Svimma och Alperna

Här händer det grejer ...

Ja inte för mig direkt men för alla andra.

Igår svimmade min äldsta dotter när hon och hennes pojkvän var på ett café. Hon hade mått väldigt illa och när dom står i kassan för att beställa så hamnar hon på golvet. Det visade sig att hon hade druckit en del kvällen innan och jag tror att hon förmodligen hade en slag vätskebrist eller så. Hon hade även fått springa in på toa och spy. Kunde inte låta bli att fråga om brösten ömmade med då hon kanske är gravid. Men så är inte fallet. Skönt!

Att svimma är inte kul jag jag själv har gjort det några gånger. Första gången var när jag gick i 4:de klass och vi fick stelkrampsprutan, när det var klart så reste jag mig upp blir yr, svimmar och faller rätt in i skolsysters bokhylla.

Andra gången var även då i skolan, denna gång i klassrummet i högstadiet. Vi kollade på en film om snusning och en del muncancer och frätskador man kan få. Ja plötsligt låg jag på golvet med hela klassen stirrandes på mig ...

Idag fick min mellandotter post. Ja post på en Lördag, andra gången detta sker just till henne från gymnasiet hon ska börja på i höst. Hon har hela tiden fått höra att hon ingen skoldator får men i brevet står det om att hon får en Google  .... vad den nu heter ... så nu är hon glad. Och gladare blev hon ... hennes sportlov är redan bestämd av skolan. Dom ska åka till dom franska alperna! Hm! undrar om hon får ta med sig pulkan? Hon fick även veta att 2:orna ska ha en vinterbal så hon får ragga upp en 2:a om hon vill kunna gå. Men hon tar det nästa vinter istället. Hennes pojkvän ska börja på samma skola och även han läsa naturvetenskap så dom kommer få åka till Alperna tillsammans, förhoppningsvis är dom fortfarande tillsammans då.

Jag får be några av er som följer bloggen om ursäkt då jag inte har orkat att svara på dom 6 kommentarer jag har fått. Jag ska göra det men just nu orkar jag inte. Egentligen orkade jag inte ens skriva det jag redan gjort. Min sambo åker iväg för 2 veckor imorgon och jag blir helt knas dagarna innan och under han är borta. Jag liksom stänger av och orkar inte ens vara social. Drar mig undan på något vis och det har alltid varit så men det blir bättre för varje år. Så om jag inte bloggar på ett tag så vet ni varför. Men jag ska försöka blogga snart igen, om inte annat så gör jag säkert det på fredag nästa vecka då jag återigen ska väga mig på sjukhuset.