Del 4 - Om Mig - Världens bästaste sambo

Utan min underbara sambo så hade jag inte överlevt det är jag säker på.

Han är 8 år yngre än mig, bara det störde en viss person sig på.

Han slängde sin in i ett förhållande med mig som mådde så dåligt samt att jag hade 2 barn som han skötte om när dom var hos mig. Jag klarade inte det själv då. Sedan får en gemensam son som han får ta hand om i det stora hela.

Han är bäst, världens bästaste sambo

Men hans mamma i sin tur skulle även hon ställa till det för mig och oss. Hon anklagade mig för att göra henne sjuk i Fibromylagi, INTE KLOKT! Så när hon kom oinbjuden till oss så slängde jag ut henne, varför skulle hon komma till oss när jag inte fick komma till henne för hon blev så sjuk. Så jag fick den där kraften igen och slängde ut henne med hennes sambo och deras son. Sonen slängde jag inte ut men han tog det så och har därför aldrig hört av sig till sin bror på 11 år. Ändå har sambo försökt att kontakta honom.

Så efter detta vad händer?? Kärringen anmäler oss till socialen om att vi inte tog hand om sonen. Anmälan var anonym men innehöll saker som bara hon kunde veta samt att den var postad från hennes ort. Men sociala insåg att anmälan var en överdrift så den lades ner igen efter flera möten med dom.

Ja så nu hade vi inte ens hennes stöd, men vi har klarat oss, det har varit tufft att ta oss igenom alla dessa 11 år utan ens en enda barnfri dag. Nu på senare tid har sonen varit hos sin farfar några gånger, men han är ett eget kapitel för sig. Men det håller jag för mig själv.

Trots all skit vi har gått igenom under 11 år så står jag och min sambo starkt kvar tillsammans, i allt elände så är jag lycklig med honom och älskar honom så att det gör ont.

Vår underbara son har haft en tuff tid själv sedan han började skolan och då jag har många gånger fått lägga mitt tillfrisknande åt sidan för att göra det bra för honom. Och förhoppningsvis så är hans utredning snart klar och han kan få den hjälpen han behöver, för någon diagnos har han, frågan är bara vilken.

Min relation till pappa har bättrats dom sista åren och lika så med min bror.

Min en gång allra bästa vän har jag kontakt med via blogg och facebook.

Släkten träffade jag under min mosters begravning och där såg jag ju vilka som var glada att se mig och inte. Men Moster hade varit glad, det vet jag och det var hon nog när hon satt och kolla ner på oss från sitt rosa fluffiga moln.