frukt och alldeles nygjord.

Ja det är choklad, fast inte som man kan tro utan det är ren kakao som ger en del smak och färg. Den innehåller även banan, mango, vaniljyoghurt, färskpressad apelsin, is och Self protein kick.

Denna heter Shapin Chocolate och finns på naked juice bar och när jag kollar deras hemsida så finns det bara en i Göteborg, fast jag kan ju ha fel.

Är det sant?

Igår så vägde jag mig fast med kläder på denna gång och vågen gjorde mig glad men samtidigt väldigt skeptisk. Den visade 120,3Kg och då ska jag ha gått ner 3,2Kg sedan den 28/1 men jag vill inte tro på det.

Jag är rädd att vågen ljuger för mig, men sist jag vägde mig så var jag naken men inte denna gång alltså har jag gått ner mer än så. MEN så tänker jag att jag var nyss på toaletten och inte ätit på en stund osv.

Så har jag verkligen gått ner 3,2 kg redan? På att inte göra ett dugg?

Ja jag dricker ingen läsk och inget godis och försöker göra min egna glass på yoghurt, men jag rör mig ju inte? Och kakor äter jag.

Vad händer? Är det sant?

-3,2kg

I´m Back!

Oj vilka veckor jag har haft!

Tre veckor med en depressionsdipp och nu en vecka med näst intill Influensa. Jag är aldrig sjuk, det är nog närmare 10 år sedan sist. Men nu slog det hårt mot både mig och min sambo och vi är ännu inte helt bra men bättre.

Jag har lyckats hålla mig från godis och Coca colan (och så klart annan läsk) men har ätit massvis med glass. Både köpt glass och hemmagjord, det har varit i stort sett det enda jag klarat av att få i mig den sista veckan.

Så jag har inte övergett bloggen eller lagt min vikt på hyllan utan jag ska fortsätta även om det går långsamt. Och viktigaste av allt är att jag inte går tillbaka till mina gamla vanor, stora godispåsen och 2 L Cola.

DET FUNKAR INTE!!!

Det kommer inte att gå, jag vill gå ner i vikt men andra saker kommer ivägen hela tiden.

Jag har fått terapi för olika anledningar i 9 år, lika länge som jag sökt tröst hos allt socker. Jag har inte varit redo, förrän nu. Men jag frågar mig själv är jag verkligen redo?

Igår fick jag ett slutdatum för min terapi vilket jag var beredd på men det tog mig hårt ändå. Jag har pratat med en och samma person i 9 år så jag är livrädd för att bli lämnad ensam med mina känslor. Så igår när jag fick veta att jag har 3 gånger kvar gjorde mig ledsen och jag sökte tröst hos kokosbollar och glass.

Imorse när jag vaknade så släppte min sambo en bomb. Han jobbar natt så inatt fick han veta att det var dags för honom att åka till tyskland att jobba. När han brukar åka så brukar jag må sämre och imorse blev jag ledsen för det. Han kan inte hoppa över det denna gång då han hoppade över förra gången. Den bomben han släppte blev tyvärr större. Några dagar innan min sista terapi så åker han för att vara borta i 2 veckor.

Jag bröt ihop totalt, jag hade ju tänkt att ta med honom på sista terapin som stöd för mig och veta att han inte kan orkar jag inte ens tänka på. Och idag har det blivit fler kokosbollar och muffins.

Jag har gråtit hela dagen för vad som ska ske. Jag har gråtit för att jag är så svag när det gäller socker, men fortsätter att tugga.

En del av mig är glad för att det är socker jag är beroende utav och inte alkohol eller droger. Men jag vet att det hade kunnat se annorlunda ut.

Jag har knappt druckit någon som helst alkohol på 10 år. Men då hade kunnat bli illa, jag gick ut varje helg under en period och drack massor, även om jag hade en sambo och 2 barn. Innan jag hade fått mina barn, när jag var i 20 årsåldern så drack jag hur mycket som helst och hur ofta som helst. I min släkt finns det missbrukare av olika slag. Och jag minns en gång på fyllan så grät jag helt hysteriskt över att jag trodde jag skulle bli alkolist- Men jag fortsatte att dricka. Jag bröt det hela med att till slut åka iväg som Aupair på 6 månader- Men det kom tillbaka när jag var olycklig i mitt dåvarande förhållande, men jag bröt mig loss till slut.

Då rasade allt i mitt liv och jag bytte ut mitt beroende till socker.

Idag har jag undrat om jag verkligen kan bli fri från sockret? Jag har tappat den lilla tro jag hade på mig själv.

Allt känns så jobbigt och jag börjar undra om jag verkligen är redo för detta ...

Obesita Kliniken!

Är ganska nyss hemkommen från min terapi där vi bland annat har pratat om Obesita Kliniken på Sahlgrenska Sjukhus. Hon ska skriva en remiss dit så nästa gång vi jag kommer till henne så ska vi gå genom den gemensamt och sedan posta den.

Jag hoppas verkligen att dom vill ta emot mig så jag får mer stöd med min viktnedgång. Magoperation är inte mitt mål men är det vad som krävs så kommer jag ta det. Men jag hoppas att det inte kommer att gå så långt. Jag ska ju sluta med min terapi, har 3 gånger kvar så komma till Obesita kan kännas tryggt även om dom inte gör det min teraput gör.

Min sambo körde mig till terapin idag, som alla andra gånger men jag gick hem. Så nu är jag trött, blir lätt så när man inte är van vid att röra sig. Ja jag sitter mycket still men har nu som ett nytt mål att dra fram min crosstrainer och börja använda den.

Som ni ser jag gick inte långt och verkligen inte fort heller, men jag har idag rört på mig, vilket är det viktigaste.

Barnens Glass!

Idag gjorde barnen glass efter maten, och den enda ingrediensen var Yoggi Mini som dom hällde i den kalla och frysta Zoku och vips efter några minuter så var dom klara.

Jag har glass kvar sedan i förrgår och igår försökte jag äta lite av det, men den var så hård frusen som en stor färgad isbit så jag fick inte så mycket då, men jag micrade den lite och hackade, sedan åkte den in i frysen igen. Ska äta resten idag tror jag så jag får låta den tina en stund först. I efterhand så skulle tycker jag att jag borde ha använt Zokun så hade jag haft det lättare. Sambon och jag kom överrens om att köpa oss lite mindre burkar istället för dessa stora matlådor som jag kan förvara glass för andra gånger

Mina hemska former ....

Oj oj vad detta tar emot, men jag har nu gjort det.

Jag har låtit mig fotas och jag ser nu hur jag egentligen ser ut, inte klokt att det gått så här långt.

Det tar även emot att lägga upp bilderna här men jag gör det ändå. Andra har varit modiga att göra det och det kan även jag vara.

Japp detta är jag ....

Zoku!

Något jag ännu inte nämnt här ibloggen är att jag köpte en julklapp till familjen som faktiskt uppskattas en hel del utav mina barn.

En Zoku att göra isglassar med. Och där kan man hälla i jucie och yoghurt.
Min favorit under julen blev faktiskt naturell yoghurt med O´boypulver. Riktigt gott!

Ska visa bild nästa gång vi gör glass. Antar att det redan bli imorgon då min sambo köpte lite olika Yoggi mini tidigare idag.

Det roliga för barnen är att man kan göra olika ansikten, blommor m.m med frukt på glassarna.

Zoku finns i tre olika storlekar, en med tre glassar, en med två och en singel. Glassarna blir på klara på några minuter då det går fortare än det vanliga gamla sättet där man lägger dom ifrysen. Med Zoku så ligger den i frysen och tas ut när man vill göra sig en glass.

Vår Zoku köpte jag på www.enklareliv.se

Jordgubb & Blåbärs Yoghurtglass

Idag har jag redan varit duktig och gjort mig lite glass, ett recept jag fått utav A la Maria

Nu blev det inte som Marias glass, följde inte receptet alls ...

Min våg hade slut på batterier och det ända jag vägt på den är Marsvin fast det var ett tag sedan.. Så jag gick på känslan bara.

Min sambo köpte frysta jordgubbar istället för hallon. Yoggi mini köptes fast med smak av blåbär, recepten säger ju inte vad det ska vara och naturell hittade han inte.

Att ha nötter på glass är säkert gott och ett bra tips, men jag gillar aldrig ploppar i min glass så det fick bli utan.

Och så här blev den och god var den såklart, och jag har kvar i frysen till i morgon :)

Ska det bli allvar nu?

Skötandet av Tingeling har tagit mycket kraft och energi ifrån mig och jag har helt ärligt inte brytt mig alls om att äta nyttigt. Det är synd men det visar hur svag jag är, att jag snabbt använde detta till en ursäkt för att få tugga.

Men en sak, eller två saker har jag ändå inte brutit, jag har inte ätit något som helst godis och i det räknas såklart chokladen. Och jag har fortfarande inte druckit en enda droppe coca cola.

Socker har jag fått i mig ändå i chokladbolllar/kokosbollar och i glass, speciellt Sandwich.

Nu har jag bestämt mig för att ta nya tag igen och jag hoppas att det denna gång ska gå vägen.

Jag har idag sett att jag redan har fått 18 besökare utan att skriva ett enda inlägg, så intresset finns för mig så jag ska härmed nu skärpa mig med att äta nyttigare och blogga mer.

Syndat ...

Jag har syndat men inte som man kan tro. Jag har fortfarande inte ätit godis på 1 vecka och 2 dagar. :)

MEN ... jag har ätit semlor ..... uhäm 3 st .... :-/ och lite glass .... Men hade jag fortfarande ätit godis så hade jag gjort det med, glass, semla OCH godis. Så jag har varit duktig ändå. Nästa gång jag äter semla får bli på semledagen och sedan ingen mer.

Mitt psyke var inte på topp i lördags och jag bara grät hela dagen av olika skäl så min sambo köpte semla och glass till mig .. Men inget godis och fortfarande ingen läsk.

Det blir lite trögt med bloggandet, tyvärr, ska försöka ändra på det. Men jag har en liten marsvinsflicka som inte heller mår så bra så jag ägnar en del tid till henne nu.

Har inte ätit godis på 6 dagar!!!

Ofattbart att jag inte har ätit godis på 6 dagar!!!

Jag är själv i chock!

Anledningen till att jag lyckats så här långt är ju att jag inte går till någon affär för att handla. Min sambo vägrar köpa åt mig nu när jag sagt att jag har slutat. Samt jag vill ju låta min räknade fortsätta att räkna mina godisfria dagarna.

Men har det varit lätt?

Absolut inte, jag har vissa stunder blivit skogstokig. Och min son har haft en Paradis chokladask i köket sedan i julas. Han fick ett ultimatum häromdagen, ät dom eller släng dom. Även om det inte var lördag, vi håller hårt på det för barnen men denna veckan fick det brytas för jag klarade inte av att se asken hela tiden. Han åt en del och slängde en del.

Ja vilken dubbelmoral jag har haft här, bara godis till barnen på lördag, men mamma får äta varje dag. Usch vad hemsk jag är. Men det är dom som inga hål i tänderna har men jag däremot ....

Ja det är sant och jag har bloggat om det i tidigare bloggar, mina barn har aldrig haft ett enda hål och dom är 17½, 15 och 9 år. Jag visar mina amalgamlagningar som skräckexempel. Och det fungerar galant :)

Jag har inte bloggat här på några dagar, men jag har varit så himla trött då jag har varit på aktivitetshuset för första gången på länge och mer om det kan man läsa i min andra blogg här.

Igår var jag så trött och så godissugen så jag faktiskt grät, min sambo tyckte just då synd om mig och poppade lite popcorn till mig och då blev jag lite gladare. :)

När det gäller motionen så har jag inte kommit igång alls, men jag ska, en sak åt gången.

Den goda salladen jag la upp en bild på tidigare har jag ätit mer än den gången denna veckan, ja usch va lata vi är, jag vet. Men jag fixar inte att stå i köket att laga något, för då kommer min stress och det blir inte bra för mig. Min sambo lagar maten här men denna veckan har han inte riktigt orkat då han även jobbar. Men sallad blev det och inga pizzor eller hamburgare.

GODISSUGET!!!

Herregud jag har klarat mig utan godis i 3 dagar nu och det börjar bli jobbigt. Jag kan inte släppa tanken riktigt på det och min sambo undrade tidigare om jag ville med till affären. NEJ fick jag säga, han är starkare än mig och har redan kommit längre med sitt sundare liv än mig så han fick gå själv.

Sist jag var i affären och vi stod i kön för att vi var klara och jag hade tagit mig en stor påse lösvikt godis. Så står vi och pratar  .. eller jag pratar om Coops egna chokladförpackningar, som snickersliknande innehåll. Jag säger att dom har vi kollat på länge men aldrig köpt. Samtidigt inser jag att jag redan har en stor påse godis och det får räcka. Vad händer!!? Jo min sambo står och drar i sina byxor och visar hur lösa dom sitter.  Och då blev jag ledsen för att han kan men inte jag, Vips! så låg en fempack med snickersliknande innehåll i korgen ...

Nä matbutiker eller godisaffärer är inget för mig ännu är jag rädd. :(

Men jag tror att jag poppar mig lite pocorn sedan .. fast det är jag inget vidare på , inte ens micropop. Ja jag får se vad det blir men inget godis i alla fall. :-)

Både virk och stickgarner har jag hemma så jag kan hålla fingrarna igång med annat framför tv:n

Mitt BMI

Räknade just ut mitt BMI och det såg inte bra ut alls tyvärr. Kan redan lägga mig i kistan känns det som... :(

Här räknade jag ut det 

Det står att jag omgående ska kontakta en läkare och det är jag redan på väg att göra.

Jag går på terapi varannan vecka och dessvärre ska jag sluta där i slutet av februari, men det är en annan historia. Men hon jag går till ska tillsammans med mig skriva en remiss till Sahlgrenska sjukhuset. Där ska det finnas ett läkarprogram, minns ej vad dom heter (någon kanske vet?), som hjälper folk med övervikt och dom har även dessa magsäcksoperationer. Någon operation är jag inte ute efter men jag behöver hjälpen.

123,5kg

Ja nu har jag gjort det, jag vägde mig igår och jag blev inte så upprörd som jag trodde att jag skulle bli.

Senast jag vägde mig var i höstas och då vägde jag 120kg  och igår så vägde jag .......

123,5kg

Ja jag är inte nöjd men jag var livrädd att jag hade gått upp betydligt mer under julen, så jag får vara nöjd.

Och nu ska jag bara neråt :)

Mitt midjemått är:132cm

Mitt höftmått är: 143 cm 

Gällande höftmåttet så är jag osäker på om vi mätte rätt, men ja min häck är stor ....

Imorgon gäller det!

Då ska jag och min sambo väga oss och mäta magar m.m så alla mina mått kommer jag att skriva upp här då. Det känns lite skrämmande men samtidigt som att jag kommer upp en bit på muren. Sedan gäller det att tag tag i min vikt mer på allvar.

Jag är livrädd för godissuget men som jag skrev tidigare så måste jag komma på något att hålla tankarna borta från det. Att hålla sig från affärer kommer inte bli några som helst problem då jag knappt besöker några, det är min sambo som handlar åt mig, och alltid på min order.

Min sambo är också överviktig, men vi kämpar aldrig tillsammans, så han har redan börjat så smått utan mig och jag märker förändring på honom, en förändring som har fått mig att vilja tugga mer. Han kan men inte jag, men jag börjar närma mig samma våglängd som honom och det känns bra, för det kommer bli lättare då hoppas jag i alla fall.

Dag 1 utan Godis!

Igår överlevde jag dagen utan att ha en stor påse godis som alltid. Men jag syndade lite kan man väl säga då jag åt den sista glassen igår, en Sandwich. Men annars så åt jag Cashewnötter och lite popcorn. Så jag känner mig nöjde med gårdagen.

Men oftast så är väl första dagen den lättaste så jag vet att jag kommer få problem längre fram. Men saken är väl att jag måste tänka på annat än godis. Får försöka byta ut den tanken på något sätt.

Godis & Cola Tabeller!

Jag har fått beröm idag (fredag) för hur duktig jag har varit med Coca Colan. Och jag blev glad och funderade en del på denna tabellen, är det pga den som det har gått bra eller är det enbart pga mig själv?

Självklart är det jag som har gjort jobbet, men jag vill tro att tabellen har en viss del i det hela. :)

Så nu ikväll när jag satt och kollade på film med min sambo och åt lite godis jag hade kvar sedan i förrgår, så bestämde jag mig för att imorgon Lördag så är det den första dagen av mitt godisfria liv. Så efter filmen skapade jag denna tabell för att ge mig stöd i det hela. Och nu får jag inte äta något mer för annars måste jag stoppa tabellen och det kan jag väl inte göra? Är den lika magisk som den förra? ;)

Man kan sedan följa dom båda tabellerna inne på Så duktig är jag eller längst ner på bloggen. Men den nyaste får ligga överst på bloggen nu ibörjan så jag ser den direkt och blir påmind om den.

Sallad till middag!

Idag gjorde vi något väldigt ovanligt, vi åt en sallad till middag. en kycklingsallad som jag aldrig ätit tidigare.

Och ja jag får erkänna den köptes färdig och klar och var inte ett dugg avancerad att göra själv egentligen, men vilken sallad är avancerad?

Den bestod av kyckling, isbergsallad, majs, gurka, tomat, ananas, en bit apelsin och en mangodressing jag aldrig tidigare hade ätit. Riktigt fräscht och gott var det! :)

Men gissa vem som redan är hungrig ......

Loka är inte lika grym som Coca Cola!

Denna hemska dryck, som jag har älskat och dyrkat.

Jag drack nästan i stort sett coca cola varje dag och jag klarade mig inte utan den. Var det kalas så var det tvunget att finnas coca cola och absolut ingen annan dryck. Andra drycker var inte alls goda. Coca cola var allt. Fanns det coca cola och någon annan i familjen tog ifrån den så var jag nästan tvungen att ha en ny. Inte för att någon tagit på flaskan utan för att nu fanns det alldeles för lite för mig, och det funkade ju inte. 

Jag var besatt av Coca Colan.

För 5 ½ månads sedan tog jag mitt förnuft till fånga efter många års cola drickande. 

Jag tog ut skilsmässa mot den dryck jag älskade mest. Och jag har inte tagit den tillbaka på 5 månader 2 veckor och 2 dagar.

Jag har inte ersatt den mot någon annan dryck förutom min andra förälskelse Lokan. Lokan är inte lika grym mot mig som Coca Colan var och med Lokan vill jag stanna.

I början var det självklart jobbigt men jag tog mig igenom det vilket jag är glad över. Men ibland ropar den på mig i butikerna, men låtsas inte höra.

Men jag kan lägga till att Julmusten kom på besök i julas och det fick den göra bara den lovade att inte komma tillbaka på ett bra tag igen.

Så ett delmål är urvägen vilket känns väldigt bra.

Bra Appar!

Någon dag innan jag fick för mig att skapa bloggen så laddade jag ner två appar till min mobil som har med hälsa att göra. Och jag har gjort det så många gånger förut men knappt titta på dom. Dom har funnits där för att en dag ska jag använda dom..

Samma känsla har jag väl nästan nu med egentligen, men jag tvingar mig mer nu.

Den första appen jag hämtade var Shape Up Club. Med den så skriver man in vad man stoppar i sig och får framräknat kalorier. Det bästa av allt är att den läser av streckkoder, vilket underlättar en del.

Det som blev inskrivet den dagen gjorde jag för att testa, så jag skrev 120kg vilket antagligen är mer än så. Så antagligen stämmer inte antalet kalorier för mig att få äta. Och jag skrev aldrig in middagen då den dagen blev det Mc Donalds ... och ja jag vet, det var dumt.

                           

Den andra appen är Smart Runner och den testade jag redan dagen efter, min sambo körde mig till min terapi och jag hade då igång min app. Jag kunde även ställa in att jag åkte bil, och hade jag åkt flygplan så hade jag kunnat ha det inställt. Men den ska jag ju inte ha till det även om det kan var lite småkul att se vart man åkt. Men när terapin var slut så fick jag allt traska för egen maskin och hade då appen igång.

Min plan är att jag ska komma igång ordentligt med dessa appar men jag vet inte riktigt när.

För mig så är detta redan stora steg åt rätt riktning.