måndag 16 juni 2014

Jag litar och tror på Sahlgrenska

Jag vet att jag är på svält men att höra andra säga att det inte är klokt att Sahlgrenska låter patienterna svälta sig för att gå ner vikt är inget kul att höra.

Jag litar på att Sahlgrenska vet vad dom gör och att låta patienter svälta så att dom blir sjuka av det gör dom ju inte. Dom kan när som helst stoppa det hela om dom märker att jag inte mår bra av det. Och det för mig känns väldigt tryggt. För innan så var jag nervös då jag vet en person som redan innan mådde psykiskt dåligt började med pulverdiet och då inte ens för 12 v utan för 2-3 veckor bara. Den personen blev tillslut inlagd på psyket.

Jag mår också psykiskt dåligt förövrigt och var livrädd i början. Men dom på sjukhuset kollade hur jag mådde innan jag började och nu under tiden. Min sambo kan själv kontakta sjukhuset om han märker att jag inte mår bra och få hjälp med att hjälpa mig att avsluta det hela. Så jag har sjukhuset och min sambo som kollar mig och det gör att jag vågar detta.

Sedan svälter jag inte på det dåliga sättet, jag får i mig det absolut nödvändigaste och inget mer och visst det har varit tufft och kan vara vissa dagar men dom flesta dagarna så känner jag inte att jag svälter.

Kan helt ärligt säga att vissa dagar så är jag nära att 3 påsar istället för mina 4, men jag har blivit tillsagd att äta mina 4 påsar och INTE mindre. Ibland som tex studenten som var nu så blev det inte riktigt som det skulle med mina fasta måltider och på kvällen kände jag ingen hunger även att jag åt för lite den dagen. Hade ju även suttit på restaurangen och sett andra stoppa i sig utan att jag kände hunger.

Kroppen vänjer sig vid denna svält som det kallas och skulle det vara någon som helst fara för mig så skulle jag inte fortsätta.

När detta är över så ska jag till en dietist och lära mig äta rätt och jag är deras patient under 1 - 1½ år och jag hoppas att jag kommer kunna klara mig själv efter det.

Så jag tror på det Sahlgrenska gör för sina överviktiga patienter.


2 kommentarer:

  1. Jag har tänkt på mycket på det här inlägget sedan jag läste det igår. Funderat och vridit. Det jag tror det rör sig om är människor som är både rädda och avundsjuka. Rädda att nu när du förändras (till det bättre) så kommer du inte ha plats för dem i ditt liv längre och du kommer inte vara samma Susanne längre som de kände förut. Inte bara ditt liv förändras utan även deras.... De kan även vara avundsjuka för de ser att du är på väg att lyckas med en stor livstilsförändring och de har något (inte nödvändigtvis viktreduktion) som de vill förändra, men de är inte riktigt där än att de kan genomföra det de vill. Så de ser med avundsjuka på hur du istället uppfyller ditt drömmål istället för dem...
    Tror inte lågt kalori-intag orsakar psyisk ohälsa. Däremot kan det kanske, pga minimalt socker/kolhydratsintag avtäcka en smygande mental ohälsa som tex en deppression. Detta pga socker kan trigga kroppens egna serotonin - så vi tror att vi mår bra av socker och kan alltså på kort sikt döva sorg i hjärtat.

    SvaraRadera
  2. Jag tror absolut på att det är avundsjuka och det är faktiskt ingen jag känner som vräkt sig ur det. Dom jag känner hoppas jag verkligen på att dom hejar på mig. :-)

    SvaraRadera

-

-