tisdag 17 juni 2014

Fångad i min kropp

Medans jag stod på crosstrainern tidigare så kollade jag lite på ett program jag spelar in med vår Tivobox och det heter Fånge i min kropp - 600 lb life story som går på kanalen TLC.

Jag såg även ett avsnitt igår där en ung tjej vägde 180kg när hon var 17 år och nu vid 26 års ålder väger hon ca 242kg.

Programmet går ut på att dom får göra magsäcksoperationer men först blir dom tvingade att gå ner 20 kilo. Och det är inte alla som fixar det.

Denna tjejen, Paula, hon gick upp 8 kilo istället. Läkare insåg att hennes man och hennes mamma var inte hjälpsamma precis då dom gav henne allt onyttigt som hon ville ha. Så hon blev inlagd på sjukhuset så sjukhuset kunde styra hennes mat, men vad händer? Mat och läsk smugglas in ...

Läkaren lyckades tillslut att vända på det hela och hon började ta det hela på allvar och lyckades tillslut rasa i vikt. Hennes mål blev nu att hon och hennes man skulle kunna få barn en dag och jag hoppas verkligen att dom lyckas med det.

Detta avsnittet gjorde mig inte arg, då jag har sett en som verkligen INTE gjorde ett enda dugg för att gå ner men ändå sa att hon gjorde allt. Då var jag skitförbannad ärligt talat, ta denne läkares tid då han kunde ha hjälpt en annan.

Men en sak får mig att fundera lite. Dom närstående som inte hjälper till att ändra kosten men samtid står och bölar i tv över att dom kan förlora sin fru eller barn, hur tänker dom egentligen? Mamman här ville inte se sin dotter lida så därför fick hon det hon ville äta. Inte klokt egentligen!

MEN! Jag kan säga att samtidigt är det väldigt svårt att vara närstående, då min sambo har köpt en massa onyttigt till mig även om jag inte ska ha det. Köper han inget så blir jag ju arg. Så det är inte lätt för dom heller. Men nu sedan jag själv började på Sahlgrenska så har vi båda följt läkares råd och INTE fuskat. Fast första eller andra kvällen så satte min sambo sig brevid mig i soffan med en stor kall öl och en ölkorv. Då fick han veta att han levde minsann ... ;-) Det var ju plågeri, jag hade ju mitt sug kvar då speciellt framför tv:n. Men nu fungerar det bra, han gör inte så mer men om han skulle så skulle jag inte lida då jag har klarat av student m.m med god mat medans jag äter pulver.

Men jag blir förvånad över personerna i programmet att många av dom, inte alla, inte ens är beredda på att kämpa när dom får chansen att göra något åt sin vikt.

Nu ska jag kanske inte kasta sten i glashus för jag är inte det bästa föredömet när det gäller själva motionen. Jag vet att jag måste bättra mig där och jag vet att efter pulvret kommer en ny tuff tid med att lära mig att äta rätt.

Jag fotade tv:n lite igår ...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

-

-