Detta är inget som jag har valt ...

Efter mitt inlägg "Apan känner alla men ingen känner apan" så har jag fått 2 utsträckta händer och en rejäl käftsmäll.

Att få höra att inga vänner ha "är något jag själv har valt". Det gjorde rejält ont att höra det för jag har inte valt detta och jag tror faktiskt inte att det finns någon som väljer det heller.

Jag var på botten, så långt ner man kan komma i stort sett. Jag klarade inte av att sköta mig själv, jag klarade inte av att sköta mina barn. Jag MISSADE min sons första år för att jag var så sjuk. Hur kan jag då ens klara av att behålla vänner?

Att få skäll för att min sambo hade tagit mig till Ullared istället för att jag fikar med en vän var något jag mådde riktigt dåligt över. Barnen behövde kläder och min sambo ville få ut mig. Då gick jag bara utanför dörren om han var med. Jag gick aldrig själv! Jag var sjuk! Jag fick skäll och skällde tillbaka. Valde jag då bort en vän, som totalt vägrar förstå hur sjuk jag var?

Jag ville dö! Så fort jag gick ut så kunde jag tänka att kan inte något bara falla ner så jag kan dö. Kan inte den bilen köra över mig. Åh där är en bro, undra om jag ska hoppa därifrån? Så var det hela tiden, varje gång jag gick utanför dörren.

Jag överdoserade mina tabletter en gång och min sambo fick ut dom igen. Efter det fick jag hämta min medicin på psyk varje vecka. Och jag gick på terapi 2 gånger i veckan i några år.

Jag själv var viktigast då och mina barn. Att välja bort vänner har jag inte gjort. Jag var riktigt sjuk!

Nu får detta bära eller brista över att jag har skrivit detta men jag blev så sårad över att ha läst att jag "har valt det själv". Jag valde inte att må som jag har gjort. Jag valde inte ens bort min sons första år men det är något som tyvärr blev och jag mår riktigt dåligt över det.

Jag är inte ens samma person som jag en gång var, allt bara försvann och jag vet inte ens vem jag är nu.

Detta är det tuffaste inlägg jag skrivit tror jag för tårarna bara rinner på mig ...