Nostalgitrip som heter duga ...

Idag tog jag en promenad med sambo och son och jag ville visa sonen var jag växte upp och det blev en riktig hit. Sonen önskade att han bodde där nu och jag förstår honom mycket väl. Jag tog lite foton men många av dom är äldre snodda av min bror .... ursäkta bror men jag orkade inte rota efter mina när dina låg så snygg på Facebook ...... Men har i efterhand fått veta att det är ok, så tack min lille bror.

Dungen på bilden är det första jag såg med en stor nostalgi och jag hade nyligen läst på FB att min bror brukade gunga där då det fanns ett rep i ett av träden. Jag minns inte detta och var inte där så ofta och lekte då dungen ligger mellan parkering och vägen.

Här är vi på samma plats då vi väntar på att åka iväg för att spela handboll, jag och min kamrat, då var jag hurtig minsann. Denna dagen så fyllde även min bror 7 år. Jag sitter i mitten ...

Här har vi upplevt väldigt mycket jag och min bror. Vi har lekt alla lekar som finns, gömme, saxen klipper, spelat kula, kastat ESS, grävt och lekt i sandlådan i massor. Nedanför lekplatsen hoppades hopprep och twist. Hoppade kråka och även lekt leken "jag begär krig". Gårdens alla barn hade stor sammanhållning och vi var i alla åldrar.

På bilden har jag märkt ut mitt gamla rum som jag än idag minns i detalj hur det såg ut. Nu är husen renoverade och såg inte alls ut så när jag var barn, inte ens gården.

Min bror och kamrat på samma lekplats fast med en annan klätterställning/rutschkana.

Träskor, ett mode jag saknar ...

Samma lekplats fast då fanns det andra saker att roa sig med. Så innan dagens lekplats så har jag minnen av två andra utseenden på den.

Så här såg det ut förr

Då jag förmodligen kommer att säga fel för min brors stora förtret så hette katten .... Emil ... eller Nisse. Vi har haft båda men jag chansar på Emil den senaste. Har alltid svårt att se vem som är vem på korten medans broder min har stenkoll.

Nisse som vi hade tidigare var världens underbaraste katt. Som alltid kom springandes från någon buske när man var på väg hem från skolan och följde med hem. Eller så satt han utanför fönstret vid tvättstugan och väntade på att mamma skulle bli klar ...

Emil är vårt lille hittebarn ...

Nästa bild tänkte jag sätta ram på men den lilla ekorren syntes knappt då....

Vi fick ofta besök av den och den gömde gärna mat i mammas blomkrukor. Och jag berättade om det idag för sonen sedan hade min bror denna bild.

Baksidan var minst lika viktig som framsidan var, Den blå pilen visar där vi åkte pulka varje vinter, och vi var hur många barn som helst från flera olika gårdar. Den lilla röda pilen visar var vi bodde. Backen ser ingen vidare ut nu då dom förstörde den under renoveringen, den var lite högreoch brantare. Denna lyktstolpe har gett många barn flera skador. och lite nedanför den röda pilen finns ett grönt rör som man också skulle undvika att köra på. Så här har jag svischat ner med min snowracer som mina barn har ärvt. Jag har även åkt på mina oranga miniskidor som var gjorda av plast. Men pulka och snowracer var ju den största hitten. Vi hade en backe till som jag inte har fotat men där åkte man inte ofta då den var mycket större och brantare. Dödsbacken kallades den och man åkte ut på en väg varje gång ...

Som riktigt liten bodde vi på nedervåningen i samma trappuppgång och baksidan var ett ställe att sola på. Gick förbi där idag och det ser inte klokt ut där då folk har planterat buskar där för att markera sin plätt, men det är bara det att det har vuxit vilt och såg ärligt för jävligt ut. Förr höll man inte på så att, MIN PLÄTT, KOM INTE HIT! Utan vi alla delade på allt.

Min favorit väg som många inte verkar använda sig utav längre är genom skogen där det finns en stor lekpark. Det var den vägen jag tog flera gånger om dagen, till skolan och affären. Det var riktigt magiskt att gå där idag, det var som att jag kände igen varenda rot och sten som låg där. Men när jag kom ut på andra sidan blev jag hur paff som helst. Lekparken var inte sig lik alls.
 Som liten har mina tänder åkt hiss upp och ner då jag slog i tänderna  ganska ofta. Några gånger kom det skottar dit med kilt och allt och framförallt med sina säckpipor. Gissa vem som sprang dit fortast? Ja min mamma så klart. Alla gårdens ungar samlades där mer än gärna med.
I den stora sandlådan hade vi påskbrasor bestående av allt mellan himmel och jord. Ett år dök grannens soffa upp då den hade hoppats sönder under en hockeymatch. Senare så flyttades påskbrasan och en fritidsgård byggdes upp.

Och idag så blev jag så paff då byggnaden var borta och även den buckliga rutschkanan som alltid fanns där jag kom ut när jag hade genat. Den rutschkanan var bergis lika gammal som hela området var.

Vid den oranga fyrkanten fanns rutschkanan. Idag kunde jag inte se någon ny. Men deras klätterställning som ersatt fritidsgården var väldigt kul och spännande enligt sonen.

Dom gamla gungorna fanns inte heller kvar, här är jag med min bror, och kolla! röda snygga träskor...

Här visar var gungorna en gång fanns och dom nya som såg spännande ut. Men vad är fel med gamla hederliga?

 Vi gick till affären och köpte oss glass och loka, jag drack så klart bara Loka. Men vid affären så var det så annorlunda. Trapporna jag cyklade nerför med en kusin på pakethållaren och jag slog upp ena knät och fortfarande har ärr, dom var borta. 3 butiker, bageri, mataffär och tobaksaffär fanns där en gång men nu var det bara en mataffär. men stenplattorna gav mig minnen. Man gick ofta på dom på sommaren, barfota för att köpa glass och dom var glödheta ...

Ja det var en nostalgi tur för mig idag samtidigt som jag fick min motion.

Ha en bra kväll!